Oljemålning

Created with Sketch.

Johan Tirén

Johan Tirén, född 12 oktober 1853 i Själevad, död 24 augusti 1911 i Länna församling, UpplandSveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010)., var en svensk målare. Biografi Tirén var äldre bror till konstnären Karl Tirén. Vid sju års ålder flyttade Johan Tirén med sin familj till Oviken i Jämtland, där hans far fick tjänst som kyrkoherde. Han utbildade sig efter studentexamen på Tekniska skolan i Stockholm och åren 1877–80 på Kungliga Konstakademien i Stockholm, där han vann kungliga medaljen 1880 för tävlingsämnet "Loke fängslas av asarne". Tirén vann allmänhetens uppmärksamhet när han året därpå ställde ut "En Jämtlandssägen" på elevutställningen vid Akademien. Den stora duken är en klassisk Näcken-skildring, med spelmannen som en yngling i jämtlandsdräkt lyssnandes på Näckens fiolspel mitt i den skummande forsen; ett motiv där Zorn satt modell till spelmansfiguren.Nordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 314. Efter studier i Norrland vintern 1881 ställde han till våren ut tre lappmotiv, och lyckades få akademiskt resestipendium för att till hösten fara söderut, över Holland, Belgien, Paris till Oberbayern, där han fann miljöer liknande hembygden Jämtlands natur. Våren 1883 begav han sig till Rom där han fick order från akademiens direktör att bege sig till München för fortsatta studier. Tirén begav sig istället till Paris och tillbringade sedan sommaren i Danmark. Till hösten återvände han till Paris och studerade under Jean-Léon Gérôme, men intresserade sig aldrig för de motiv som Paris hade att erbjuda. När Tirén inte fick sitt resestipendium förlängt för inrikesresor i SverigeNordensvan, Georg (1928). Svensk Konst och Svenska Konstnärer i Nittonde Århundradet. Stockholm: Albert Bonniers Förlag, s 315., bosatte han sig åter i Oviken 1883, en plats som han kom att förbli trogen i sitt skapande. Han skildrade främst det norrländska fjällandskapet samt samernas liv. Johan Tirén var starkt engagerad för samernas rättigheter och gjorde bland annat den starka målningen Lappar tillvaratager skjutna renar år 1892. Den blev ett inlägg i en omfattande diskussion om motsättningar mellan bofasta och samer i Härjedalen, den så kallade "Kulturkampen". Målningen var föranledd av illegal avskjutning av renar på anstiftan av brukspatronen William Farup på Ljusnedals bruk. Tirén finns representerad vid bland annat NationalmuseumNationalmuseum i Stockholm, Norrköpings Konstmuseum och Göteborgs konstmuseumGöteborgs konstmuseum. År 1884 gifte Johan Tirén sig med Gerda Tirén, född Rydberg, och även hon konstnär. De fick sonen Nils Tirén och dottern Stina Tirén.

$pringfield (Or, How I Learned to Stop Worrying and Love Legalized Gambling)

"$pringfield (Or, How I Learned to Stop Worrying and Love Legalized Gambling)", även känt som "$pringfield", är avsnitt tio från säsong 5 av Simpsons och sändes på Fox i USA den 16 december 1993. I avsnittet bestämmer sig Springfield för att legalisera hasardspel för att bättra på stadens ekonomi. Mr. Burns får uppdraget att öppna stadens första kasino och Homer börjar jobba som dealer. Marge får spelberoende, Bart öppnar sitt eget kasino, och Burns får rädsla för bakterier. Avsnittet skrevs av Bill Oakley och Josh Weinstein, och regisserades av Wes Archer. Gerry Cooney och Robert Goulet gästspelar som sig själv, även Phil Hartman medverkar. Avsnittet har flera referenser till populärkulturen som Dr. Strangelove eller: Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben, Trollkarlen från Oz, Rain Man och 2001 – Ett rymdäventyr. Sedan avsnittet sändes har de fått mest positiva recensioner från TV-kritikerna och var det mest sedda på Fox under veckan det sändes. Handling Ekonomin i Springfield har blivit dålig och borgmästare Quimby tar emot förslag från medborgarna om hur den kan förbättras. Rektor Skinner föreslår att de legaliserar hasardspel vilket hjälpt andra städer och även kan förbättra utbildningsbudgeten. Förslaget att legaliserar hasardspel gillas av alla i Springfield även av ofta annars skeptiska Marge. Mr Burns får avtalet att bygga stadens första kasino, där Homer börjar jobba som dealer. Homer är ingen bra dealer och han är populär bland spelarna då han alltid förlorar. Marge besöker Homer på kasinot och hittar där ett mynt på marken som hon stoppar in i en enarmad bandit. Marge vinner och fortsätter spela. Bart försöker spela på kasinot men är för ung så han öppnar ett eget för barnen i sin trädkoja och lyckas få Robert Goulet uppträda som underhållare. Goulet var inbokat på Burns casino men Bart tog honom till sitt istället. Burns har blivit rikare men fått rädsla för mikroskopiska bakterier. Lisas skola ska ha en maskerad och Marge lovar henne att göra en kostym föreställande Florida till den. Men Marge tillbringar numera så mycket tid på kasinot så hon glömmer bort den. Homer försöker hjälpa Lisa med kostymen men den blir ful, han inser då att Marge är fången i spelmissbruk och åker till kasinot där han börjar förstöra inredningen då han letar efter henne. Burns ser på videokamerorna då Homer förstör inredningen och han inser att han saknar sitt gamla kärnkraftverk. Homer hittar Marge och hon inser vad hon gjort, hon har glömt familjen och spelat för mycket. Lisa är under tiden på skolmaskeraden där hon med Ralph vinner varsitt pris för bästa självtillverkade kostym. Homer och Marge går hem där Homer skämtar om vad hans dumheter är mot hennes spelberoende. Produktion Avsnittet skrevs av Bill Oakley och Josh Weinstein, och regisserad av Wes Archer. Idén till avsnittet kom från en tidningsartikel som Oakley och Weinstein hittade om en stad i Mississippi som skulle ha hasardspel. Oakley ville gör avsnittet eftersom de inte gjort så många som handlar om händelser i staden. De lade in så många scener som möjligt om hur själviska och dyster invånarna i staden är. Oakley gillade mest animeringen av ljuset inne i kasinot från spelautomater och lamporna i taket. Det sätt de ger ljus förvånar honom alltid. Archer, som regisserade avsnittet gillar ljussättningen som var svår att göra eftersom den ritas för hand. En scen med James Bond besöker kasinot men Homer förstör hans plan skrevs in men klipptes bort. Den scenen visades senare i "The Simpsons 138th Episode Spectacular".

Arthur (or the Decline and Fall of the British Empire)

Arthur (or the Decline and Fall of the British Empire), ett konceptalbum av The Kinks, utgivet i oktober 1969 på Pye Records i Europa och Reprise Records i Nordamerika. Det här albumet skrevs ursprungligen till en TV-film till Granada Television. Men producenten fick inte ihop budgeten och filmen gjordes aldrig. Handlingen utvecklade Ray Davies tillsammans med pjäsförfattaren Julian Mitchell, som sedan skrev skivans "liner notes". Innan inspelningarna av albumet påbörjades slutade gruppens basist Pete Quaife, och albumet blev det första med basisten John Dalton som kom att stanna hos gruppen under 1970-talet. Albumet handlar om en man som heter Arthur Morgan och är mattlägare. Men livet är tufft i Storbritannien efter kriget. Man får följa honom och hans familj när de lämnar Storbritannien för ett liv i Australien. Först får man ta del av Arthurs tankar om ett svunnet England, och sedan vad de stöter på i Australien. Albumet innebar att The Kinks åter syntes på Billboard-listan i USA, där deras föregående album The Village Green Preservation Society inte alls noterats. Men försäljningen var ändå relativt blygsam och skivan listnoterades inte i Storbritannien. Samtidens musikjournalister bemötte skivan mycket positivt, Robert Christgau gav skivan A- i betyghttp://www.robertchristgau.com/get_artist.php?name=the+kinks, och Greil Marcus som skrev för Rolling Stone gav en positiv recension och utnämnde albumet till 1969 års bästa brittiska album. Skivan anses än idag hålla hög klass vilket bland annat Stephen Thomas Erlewines femstjärniga recension på webbsidan allmusic är ett exempel på.http://www.allmusic.com/album/arthur-or-the-decline-and-fall-of-the-british-empire-r812938/review Den sarkastiska "Victoria" blev den största hiten från albumet. Den listnoterades både på amerikanska och brittiska singellistan, och i USA blev den gruppens största singelframgång sedan "Sunny Afternoon" 1966. Den andra singeln från albumet, "Shangri-La" gick dock obemärkt förbi, utom i Nederländerna där den blev en mindre singelhit.

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to