Tavelmodell

Created with Sketch.

Klara Lindh

Klara Augusta Bernhardina Lindh, född Hemberg den 21 februari 1877 i Stockholm, död 8 mars 1914 i Gävle, var en svensk rösträttskvinna och redaktör. Hon var en pionjär inom kampen för kvinnlig rösträtt. Biografi Klara Lindh föddes på Kungsholmen i Stockholm som dotter till fabriksidkaren Bengt Nilsson Hemberg och Clara Charlotta Karlsson. Hon var sladdbarn, tolv år yngre än sin syster och nio år yngre än sin bror. Familjen Hemberg bodde på Ladugårdslandet och sedan centralt i Stockholm med adressen Vallingatan 17. Klara Lindh växte upp i företagsmiljö med tillgång till huvudstadens alla intryck. Hon var 16 år när hon började vid Franz O Ebels handelsskola i Stockholm där hon lärde sig bokhålleri. Klara Lindh lärde i Stockholm känna journalisten Karl Magnus Lindh. Han hade teologisk-filosofisk examen från Uppsala universitet, vilket var ovanligt bland journalister vid den tiden. I april 1896 tillträdde han som huvudredaktör för det året innan startade Gefle Dagblad. Året efter, i februari 1897, förlovade sig han och Klara Lindh. De gifte sig i november samma år och fick sedermera tre barn, döttrarna Greta och Karin samt sonen Gunnar. Klara Lindh är framför allt känd för att på uppdrag av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) ha startat en rikstäckande artikelserie i vilken ett antal namnkunniga svenska författare och skribenter bedrev opinion för kvinnlig rösträtt. Över 35 tidningar, de flesta liberala, abonnerade på serien som påbörjades 1909 och fortgick till 1920. Den omfattade en artikel i månaden, vilket innebar totalt 129 artiklar av 45 författare. Fyrtio av författarna var kvinnor och fem var män. Flest artiklar skrevs av rösträttsrörelsens nestor Ann Margret Holmgren som bidrog med 14 artiklar. Frigga Carlberg författade 12 artiklar, Gulli Petrini tio och Ellen Hagen åtta. Det var upp till Klara Lindh och hennes samarbetspartner Gerda Modén att avgöra vilka av de erbjudna artiklarna som skulle publiceras. Därutöver bad de ytterligare personer som sympatiserade med kvinnorörelsen om bidrag. I brev till den ”kvinnliga rösträttsgeneralen” Signe Bergman skrev Elin Wägner, som själv bidrog med två artiklar, att det är ”rätt viktigt vad som står i den där serien”. Artiklarna behandlade rösträttsfrågan i Sverige och internationellt, men också angränsande politiska och sociala ämnen, under första världskriget inte minst fredsfrågan.

Sankta Klara kloster

miniatyr|Klara kloster avbildat i Ny Illustrerad Tidning 1865. Sankta Klara kloster var ett medeltida svenskt nunnekloster inom Sankta Klaras orden som låg där S:ta Klara kyrka i Stockholm idag ligger. Före reformationen var det ett av Stockholms tre kloster, och det enda nunneklostret. Det var i bruk från 1289 till 1527. Grundande Kung Magnus Ladulås beslutade i början av 1280-talet att grunda klostret. Genom Magnus Ladulås generösa donationer fick nunneklostret tillgång till mark långt utanför stadens gränser (Stadsholmen). Han donerade 1286 den mark där klostret skulle ligga, och 1288 flera gårdar som skulle utgöra dess inkomst, däribland Rörstrand, Karlberg samt Djurgården med tillhörande fisken. Han lät också lägga om vägen till Uppsala för att den inte skulle störa klostret. Vid grundandet 1289 lät Magnus Ladulås placera sin sexåriga dotter, Rikissa Magnusdotter av Sverige i klostret, där hon senare (1335) skulle komma att bli dess abbedissa; hon styrde klostret till åtminstone 1347. Man känner allt som allt till namnet på 20 av Klara klosters abbedissor, och Rikissa var den tredje i ordningen. År 1376 inträdde Ingeborg Nilsdotter (Vasa), dotter till Nils Kettilsson (Vasa), i klostret, och var möjligen abbedissa år 1408 Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1 s. 103–4. En annan känd medlem av klostret var Ingeborg Knutsdotter (Aspenäsätten), tidigare gift med prins Erik Valdemarsson, som inträdde i orden 1333. Verksamhetstid

Select the images you want to order

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to