Badkarsfabriken byggdes 1946 i Gustavsberg ritad av arkitekt Olof Thunström. Fem stora badkarspressar kom med båt från Mullins fabriken i Ohio, USA. I juni 1948 var fabriken helt f ...
Badkarsfabriken byggdes 1946 i Gustavsberg ritad av arkitekt Olof Thunström. Fem stora badkarspressar kom med båt från Mullins fabriken i Ohio, USA. I juni 1948 var fabriken helt färdigbyggd med badkarspresshall och emaljugnshall. Många familjer flyttade från främst mellannorrland för att i Gustavsberg arbeta på ”Badkar” Närmare 200 personer arbetade på BKF som till en början var en helt manlig industri. ”I den första pressen djupdrages den 2 mm tjocka stålplåten i kallt tillstånd till badkarets halva djup, varefter ämnet glödgas och djup- och sträckdrages till karets fulla djup. I de följande pressarna trimmas och viks kanten till en mjukt rundad vulst. Hela formningsprocessen kräver bara några minuter, sen är karen färdiga för ytbehandling i stora kar fyllda med olika betlösningar. Därefter sköljs de så att ytan blir kemiskt ren”. Emaljen tillverkades av glasbildande ämnen och framställdes också i fabriken. Under 60-talet automatiserades produktionen mer och mer, tunga lyftmoment försvann och en automatisk presslinje installerades som förde badkaren genom de fem pressarna. Kulmen nåddes 1968 när fabriken pressade och emaljerade 130 000 badkar. 1969 ersattes den manuella emaljsprutningen av robotar. Så här beskriver Öyvind Fahlström platsen under ett arbete i den emaljverkstad som också utvecklades på ”Badkar” och där många konstnärer arbetade på bl.a. 60-talet. ”Allt har väldiga dimensioner/…/ med ett kort flåsande trycks en badkarsformig bula i den nyss plana järnplåten, följsam som ett bubbelgummi /…/ man upplever fabriken som ett slags drama. De ångande betningskaren, stora som simbassänger, ur vilka klasar av oemaljerade badkar hissas upp. Allt är på en gång övermänskligt- och mänskligt, för allt är proportionerat efter badkaret och badkaret är proportionerat efter människan”
Färgdiabilder fotograferade under 1960-, 70- och 80-talen av Hilding Engströmer, fotograf för Gustavsberg Porslinsfabriker