• Gårdfarihandlare och annat folk
Ibland är "Redigrej" i farten. Han har en stor väska på cykeln med grejor i, för han är gårdfarihandlare. Han går på fel sida av cykeln och leder den. Men i utförsbackarna lever han farligt, för då "cyklar" han. Han kryper upp med fötterna på ramen och så susar han utför. Han bromsar aldrig. Så brant backe finns bara inte. Han är stendöv, och kör mitt i vägen. Allan ställer sig bakom honom och härmar, om han törs. Om mamma inte ser.
Så här säger "Redigrej": "Vackert väder idag! Dä ä varmt, men dä ä kallt likaväl! Ska de vara något i da? Dä ä goa grejer de här! Ja, ja tror de! Prima knivar! Moraknivar. De bästa som går i handeln. Tre å femti." — Tar upp en annan. "En å femti, den ä bätter. Prima kammar! Lusakam¬mar! Redigrej! Ska dä vara något ida?"
Henriksson kommer med tyger. Det gör han varje höst. Han åker efter häst, och bak i giggen ligger massor av tygbuntar och stuvar. Det är sådant som blivit över, eller kanske något litet vävfel i, från Schwartz-mans tygfabrik i Uddevalla. Gässen kacklar och väsnas som vanligt. Ungarna är riktigt stora nu. Pappa är urled på dem. Gruffar över dem varenda dag. Mamma väljer kapp- och klänningstyger till sej och "tösongane", och pappa nyper och gnuggar och pratar "kvalité" och köper rock- och kostym ty ger, som sedan skall till skräddare Alex på Toröd. Pappa har ju sex pojkar, så det är inte lite kläder som nöts på den här gården.
Kan man tänka sig! Henriksson vill ha gässen! Jaha! Då får det bli bytesaffär av. Pappa får lägga emellan, och Allan skickas in efter "Ryssläran". Det är pappas stora plånbok, som han rullar ihop fack efter fack, och sedan är det en bred tamp att vira om och sticka in i en hälla, — så inte inleder den plånboken till några snabba affärer precis. Den är av ryssläder, därför kallar pappa den för "Ryssläran". Henriksson skriver kvitto. Han kan det, fast han bara har tummen kvar på högra handen. De andra fingrarna har han mistat i en olycka. Men han håller pennan mellan tummen och handstumpen, och det går riktigt bra.
Så blir det ett himla liv innan gässen är infångade och stoppade i säckar: "Dä ä allt sista gången dä kacklar gäss på den här gården, dä ska jag bli man för" säger pappa belåten.

Tora Bohlin Landström ur "Barnsliga bilder med gullkant på", sid. 69 - 70.
    Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)
  • Gårdfarihandlare och annat folk
Ibland är "Redigrej" i farten. Han har en stor väska på cykeln med grejor i, för han är gårdfarihandlare. Han går på fel sida av cykeln och leder den. Men i utförsbackarna lever han farligt, för då "cyklar" han. Han kryper upp med fötterna på ramen och så susar han utför. Han bromsar aldrig. Så brant backe finns bara inte. Han är stendöv, och kör mitt i vägen. Allan ställer sig bakom honom och härmar, om han törs. Om mamma inte ser.
Så här säger "Redigrej": "Vackert väder idag! Dä ä varmt, men dä ä kallt likaväl! Ska de vara något i da? Dä ä goa grejer de här! Ja, ja tror de! Prima knivar! Moraknivar. De bästa som går i handeln. Tre å femti." — Tar upp en annan. "En å femti, den ä bätter. Prima kammar! Lusakam¬mar! Redigrej! Ska dä vara något ida?"
Henriksson kommer med tyger. Det gör han varje höst. Han åker efter häst, och bak i giggen ligger massor av tygbuntar och stuvar. Det är sådant som blivit över, eller kanske något litet vävfel i, från Schwartz-mans tygfabrik i Uddevalla. Gässen kacklar och väsnas som vanligt. Ungarna är riktigt stora nu. Pappa är urled på dem. Gruffar över dem varenda dag. Mamma väljer kapp- och klänningstyger till sej och "tösongane", och pappa nyper och gnuggar och pratar "kvalité" och köper rock- och kostym ty ger, som sedan skall till skräddare Alex på Toröd. Pappa har ju sex pojkar, så det är inte lite kläder som nöts på den här gården.
Kan man tänka sig! Henriksson vill ha gässen! Jaha! Då får det bli bytesaffär av. Pappa får lägga emellan, och Allan skickas in efter "Ryssläran". Det är pappas stora plånbok, som han rullar ihop fack efter fack, och sedan är det en bred tamp att vira om och sticka in i en hälla, — så inte inleder den plånboken till några snabba affärer precis. Den är av ryssläder, därför kallar pappa den för "Ryssläran". Henriksson skriver kvitto. Han kan det, fast han bara har tummen kvar på högra handen. De andra fingrarna har han mistat i en olycka. Men han håller pennan mellan tummen och handstumpen, och det går riktigt bra.
Så blir det ett himla liv innan gässen är infångade och stoppade i säckar: "Dä ä allt sista gången dä kacklar gäss på den här gården, dä ska jag bli man för" säger pappa belåten.

Tora Bohlin Landström ur "Barnsliga bilder med gullkant på", sid. 69 - 70.
    Photo: Bohusläns museum (Upphovsrätt)

Byteshandel [Oljemålning]

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Select the images you want to order

Share to