History
-
Sjömina utvecklad i början av andra världskriget och tillverkad i 300 exemplar under åren 1941-1945. Mintypen, som gick under beteckningen Lydia, konstruerades av professor Weibull tillsammans med ASEA, som också tillverkade minorna. Laddning skedde vid Bofors.
Mina F:7 är en bottenmina med akustisk sensor. Minan är konstruerad i två delar. I den övre delen finns hydrofon samt elektriska och akustiska apparater. I den undre delen finns sprängladdningen och ett ackumulatorbatteri. Mellan delarna sitter en blåsbälg som kan öka minans deplacement med 12 kg.
När mina typ F:7 har fällt så sjunker den till botten. Vingarna på sidorna fälls ut för att bromsa sjunkhastigheten minan har genom vattnet. Syftet med det är att minan inte ska slå i botten så hårt att den sugs fast i dyn eller sanden. Minan lägger sig sedan i ett *sovläge" ända tills den akustiska sensorn "här" ljudet av ett annalkande fartyg. Då aktiveras batteriet som startar en motor som i sin tur påverkar en hydraulisk kolv som trycker ut ovan nämnda blåsbälg. Minan kommer då att stiga mot ytan igen. Vingarna fälls ut när minan är på nio meters djup i syfte att bromsa uppstigningen. På tre meters djup blir minan svävande. Om minan blir påseglad kommer den att röra sig vilket kommer påverka en pendelströmbrytare inne i minan och den exploderar. Skulle minan inte bli påseglad kommer den att sjunk mot botten igen så snart den akustiska indikationen avtar. Den sjunker med en hastighet av 0,2 meter per sekund för att återigen inte slå i botten för hårt. Väl på botten inväntar minan nästa fartygspassage varpå ovan beskrivna förfarande kommer att upprepas. Hela cykeln tar cirka två minuter. Batteriet ska räcka till 60-100 aktivieringar under en period om tre månader.
På grund av sin komplicerade konstruktion föreslogs mina F:7 redan 1950 för materielreservhantering. Anledningen var, som chefen för KMNF skrev, att "...minan är en typisk krigsprodukt och kräver omfattande modifiering. Den är ej längre aktuell för flygfällning." 1958 föreslog KMF att minan skulle utrangeras med motivering "...enär minan är komplicerad och svårhanterlig ur servicefunktion och uppgiften numera kan lösas med andra mintyper." Cirka 10 minor såldes till USA.
Marinmuseums exemplar återfunnet av personal vid Fjärde sjöstridsflottiljen på den nedlagda basen vid Muskö.
Produktion: January 1, 1941 - December 31, 1945 (Tillverkningsperiod enligt C G Fransén. )
- ProducentASEA
- ProducentBofors AB
- KonstruktörWeibull, Waloddi (1887 - 1979)
- HistoryProfessor i läran om maskinelement vid Kungliga Tekniska Högskolan 1923-1953. Verksam vid SKF och Bofors AB. Ledamot av Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien, Krigsvetenskapsakademien och Kungliga Örlogsmannassällskapet.
- ProfessionProfessor
- GenderMan
- NationalitySverige (SE)
- DigitaltMuseumSearch in «Weibull, Waloddi»
Användning: January 1, 1941 - December 31, 1958 (Från första tillverkningsår till tidpunkt för utrangering ur KMF.)
Classification
References
-
- LitteraturreferenserFransén, C. G. Svenska sjöminor under 200 år. Opublicerat översiktsverk.
License information
- License Attribution (CC BY)
Metadata
- IdentifierMM 25442
- Part of collectionMarinmuseums föremål
- Owner of collectionMARINMUSEUM
- InstitutionMarinmuseum
- Date publishedApril 30, 2016
- Date updatedFebruary 20, 2023
- DIMU-CODE021026402175
- UUID83cd99d8-6d29-48b3-aa47-1cb8c02810e3
- Tags
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».