Kranium tillhörande skelettet av individ G som kallas för Gertrud. Fyndnummer 12881 utgör huvudpost för skelettet.
Individ G, som vi kallar Gertrud, var en cirka 25-40 år gammal kvinna, ca 160 cm lång, med blå ögon, ljust blont hår och blek hud. DNA indikerar att hon troligen hade ett normalt sug efter alkohol. Hon hade sannolikt också snabbare muskelfibrer än genomsnittet med snabbrörliga muskler, vilket skulle ha givit henne explosiv styrka, snarare än uthållighet. Gertrud kom troligen från mellersta Sverige.
Gertrud hade tandsten. Hon har även spår av inflammationer i tänderna i form av benförlust vid rotspetsarna. Kariesangrepp finns på flera av kindtänderna. En av sexårständerna i överkäken har dragits ut strax före hennes död. Hon hade förslitningar i ryggen men det är inte säkert att det påverkade henne så mycket. Gertrud har en fåra kallad sulcus preauricularis på bäckenbenen vid leden till korsbenet vilket kan tyda på att hon varit genomgått åtminstone en graviditet i sitt liv.
Gertrud dog förmodligen på övre batteridäck och det var där hon hittades. Trots att det nästan kompletta skelettet var sammanhållet och orört så finns det få fynd som lätt kan sammankopplas med Gertrud. I närheten finns dock några textilier som kanske kan vara delar av hennes kläder. Delar av en troligen röd kilmössa i kläde sydd av fyra kilar samt flera fragment av ett tuskaftsvävt ylletyg har sannolikt varit en tröja. En dekorativ liten hyska som tröjan kan ha varit knäppt med återfanns också. Det är svårt att säga något om hennes status eller personliga vanor men förändringarna i ryggraden visar att hon var van vid hårt arbete. Gertrud var förmodligen hustru till någon ombord. Hon dog i närheten av Ludvig så det är möjligt att han var hennes make.
I och utanför Vasa påträffades mänskliga kvarlevor. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns kvarlevor efter 15-16 av de cirka 30 personer som sägs ska ha omkommit vid förlisningen. Elva av individerna hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, tre på nedre batteridäck, en på trossdäck och en i hålskeppet), de övriga påträffades utanför skeppet.
De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor. Majoriteten av individerna var under 35 år, den yngste var 14-17 år och den äldste 40-50 år. De två kvinnorna har åldersbedömts till 20-30 år och 25-40 år. Längden varierar mellan ca 160 cm och ca 174 cm, med en medellängd för männen på 166,5 cm och för kvinnorna på 160 cm.
Isotopanalyser pekar på att de flesta har levt av övervägande landlevande djur, men att individerna C och I har haft en större del av sin diet från marina resurser. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individ A). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning.
Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett namn baserat på bokstaven (enligt det svenska bokstaveringsalfabetet).
Individ G har tidigare bedömts vara en man och kallats Gustav men DNA-analyser har visat att individ G: s biologiska kön var kvinnligt så namnet har ändrats till Gertrud.
Individernas personbeskrivningar är framtagna utifrån arkeologiska och osteologiska undersökningar, resultat från isotopanalys och DNA-analys samt interna seminarier där forskare, intendenter, konservatorer, pedagoger och utställningsproducenter tillsammans skärskådat den arkeologiska kontexten, fyndliggare, utgrävningsfoton, historiska källor, osteologiska data samt associerade kläder, skor och tillhörigheter.
Inom ramen för dräktforskningen på Vasamuseet har textilsamlingen genomgått en omfattande undersökning. Beskrivningarna av hur de klädesplagg och skor som kan knytas till de olika individerna från Vasa, kan ha sett ut baseras på ny kunskap och resultat från den forskningen.
För mer information om de som omkom på Vasa se boken ”I liv och död-skeletten från Vasa berättar”, utgiven 2025. Red. Anna Maria Forssberg och Fred Hocker.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».