Super B2 ”Daggmasken”

Super B2 ”Daggmasken” av Bent Fridholm

Super B2 ”Daggmasken”

Berättelsen om en unik fransk motorcykelbils öden och äventyr i Sundsvallstrakten fram till våra dagar.

Super B2 ”Daggmasken”

Medelpads Fornminnesförening i Sundsvall äger sedan många år en mycket sällsynt och unik ”överlevare” från motorismens barndom, motorcykelbilen Super B2.

Den är tillverkad någon gång under åren 1912 -1914 av bröderna Levequenere i Frankrike.
Bilen importerades till Sverige år 1914. Den förste kände ägaren blev bankdirektören för Sundsvalls Enskilda bank O. W. Strömberg i Ånge.

Bankdirektör Strömberg registrerade bilen den 29/2 1916 och den fick då registreringsnumret Y38. Bilen har en tvåcylindrig vätskekyld V-motor på 8 hk.

Motorn driver, via en mellanaxel, två kilremsskivor på var sin sida om bilen. Från dessa går två kilremmar kopplade till var sitt bakhjul. Kilremsskivorna ger en steglös växling av samma typ som DAF hade i sina småbilar på 1960-talet och framåt.
Växlingen manövreras manuellt via en spak på höger sida, monterad utanpå karossen. Bromsar finns endast på bakhjulen.
Ramen är av trä, karossen i plåt och ekipaget väger 370 kilo.

# Daggmasken

Bilens långsmala form gav den snabbt det föga glamorösa smeknamnet ”Daggmasken” i trakterna runt Sundsvall. Fartresurserna var tillika ganska så blygsamma.

År 1915 bildades en motorcykelklubb i Sundsvall, MAMK (Medelpads automobil och motorcykelklubb)
År 1922 gav de ut en bok om sin verksamhet sedan startåret.
Denna bok innehåller en reseskildring om en strapatsrik Norgeresa som genomfördes 1919 i klubbens regi.
Målet var Stiklastad och sedan vidare till Nidaros, (Trondheim)

Turistfärden till Norge 1919

Den 6 juli år 1919 stod sex ekipage uppradade på Skolhusallen klockan 08:00 på morgonen.
Fem sidovagnsmotorcyklar och en motorcykelbil, ”beridna” av sju herrar och fem damer.

Ja, ni gissade rätt om motorcykelbilen!

Det var ”Daggmasken” som via genom denna resa skulle visa sin kapacitet som långfärdsvagn. Chaufför var grosshandlare Carl Gustaf Nyström och hans fru Betty Arturlina satt på passagerarplatsen bakom honom i bilen. Bilen var inlånad av paret från dess dåvarande ägare, disponent Einar Grangård från Fränsta. Han hade införskaffat bilen året innan. Resan gick bra de första dagarna.

Betty Arturlina på plats inför starten
Carl Gustaf Nyström och hans fru Betty Arturlina, med sällskap

"Maskåkning” mot Norge

Motorcykelekipagen fick dock finna sig i att anpassa sin egen körning till den mycket låga hastighet som den stackars motorcykelbilen hade kapacitet till. Deltagarna kallade sin tämligen låga marschfart västerut, att de idkade ”Mask-åkning”.
Under sträckan Nälden-Mörsil hände det som inte fick hända, för makarna Nyström …Daggmaskens bakre hjulaxel gick tvärt av. En skada som visade sig omöjlig att reparera. Paret Nyström fick därmed ge upp resan för gott.

Glada miner!

De andra deltagarna var dock inte särskilt ledsna. Äntligen fick man sträcka ut sina ”järnhästar” i en betydligt högre hastighet i sin färd mot det hägrande målet i väster. Reseskildringen i boken beskriver därefter frejdigt sällskapets fortsatta resa och alla de vedermödor som kunde uppstå på dåtidens ganska så usla vägar. Den 15 juli var alla ekipage, utom Daggmasken, lyckligen hemma igen i Sundsvall efter en mer än 100 mil och tio dagar lång resa tur och retur från Bottenhavet i öster och Atlanten i väster.

Nälden

Vad hände sen?

Ja, vad hände sedan med ”Daggmasken” och hur hamnade bilen slutligen på Norra berget?

Så här var det. Någon månad efter Norgeresan år 1919 reparerades bilens bakaxel.
Fyra år senare, den 5 juli 1923, blev fotografen Karl Edvard Hjärpe i Viskan ny ägare.

Han körde en hel del med bilen, men inte utan komplikationer. En däcksexplosion 1927 orsakade en dikeskörning varvid styrningen skadades. Året efter avregistrerades bilen för gott och blev stående i ett garage i Torpshammar under många år.

På 1930-talet bogserades bilen från Torpshammar till en bilverkstad invid Grönborgs, ”Väst på stan” i Sundsvall. Ingen reparation av bilen blev dock genomförd.
Ett förråd på LV5 i Sundsvall fick istället härbärgera bilen fram till krigsutbrottet 1939 och bilen såldes som skrot. Den nye ägaren insåg dock värdet och charmen i den gamla bilen. Istället för skrotning lät man den medverka som en extra attraktion i det årliga Barnensdagståget det året, dragen av en häst.

Grönborgs väst på stan
LV5 i Sundsvall

I september 1939 donerade skrotfirman bilen till Fornminnesföreningen uppe på Norra berget. Ett mycket lyckat drag eftersom ”Daggmasken” sedan blivit kvar här fram till våra dagar!
En yttre renovering av bilen gjordes under 1980-talet av några medlemmar ur Sundsvalls Motorveteraner, under ledning av bilverkstadsägaren Kjell Söderström.

Tanken var att försöka göra bilen körbar. Tyvärr hade dock flera väsentliga delar till motorn försvunnit, bl.a. magnetapparaten. Renoveringen fick därför stanna med ny lack, nya däck samt en nysydd sufflett med den gamla som mall. Resten förblev orört.

Sommaren 2019 byggdes ett nytt utställningspodium för den gamla bilen. Ett gäng ”gubbar” stod för bedriften.

Här finns nu den mer än 100 åriga gamla bilen för allmän beskådan och beundran och därmed också får den uppskattning som den faktiskt förtjänar.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Share to