Underkäke tillhörande skelettet av individ H som kallas för Helge. Fyndnummer 11359 utgör huvudpost för skelettet.
Tänderna 24561 och 24562 hör till underkäken.
Skelettet påträffades i anslutning till lavetten med huvudnummer 16202.
Individ H, som vi kallar Helge, var en 30-40 år gammal man, ca 165 cm lång, med blå ögon, mörkblont hår och blek till mellanljus hud. Enligt DNA hade han troligen anlag för tidig skallighet, djupt liggande ögon, uppnäsa samt fräknar. Helge var sannolikt resistent mot norovirus (som orsakar vinterkräksjukan. Han hade sannolikt en muskulatur som var inriktad på explosiv styrka snarare an uthållighet. Han kom från norra Sverige eller Finland.
Han hade tandsten och ett rejält kariesangrepp i högra tolvårstanden i överkäken. En av Helges hörntänder har använts för analys av den kemiska sammansättningen. Det visade sig att järnjoner från järnföremålen på Vasa hade trängt igenom tandvävnadens porer ända in i pulpan och där bildat vivianitkristaller. Då man röntgade tanden gav den därför ett rotfyllt utseende. Emaljen har dock inte drabbats. Helge kranium hade ett ärftligt särdrag, Bathrocephali, som kan beskrivas som en utbuktning av nackbenets övre parti. Han hade ryggradsförändringar, men de var milda och behöver inte ha påverkat honom i någon högre grad.
Helge var den mest välbevarade av individerna från Vasa. Arkeologerna kallade honom ”skelettet med skorna” och ”Gustavsson”. Han dog förmodligen på undre batteridäck och det var där han hittades liggandes på sidan vid en lavett fortfarande klädd i tröja, skjorta, byxor och enklare skor av älgskinn. Hans skjorta verkar ha varit av linnetyg men har tyvärr inte kunnat bevaras. Tröjan är sydd av ett kypertvävt ylletyg som kan ha varit blåfärgat och byxorna är sydda av ett tuskaftsvävt ylletyg, De högra delarna av hans tröja och byxor som låg mellan honom och däcket är mycket välbevarade och har även bevarat hans kroppsställning så att det fortfarande går att se hur han låg. Hans hjärna, hår och naglar har också bevarats. Av ansiktet finns endast delar av överkäke och kindben kvar medan underkäken är något helare. I en tygpåse hade Helge 33 kopparmynt, till ett värde av 28,5 öre, och med en vikt på nästan 1 kilo. I fickan hade han en kniv i en läderslida.
I och utanför Vasa påträffades mänskliga kvarlevor. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns kvarlevor efter 15-16 av de cirka 30 personer som sägs ska ha omkommit vid förlisningen. Elva av individerna hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, tre på nedre batteridäck, en på trossdäck och en i hålskeppet), de övriga påträffades utanför skeppet.
De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor. Majoriteten av individerna var under 35 år, den yngste var 14-17 år och den äldste 40-50 år. De två kvinnorna har åldersbedömts till 20-30 år och 25-40 år. Längden varierar mellan ca 160 cm och ca 174 cm, med en medellängd för männen på 166,5 cm och för kvinnorna på 160 cm.
Isotopanalyser pekar på att de flesta har levt av övervägande landlevande djur, men att individerna C och I har haft en större del av sin diet från marina resurser. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individ A). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning.
Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett namn baserat på bokstaven (enligt det svenska bokstaveringsalfabetet).
Individernas personbeskrivningar är framtagna utifrån arkeologiska och osteologiska undersökningar, resultat från isotopanalys och DNA-analys samt interna seminarier där forskare, intendenter, konservatorer, pedagoger och utställningsproducenter tillsammans skärskådat den arkeologiska kontexten, fyndliggare, utgrävningsfoton, historiska källor, osteologiska data samt associerade kläder, skor och tillhörigheter.
Inom ramen för dräktforskningen på Vasamuseet har textilsamlingen genomgått en omfattande undersökning. Beskrivningarna av hur de klädesplagg och skor som kan knytas till de olika individerna från Vasa, kan ha sett ut baseras på ny kunskap och resultat från den forskningen.
För mer information om de som omkom på Vasa se boken ”I liv och död-skeletten från Vasa berättar”, utgiven 2025. Red. Anna Maria Forssberg och Fred Hocker.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».