Stedt, Gustaf (1850 - 1904)

Grupp D II.
Klingan är rak till större delen av sin längd, eneggad med smal skålslipning. Ungefär 17,5 cm ovanför udden får ryggar och blir tveeggad. Längst upp på innersidan är den signerad "G. E. SVALLING & Co, MÖLNTORP". Klingan påminner om de av Hafström konstruerade.

Fästet är av förgylld mässing. Kaveln är klädd med fiskskinn och har 6 räfflor, i vilka ett par av två parter hopsnodda smala förgyllda mässingtrådar äro anbringade. Båda trådarna äro snodda åt samma håll.Baktill har kaveln ryggbeslag, som upptill övergår i en form av ett lejonhuvud ciselerad kappa. Kring nedersta delen av kaveln och ryggbeslaget går ett slätt, omkring 8 mm. Brett ringliknande beslag.Parerplåtens större, uppåtvikta ytterparti är genombrutet och på utsidan, men ej på insidan, ciselerat i ornament samt en krönt sköld med tre kronor. Skölden omgives av fanor och gevär, varjämte framtill synes främre delen av ett liggande lejon. Skölden med omgivande ornament påminner mycket om den fastställda orneringen på df samtida mössplåtarna.

Parerplåtens innerparti är litet och varken genombrutet eller ornerat. Parerstångens fria del har fyrkantigt tvärsnitt och är baktill nedböjt samt slutar i en på sidorna med gravyr, prydd knapp. Framåt blir parerstången bredare samt markeras på parerplåtens yttre, men ej på dess inre sida. Framtill övergå parerstången och parerplåten i handbygeln, vilken har ovalt tvärsnitt och vilken längs framkanten, men litet åt yttersidan, är prydd med en försänkt rand. Längst upp är handbygeln kluven i två grenar, vilka träffa kappan på var sin sida om lejonhuvudets mun. På sidorna är dess grenar, prydda med gravyr.På parerplåtens undersida bakom klingan finnes signaturen "MORELL & Cni".

Collapse text

Grupp D II.
Baljan är av förnicklat järn och har ett ringliknande beslag, som på ryggsidan har en ögla för en koppelring. Dessutom finnes på insidan av detta beslag en fast, horisontal ögla för bärrem. På insidan av baljans nedersta del finnes signaturen "G. E. SVALLING & Co, MÖLNTORP".

Collapse text

Grupp D II.
Klingan är krökt, skålslipad och eneggad, utom närmast udden, där den har egg även å ryggsidan. Till på något mer än halva längden är den blånad samt prydd med etsade, ursprungligen förgyllda ornament. Udden ligger vid ryggen. Stötlängd: 80 cm. Fästets beslag är av ursprungligen förgylld mässing. Kaveln är klädd med svart läder och kring den går en reffla 15 varv. I denna reffla är en av två parter hopsnodd silvertråd anbringad. Baktill har kaveln två ryggbeslag, som upptill övergår i en i form av ett lejonhuvud cicelerad kappa. Längs ryggbeslagets kanter går en ingraverad rand. Parerstången har formen av en uppåtböjd båge, är bredast på mitten och avsmalnar åt ändarna samt har retangulärt tvärsnitt. Baktill avslutas den av en nedåtböjd knapp och från dess främre ände utgår handbygeln i det närmaste i rät vinkel. Handbygeln är nedåt litet insvängd, har retangulärt tvärsnitt och prydes på framsidan längs kanterna av en rand. Dess övre ände är instucken i munnen på kappans lejonhuvud. Styrskenorna är ovala och kullriga samt prydda längs kanterna av en rand. På mitten är de fästa vid parerstången.

Collapse text

Grupp D II
Baljan är helt klädd med mässingsplåt, men har nedtill på änden och på en bit av framsidan skoning av stål. Längst upp är kanten förstärkt, men har på sidorna urtagningar för styrskenorna. På vardera sidan 20,5 cm. nedanför övre änden har baljan en 7,5 cm. lång och 13 mm. bred, fyrkantig försänkning, vars botten är överstruken med svart fernissa. I övrigt prydes baljan både ovanför och nedanför dessa försänkningar med enkla, ingraverade ränder.

Collapse text