Gevär

Created with Sketch.

Gevär m/96

6,5 mm gevär m/96, kort 6,5 mm g m/96 (ursprungligen formellt 6,5 mm gevär m/1896), är ett svenskt repetergevär baserat på Mausers repetersystem som antogs av den svenska krigsmakten år 1896. Geväret använder patronen 6,5 × 55 mm, formellt betecknad 6,5 mm skarp patron m/94. Vapnet i sin m/38 utformning var svenska krigsmaktens (efter 1975 benämnt försvarsmakten) primära individuella infanterivapen fram till att automatkarbin 4 hade införskaffats i större antal under slutet av 1960-talet. 6,5 mm automatgevär m/42 som var menad som ersättare för gevär m/38 kom enbart att tillverkas i ca 30 000 exemplar och kunde inte ersätta gevär m/38 som huvudvapen för infanteriet. Gevär m/38 kom att användas som stridsvapen av hemvärnet fram till slutet av 1990-talet men används fortfarande av den svenska försvarsmakten för ceremoniella syften. Historik Ungefär 40 000 gevär m/96 köptes in från tyska Waffenfabrik Mauser Oberndorf a/N, cirka 445 000 exemplar licenstillverkades av Carl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna och ytterligare cirka 20 000 m/96 tillverkades av Husqvarna Vapenfabriks 1942–1944 till Frivilliga Skytterörelsen (FSR). Utöver det tillverkade Husqvarna under åren 1942–1944 cirka 88 000 av det 14 cm kortare gevär m/38 (dessutom byggde Carl Gustafs om 55 000 gevär m/96 till gevär m/38 under åren 1938–1940). Cirka 5 300 särskilt utvalda gevär m/96 byggdes också om till kikarsiktesförsedda prickskyttegevär m/41 under åren 1941–1944FAQ about Swedish Mausers Göta vapen. Till en början användes en 10 grams ogivalkula med lägre utgångshastighet än den senare torpedkulan. Geväret laddas med fem patroner i magasinet, ytterligare en kan vid behov laddas i patronläget. Ammunitionen användes med fem patroner monterade på en laddram för att vapnet skulle kunna laddas om snabbt. Samma mekanism och liknande teknik i övrigt finns även i en karbinversion, karbin m/94 och i prickskytteversion, gevär m/41, samt som ett förkortat gevär, gevär m/38. Även civila sportskyttegevär (till exempel Carl Gustaf, CG63) med mer tävlingsanpassad stock, friliggande pipa och dioptersikte har tillverkats av före detta gevär m/96.

Gevär m/1867

Gevär m/1867 är ett gevär med remington-mekanism i kaliber 12,77×44 mm antaget av svenska och norska krigsmakten år 1867. Historik Gevär m/1867 var det första vapnet med ammunition med hylsa av metall och integrerad tändhatt i svenska och norska försvaret. Under tiden för det amerikanska inbördeskriget utvecklades bakladdade gevär med enhetspatroner. Detta var överlägset tidigare mynningsladdade gevär med papperspatroner och separat tändhatt. Gevär m/1867 använde sig av Remingtonmekanismen (även kallad "rullblockare") vilken ansågs vara enkel, stark och tillförlitlig. I denna mekanism låses slutstycket av en del på hanen strax innan avfyrning. Kalibern valdes till 12,17 mm så att äldre mynningsladdade gevär m/1860 och kammarladdade m/1864 kunde konverteras med den nya mekanismen. Hylsan var gjord av mässing och fylld med svartkrut. Bakre delen av hylsan hade en fläns längs kanten och den var fylld med ett slagkänsligt tändmedel. Vid avfyrning träffade hammaren ett slagstift som slog mot denna kant på hylsan, så kallad kantantändning. De första 10 000 gevären tillverkades av Remington i USA och dessutom producerade de 20 000 mekanismer som sedan färdigställdes till kompletta gevär i Sverige och Norge. Sedan fortsatte tillverkningen av gevär och karbiner under licens av Carl Gustafs stads Gevärsfaktori och Husqvarna Vapenfabriks Aktiebolag i Sverige och Kongsberg Vaapenfabrik i Norge, där de svenska tillverkarna stod för ca 80% av vapnen. Vid Husqvarna Vapenfabriks Aktiebolag tillverkades förutom 100 000 gevär för armén även omkring 80 000 vapen för civilt bruk, geväret blev mycket uppskattat särskilt av älgjägare. Med början cirka 1880 utvecklades röksvagt krut vilket gav högre tryck vid avfyrningen och därmed högre projektilhastighet, och en ny modell av vapnet med kaliber 8 mm. anpassat för röksvagt krut, gevär m/1889 togs fram i väntan på ett modernare vapen. Gevär m/1867 ersattes i Sverige av repetergevär med cylindriskt slutstycke, karbin m/94 och gevär m/96 vilka var bättre anpassade till denna modernare typ av ammunition. Omkring 1900 var geväret ersatt som huvudbeväpning vid de flesta arméförband. I samband med första världskrigets mobilisering och bristen på vapen tvingades man dock då plocka fram gevär m/1867 ur förråden för att utrusta landstormens förband. I samband med bildandet av Hemvärnet 1940 fanns fortfarande stora mängder gevär kvar i mobiliseringsförråden och då brist på vapen uppstod fanns planer på att utrusta trupperna med dessa gevär. Då föll dock planerna på att det saknades ammunition. Många av gevären som såldes ut som överskottsmaterial kom att byggas om för att användas som jaktgevär långt in på 1900-talet. Galleri

Gevär

miniatyr|300px|Klassiskt gevär, ett gevär modell 96, typ Mauser. Gevär (tyska Gewehr, från wehren, 'värja sig') är ett samlingsbegrepp för alla typer av tvåhandseldvapen med lång pipa. Ursprungligen innebar begreppet värja allt varmed man värjer sig, det vill säga alla slags vapen omfattande såväl skjutvapen som blanka vapen och även skyddsvapen. Av samma stam och med samma betydelseutveckling är ordet gevär som lånades in under 1500-talet från tyskans Gewehr (med betydelse av försvar, värn ). Sidovapen, det vill säga sabel, värja med mera benämndes sidogevär. I Sverige fick gevär sin nuvarande betydelse (långt handeldvapen, bössa) först under 1600-talets mitt eller eventuellt något senare. En föregångare till geväret var den "lätta" hakebössan, halvhaken eller haken, (15–20 kg) som förekom i slutet av 1400-talet. På grund av vapnets vikt var man tvungen att ha särskilt skjutstöd. Under 1500-talet gjordes vapnet lättare och en avfyrningsmekanism (luntlås och senare hjullås) infördes. Haken kallades nu musköt men var fortfarande så tung att man måste använda en "gaffelkäpp" som stöd under pipan. Under 1600-talet gjordes musköten allt lättare så att de kunde användas utan gaffel. Då man omkring 1700 allmänt införde bajonetter, utrustades musköterna med sådana liksom också med flintlås och man började kalla musköten gevär. Under 1810-talet och framåt började flintlåset successivt ersättas av slaglåset som gav säkrare tändning även i fuktigt väder då flintlåset ofta klickade, slaglåset gav också en snabbare tändning av drivladdningen i pipan. Gevär vars pipor var försedda med räfflade lopp var i allmänt bruk från mitten av 1800-talet. Räfflingen gav kulan spinn och följaktligen en stadig gång. De tidigare sfäriska kulorna ersattes med avlånga ovala kulor varvid kulornas precision ökades. Den därvid förlängda kulan gav en kraftigare rekyl, och då man samtidigt ställde allt högre krav på hög utgångshastighet och kraftiga krutladdningar, började man på 1860-talet att minska kalibern till 10,5–18 mm och sedan man infört röksvagt krut på 1880-talet till 6,5–8 mm.Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 536-37. En förutsättning för detta var enhetspatroner och bakladdade gevär.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to