Bröstkota tillhörande skelettet av individ B som kallas för Beata. Fyndnummer 03256 utgör huvudpost för skelettet.
Individ B, som vi kallar Beata, var en 20-30 år gammal kvinna, ca 160 cm lång, med blå ögon, blont hår och blek till mellanljus hy. Hon kom troligen från södra Sverige, sannolikt från Skåne eller Blekinge.
I hennes överkäke finns nästan samtliga tänder kvar. En sexårstand har dragits ut. Tänderna var friska men hon hade tandsten. Den andra högra framtanden i överkäken har en V-formad emaljskada i nedre kanten som kan ha uppkommit på grund av upprepad mekanisk påverkan i samband med en viss typ av arbete eller vana. Ränderna tvärs över tänderna visar på störningar i tändernas mineraliseringsprocess, emaljhypoplasier. Detta tyder på att hon periodvis i barndomen varit undernärd eller lidit av sviterna efter en svår barnsjukdom. Hon hade ryggradsförändringar, men de var milda och behöver inte ha påverkat henne i någon högre grad. Hennes kranium har två ärftliga särdrag, dels en utbuktning av nackbenet, bathrocephali, dels en kvarsittande söm mellan pannbenen, sutura metopica persistens.
Beata dog förmodligen på övre batteridäck och det var där hon hittades. Beatas ben var mer utspridda än de flesta andra och var sammanblandade med benen från en annan person, individ C, som vi kallar Cesar. Eftersom kvarlevorna var så utspridda är det svårt att knyta några personliga saker till Beata, men vad gäller kläder så finns det en sko, en kjol samt en tröja som borde ha varit Beatas. Beatas skor var av getskinn, de var fina men reparerade. Kjolen var av ylle, vävd i tuskaft, och troligen svart. Tyget i tröjan var, ett valkat tuskaftsvävt ylletyg med tät lugg, troligen rödfärgat. Cesars tröja var sydd av samma tyg. Det är möjligt att Beata var Cesars hustru.
I och utanför Vasa påträffades mänskliga kvarlevor. De osteologiska och arkeologiska analyserna pekar på att det finns kvarlevor efter 15-16 av de cirka 30 personer som sägs ska ha omkommit vid förlisningen. Elva av individerna hittades i skeppet (sex på övre batteridäck, tre på nedre batteridäck, en på trossdäck och en i hålskeppet), de övriga påträffades utanför skeppet.
De flesta skeletten har identifierats som män, men två är kvinnor. Majoriteten av individerna var under 35 år, den yngste var 14-17 år och den äldste 40-50 år. De två kvinnorna har åldersbedömts till 20-30 år och 25-40 år. Längden varierar mellan ca 160 cm och ca 174 cm, med en medellängd för männen på 166,5 cm och för kvinnorna på 160 cm.
Isotopanalyser pekar på att de flesta har levt av övervägande landlevande djur, men att individerna C och I har haft en större del av sin diet från marina resurser. Flera av skeletten uppvisar dock indikationer på att individerna under någon period i sin barndom lidit av undernäring eller haft en svår barnsjukdom. Tandmaterialet är av förhållandevis god kvalitet även om en del individer har haft tandsten och smärre inflammationer i käken. Nästan en tredjedel av skeletten uppvisar spår av tidigare brutna ben, men endast en fraktur kan påvisas ha skett vid förlisningen (individ A). Bägge kvinnorna och några av männen har förändringar i ryggraden som tyder på sjukdom eller överansträngning.
Individuella skelett har attribuerats med en bokstav i den ordning de påträffades och senare även ett namn baserat på bokstaven (enligt det svenska bokstaveringsalfabetet).
Individernas personbeskrivningar är framtagna utifrån arkeologiska och osteologiska undersökningar, resultat från isotopanalys och DNA-analys samt interna seminarier där forskare, intendenter, konservatorer, pedagoger och utställningsproducenter tillsammans skärskådat den arkeologiska kontexten, fyndliggare, utgrävningsfoton, historiska källor, osteologiska data samt associerade kläder, skor och tillhörigheter.
Inom ramen för dräktforskningen på Vasamuseet har textilsamlingen genomgått en omfattande undersökning. Beskrivningarna av hur de klädesplagg och skor som kan knytas till de olika individerna från Vasa, kan ha sett ut baseras på ny kunskap och resultat från den forskningen.
För mer information om de som omkom på Vasa se boken ”I liv och död-skeletten från Vasa berättar”, utgiven 2025. Red. Anna Maria Forssberg och Fred Hocker.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».