Oden
miniatyr|Odens ritt in i Valhall på Sleipner, från Tjängvidestenen funnen i Alskogs socken på Gotland.
miniatyr|Del av hjälm, tunn, pressad bronsplåt från vendeltiden. Funnen i Vendel. Figuren har tolkats som Oden på Sleipner beväpnad med spjutet Gungner samt korparna Hugin och Munin.
Oden eller Odin (på fornnordiska Óðinn, på fornengelska Wōden, fornsaxiska UUôden,Simek, Rudolf (2007) översatt av Angela Hall. Dictionary of Northern Mythology. D.S. Brewer. , på fornhögtyska Uuodan, från urgermanskans rekonstruerade Wōdanaz) är den äldste, störste och visaste av asagudarna i den nordiska mytologin. Han är också krigsgud, skaldekonstens gud och de dödas gud, och är den främste utövaren av sejdkonsten. Namnet Oden har samma etymologiska grund som Od, Frejas försvunne make. Oden hade också flera andra namn, såsom Gangleri ("Den färdtrötte"), se vidare lista över namn på Oden. Under namnet Jolnir ("Julner") eller Jolfoðr ("Julfader") är Oden känd som julens speciella gud. Några namn har tillkommit genom bruket av kenningar i den forntida diktningen, Oden har över 200 namn och smeknamn. Hos nordborna och anglosaxarna ansågs Oden vara runornas skapare. Oden verkar även varit associerad till nekromantik och läkekonst.
I nordisk mytologi är Oden, Tor och Loke de tre gestalter som uppträder oftast.
Översikt
Oden är bror till Ve och Vile, Lodur och Höner. Hans föräldrar är Bor och Bestla och hans anfader Bure. Hans hustru är Frigg, med vilken han har flera söner. Han är även far till Tor, Balder, Vidar, Höder och enligt den Prosaiska Eddan, men i konflikt med den Poetiska Eddan, far till Tyr. Romarna omtalar en gud som jämställs med Mercurius och Tacitus vilken skall ha varit huvudgud hos Suebi - en konfederation av germanska stammar. Denna gud har av vissa forskare identifierats med Oden.Birley, Anthony R. (Trans.) (1999). Agricola and Germany. Oxford World's Classics. Hilda Ellis Davidson (1993). The Lost Beliefs of Northern Europe. Routledge. p. 134.http://www.fordham.edu/halsall/source/tacitus1.html Odens ursprung har varit omdiskuterat sedan medeltiden. Det finns tydliga belägg för ett skifte i religionsuppfattning vid 500-talets början http://www.svd.se/katastrofen-ar-536-visar-sig-i-myterna då soldyrkan tycks ha övergivits till förmån för krigsgudar i Norden, men vad detta skifte hade för exakt inverkan på gudsföreställningen är okänt. Länge menade historiker att Oden skulle varit en kung eller hövding som upphöjts till gudom efter sin död. Sedan 1800-talet har dessa idéer i stort sett övergetts. Ett återkommande förslag har varit att Oden skulle ha varit en utomnordisk import, vilket möjligen grundar sig i Snorres berättelse i Ynglingasagan, där asarna skulle varit ädlingar från Troja.
