En skäggig, rödbrusig medelålders man iklädd en lappad och lagad brungrå jacka samt vidbrättad mörkgrå hatt, avbildad i halvfigur vänd åt höger. Mannen famnar ett stort ölkrus samt...
En skäggig, rödbrusig medelålders man iklädd en lappad och lagad brungrå jacka samt vidbrättad mörkgrå hatt, avbildad i halvfigur vänd åt höger. Mannen famnar ett stort ölkrus samtidigt som han vrider huvudet åt vänster och synes tala eller sjunga med halvöppen mun.Enl. uppgift signerad med otydligt monogram upptill t.v. samt daterad 'Ao 1679', av vilket inte längre syns några spår. Tidigare tillskriven den holländske konstnären Arie de Vois. Av Horst Gerson attribuerad till "finmålaren" Jacob Toorenvliet från Leiden. Välbevarad förgylld ram i gustaviansk stil med olika bladstavar samt upptill placerad lagerkransad namnkartusch (Sparre ramtyp 2) beställd ca 1775 av Gustaf Adolf Sparre i samband med nyinredningen av det s.k. blå förmaket i bostaden i Göteborg, det Sahlgrenska huset vid Hamngatan 14.Beskrivning som månadens nyförvärv, Januari 2013:Tre 1600-talsmålningar ur Sparresamlingen:David Teniers d.y., Krogscen med piprökare, NM 7125Jacob Toorenvliet, Man som håller ett krus (Smaken), NM 7126Gijsbrecht Leytens, Bergigt skogslandskap med vattenfall och resande, NM 7124Nationalmuseums samlingar har berikats genom förvärvet av tre flamländska och holländska kabinettsmålningar ur greve Gustaf Adolf Sparres konstsamling. Det är ett landskap av Gijsbrecht Leytens samt två genrescener i mindre format av David Teniers d.y. och Jacob Toorenvliet. Målningarna har förgyllda ramar med ornament i gustaviansk stil, de två sistnämnda med upptill placerade namnkartuscher.Gustaf Adolf Sparre af Söfdeborg (1746-1794) var arvtagare till en av landets förmögnaste handelsfamiljer. Hans stora konstsamling byggdes främst upp genom omfattande inköp i Nederländerna och Paris under slutet av 1700-talet och ansågs vara en av de främsta i landet vid sidan av de kungliga. Sparres smak som konstsamlare formades under bildningsresor till England, Holland och Belgien, samt längre vistelser i Paris, under åren 1768-72 respektive 1779-80. Huvuddelen av samlingen bestod av småskaligt flamländskt och holländskt kabinettsmåleri från 1600-talet. Under Sparres livstid förvarades den i det galleri som han låtit inrätta i bostaden i Göteborg, det Sahlgrenska huset vid Norra Hamngatan. Till målningarna lät Sparre omkring 1775 beställa ramar anpassade till galleriets fasta inredning, förmodligen utförda av samma snickare, bl.a. bildhuggaren G. J. Fast, som tillverkat våningens spegelramar och boaserier.Sparre uppskattade särskilt det holländska och flamländska genremåleriet, såväl den enkla bondegenrens skildringar av druckna och rökande bönder som Leiden-konstnärernas detaljrika ”finmåleri”. Detta var helt i linje med rådande smakriktningar bland 1700-talets konnässörer i Nederländerna och Paris, där de holländska och flamländska konstnärernas verk fick stor spridning genom grafiska reproduktioner. Goda exempel på tidens smak är de nyförvärvade målningarna Krogscen med piprökare från 1640-talet av Antwerpen-målaren David Teniers d.y. (1610-1690) – den enskilda konstnär som i Sparres samling var representerad med störst antal verk – och Man som håller ett krus (Smaken) från ca 1679 av den holländske ”finmålaren” Jacob Toorenvliet (1640-1719). En annan betydande grupp i Sparresamlingen var landskap och herdeskildringar. Bergigt skogslandskap med vattenfall och resande är ett praktfullt fantasilandskap i den flamländska traditionen, utfört under 1600-talets förra hälft av Antwerpen-målaren Gijsbrecht Leytens (1586-ca 1642/56), mest känd för sina stämningsfulla vinterscener. Med sina karaktäristiska stildrag – ett överdådigt nordeuropeiskt berg- och skogslandskap kombinerat med fantasifulla italienska byggnader, herdeidyller och exotiskt klädda grupper av resande – är målningen representativ för viktiga strömningar i det flamländska landskapsmåleriet efter år 1600.Nationalmuseums förvärv, som möjliggjorts genom donationsmedel ur Wirosfonden, utgör ett betydande tillskott till samlingen av 1600-talets kabinettsmåleri. Samtidigt ger det en inblick i det europeiska 1700-talets privata konstsamlande.
