I slutet av andra världskriget valde Gustavsbergsfabrikens ledning att satsa på plasttillverkning. De bedömde att många av produkterna inom hushållsporslin skulle komma att ersätta ...
I slutet av andra världskriget valde Gustavsbergsfabrikens ledning att satsa på plasttillverkning. De bedömde att många av produkterna inom hushållsporslin skulle komma att ersättas av plast. Man såg även en stor marknad för plast inom bygg- (VVS) och inom verkstadsindustrin. Plastavdelningen startade 1946 och tillverkade först och främst tekniska detaljer till annan industri. På 1950-talet tillkom ett antal produkter för hushåll, hygien och fritid som plastlådor och måttsatser. Plastavdelningen låg från början i Sanitetsporslinsfabriken och fick en ny byggnad på 60-talet. PLF var som störst 1975 med 160 anställda. En stor andel var finländare, hälften av arbetarna kom från Finland. Andra stora grupper kom från Jugoslavien och Portugal, och ett 30- tal arbetare var svenskar. Löstagbara toalettsitsar, hinkar och vattenkannor, butikskorgar och tunnor i plast tillverkades bl.a. En 90- liters plasttunna var på 1960-talet Sveriges största formsprutade plastprodukt. När tillverkningen utökades med Melamin och Ornamin, en härdplast som kunde dekoreras med inpressade folier, kunde okrossbart servisgods framställas och miniserviser togs fram av bl.a. formgivarna Stig Lindberg och Karin Björquist. Plastfabriken flyttades av KF till Borås 1981.
Färgdiabilder fotograferade under 1960-, 70- och 80-talen av Hilding Engströmer, fotograf för Gustavsberg Porslinsfabriker.
