History
-
-
Gevärsmodellen AVS-36 användes av Sovjetunionen och Finland under andra världskriget. Den blev därmed ersättare till det gamla Mosin m/1891-geväret inom den sovjetiska armén. Automatgevär m/1936 tillverkades i en förhållandevis liten mängd jämfört med efterföljarna och var dyr att framställa samtidigt som det gav upphov till problem i fält. Ett vanligt fenomen var att smuts letade sig in i mekanismen. Källor anger ett varierande antal tillverkade mellan 35.000-65.000 beroende på vilken källa man litar på.
Första prototypen stod färdig 1931. Första gången den sågs i offentligt ljus var vid militärparaden i Moskva i maj 1938. Produktionen startade i lugn takt 1934 med högst intensitet 1937-38 för att avslutas 1940. Endast en mindre mängd producerades efter 1938. En dispyt inom politbyrån bröt ut om vilken av Simonov eller Tokarevs konstruktion som ansågs bäst. Politbyrån beslutade sig för SVT-38 och den sattes in i massproduktion. Stalin hade även personliga kontakter med Tokarev så Stalin tog parti för dennes konstruktion.
AVS-36 användes på bredare front i finska vinterkriget även om den först introducerades i den sovjetisk-japanska gränskonflikten i slaget vid Khalkhin Gol 1939. De flesta samlades upp för att förstöras 1943-44. För övrigt togs övriga exemplar om hand av finska armén vilka knappast imponerades av vapnets prestanda men blev trots allt populär hos vissa finska soldater.
Exemplaret är en gåva från Johan Marcks von Würtemberg vars far Stig Facht deltog i Svenska frivilligkåren i Finland under andra världskriget. Vapnet har fram tills inlämnandet till Armémuseum förvarats i hemmet. Stig Facht genomgick sin militära grundutbildning vid kavalleriet vid K3 i Skövde. 1938 var han redaktör för Engelsk-Svensk militärordbok. 1939 tog han värvning som löjtnant i Svenska frivilligkåren och stred i Finland 1939-1940. I samband med dessa insatser togs det aktuella vapnet från en stupad rysk soldat i Finland. Facht tjänstgjorde då som 1. adjutant vid II. Stridsgruppen och skrev följande om om strapatsen i nordöstra Finland från Vaaranlahti mot Käsmänperä över den frusna Kemijärvi den 25 februari 1940. Källan är hämtad ur boken "Svenska frivilliga i Finland 1939-1940" (Militärhistoriska förlaget 1989), sid 98:
”Spårningen i den lösa och meterdjupa snön var oerhört krävande, och marschen gick framåt i ganska långsam takt. Att i det rådande mörkret försöka följa med på den även i dagsljus svårlästa finska kartan var lönlöst, och man hade endast att följa plogspåret. En del backar var verkligt sugande, och det var inte utan att man med en smula oro tänkte på de tungt lastade trossfordonen i huvudstyrkan. Vid 10-tiden på kvällen slog vädret plötsligt om. Molnen försvunno och en stor klart lysande måne förvandlade landskapet till en fullkomlig sagoskog. Samtidigt blev kölden märkbar. Pälsarna och ansiktsskydden kommo på, och andedräkten stod som en vit ånga ur munnen. Uppe på höjderna och inne i skogen gick det väl an, men ute på sjöarna och myrarna bet den till så pass, att endast en smal springa lämnades öppen för ögonen.”
Vidare nedtecknade han sin berättelse (sid. 99) om förflyttningarna under natten och den långa marschen som tog längre tid än beräknat:
”Den promenaden bakåt torde jag aldrig komma att glömma, ty den gav klara och hemska bevis på de strapatser truppen haft att utstå. Den hårda kölden och de kraftiga backarna hade tagit gadden ur hästarna, och förbanden hade med korta mellanrum kört fast och tvingats rasta. Såväl befäl som manskap saknade praktisk erfarenhet av uppträdande under så svåra vinterförhållanden, och allteftersom tröttheten började taga ut sin rätt, minskades förmågan att motarbeta förfrysningar… Pojkarna gingo mer eller mindre som sömngångare, det annars så glada skrattet hade stelnat på läpparna, och på var fjärde eller femte man syntes vita fläckar i ansiktet. Befälet hade arbetat heroiskt under natten och var i det närmaste slutkört. Där kom en frivillig, som med isig skidvante gnidit sin näsa så att allt skinnet hade försvunnit. Där en annan med båda stavarna under armarna och med känslolösa händer stelt pekande framåt. Där en tredje, som ideligen upprepade: ´Jag har ingen känsel i fötterna. Jag har ingen känsel i fötterna.‘ Det var ohyggligt”.
Stig berättade annars ogärna självmant om tilldragelserna i Finland på grund av de svåra förhållanden som rådde där, i bitvis 45 graders kyla, förflyttningar endast till fots eller skidor, utan fordon. Efter krigsinsatserna i Finland var Facht krigsplacerad som kapten vid I 18 på Gotland. Han deltog efter kriget i Folke Bernadottes delegation för FN:s medlingsuppdrag i Palestina 1948 och författade en rapport om händelserna som även publicerades. Därefter listades han i reserven men arbetade fortsatt civilt, exempelvis som chef för Österrikiska statens turistbyrå i Stockholm.
-
Produktion - Producerad - 1939
- Konstruktör Simonov, Sergej säker
- Serienummer, tilverkningsnummer BB 110 säker
- Tillverkare av kartong, ritning, stamp m.m. Izhevsk Mechanical Plant säker
-
Proveniens - 1939 — 1940
-
Krigsbyte
Finland, kriget 1939-1940
- DigitaltMuseum Search in «Finland, kriget 1939-1940»
-
Accession - Gåva - April 27, 2018
- Givare till museet Würtemberg, Johan Marcks von säker
- Tidigare ägare Facht, Stig Vilhelm säker
-
References
-
- Litteraturreferenser Svenska frivilliga i Finland 1939-1944, Förbundet Svenska Finlandsfrivilliga, Norstedts, s. 98-99.
- Arkivreferenser Dnr 202:1-3.1.1/18 med bilagor
License information
- License Attribution (CC BY)
Metadata
- Identifier AM.068386
- Part of collection Armémuseum
- Owner of collection Armémuseum
- Institution Armémuseum
- Date published May 12, 2018
- Date updated February 14, 2019
- DIMU-CODE 021027799464
- UUID 42583b83-fbba-434b-86ed-c0bc951320a7
- Tags
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».