Järnmalm
miniatyr|Hematit från Brasilien.
miniatyr|Järnmalm från Dannemora gruva
Järnmalm är malm som innehåller det metalliska grundämnet järn. En järnmalmsmineralisering betecknas malm om det är lönsamt att bryta den.
Järnmalm i Sverige
Idag bryts det järnmalm i Sverige i bland annat Kiruna och Malmberget. Det är LKAB som bryter järnmalm på dessa orter. I Kiruna är det magnetit som bryts och i Malmberget är det magnetit och hematit. Sverige är en av Europas största järnmalmsproducenter.
De i Mellansverige helt dominerande järnmalmsmineralen är magnetit (Fe3O4) och blodsten eller hematit (Fe2O3). Ofta förekommer båda mineralen i en malmkropp. Magnetiten är starkt magnetisk till skillnad från blodstenen, som fått sitt namn av att den vid repning med t.ex. kniv får ett rött streck. Andra karaktäristiska mineral kan vara knutna till vissa fyndigheter, t.ex. den fosforrika apatiten, som i Grängesberg och Idkerberget medfört att råmalmen betraktas som en fosforrik järnmalm (ca 1 % P). Manganoxider och mangansilikat följer t.ex. malmer i Basttjärn och Dannemora gruva, som således benämns manganrik (upp till 3-4 % Mn).
Även innehållet av kalk (CaO) och kiselsyra (SiO2) är av betydelse. Kalkrika malmer benämns basiska, SiO2-rika är däremot sura. Moderna masugnprocesser är även känsliga för innehållet av alkali (Na2O+K2O) i malmen. Denna får ej överskrida 0,15 %.De mellansvenska järnmalmsgruvorna 1930-1980 - En teknikhistorisk studie av Boris Serning, Karl-Axel Björkstedt och Curt Westlund, IVA-rapport 322, Ingenjörsvetenskapsakademin 1987,
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».