Karlstads synagoga

På en tvärgata i Karlstad, intill Klarälven, stod en gång en synagoga. Under den senare delen av 1800-talet kom nämligen en större grupp judiska invandrare till Karlstad, och startade så småningom en församling. Judiska församlingar har funnits i flera mindre svenska städer, men i de flesta av fallen har den religiösa verksamheten inhysts i befintliga lokaler. I Karlstad fanns dock uppenbarligen både behov av, och resurser för, att uppföra en fristående byggnad för judiska sakrala ändamål. Något som särskilt utmärker denna byggnad från andra svenska synagogor är att den var byggd i trä, med ett alldeles unikt stil- och formspråk. Dessvärre blev synagogans livstid inte särskilt lång, då den revs år 1961 i och med att församlingen upplöstes och tomten såldes.

Karlstads judiska historia börjar 1865, samma år som nästan hela staden förstörs i en omfattande brand. 18-åriga Nissen Felländer kommer till Karlstad detta år, vandrandes från dåvarande Königsberg, på flykt från rysk militärtjänst. Troligen möttes han av en stad under aska, men ur den här askan kunde så småningom en ny modern stad byggas upp, med hjälp av människor som till exempel Felländer. Han grundar sedermera Värmlands Trikåfabrik.

Efter fem år reser Nissen Felländer tillbaka över Östersjön för att hämta sin familj. Under de nästkommande åren utökas det judiska Karlstad med ett flertal familjer, och man bildar vad som till en början kallades för den mosaiska föreningen. Av juridiska skäl blev inte föreningen en officiell församling förrän så sent som 1919, men troligen innebar detta inga större skillnader i praktiken. Den 19 november 1894 hålls en auktion av tomter i stadsdelen Klara inför drätselkammaren. Herr Lewin Klein erhåller flera tomter, varav en där synagogan så småningom uppförs. Något exakt datum för när synagogan stod färdig verkar inte ha dokumenterats, men i en tidningsartikel om stadens gatubelysning från 11 oktober 1895 presenteras planer på att uppföra en gatulykta “nära den nyuppförda synagogan”. Invigningen av synagogan sker dock inte förrän i augusti 1899, i ledning av rabbinen Gottlieb Klein från Stockholm.

Stilmässigt hamnade synagogan någonstans mellan sagoslott, orientaliskt tempel och landsortskyrka. Frikyrkorörelsen, i synnerhet Svenska missionsförbundet, uppförde en mängd enkla trähus på mindre orter runt om i landet under 1800-talets andra halva, avsedda för religiös verksamhet. Dessa frikyrkobyggnader kallas ofta för bönehus, och synagogan i Karlstad påminde på sätt och vis om dessa. Samtidigt kröntes dess enkla grund av tinnar och torn, och var dekorerad med träsnickerier i moriska former kring dörrar och fönster. Den nymoriska stilen var oerhört vanlig bland synagogor som uppfördes i Europa vid den här tiden, och är därför inte ett överraskande arkitektoniskt val. Men i kombination med den enkla trägrunden blev resultatet något alldeles unikt.

Synagogan utgjordes till grunden av ett rektangulärt trähus av lådliknande karaktär. Utöver själva gudstjänstlokalen tillkom även en vaktmästarbostad och ett uthus. Synagogans planlösning var mycket enkel, och huvudbyggnaden utgjordes till större del av själva gudstjänstsalen. Entrén ledde in i en liten förstuga som på sin vänstra sida anslöt till ett litet rum som bland annat ska ha använts till religionsundervisning, och till höger ett mindre trapphus. Trappan ledde upp till en läktare avsedd för församlingens kvinnor, då de inte tilläts delta i gudstjänster tillsammans med männen.

De nymoriska dekorelementen fortsatte även inuti synagogan, inte minst längs väggarna. Längst in mot synagogans östra vägg fanns en upphöjd ark (aron hakodesh) flankerad av dubbla kolonner och klädd med ett förhänge. Bakom förhänget fanns skåpet där Torahrullarna förvarades. Mittemot arken fanns en pulpet varifrån man lär ha hållit predikan. Precis framför arken stod biman, där man läste ur Torah.

Församlingen i Karlstad hade aldrig någon egen rabbin men det fanns i alla fall två kantorer anställda, och till en början hölls gudstjänster vid i princip varje shabbat. Verksamma kantorer i synagogan under åren då församlingen var aktiv hette Bresky och Matlawski. I och med att så många överlevande kom till Karlstad med de vita bussarna 1945, fick församlingen under några år en omfattande utökning. På jom kippur 1945 var synagogan fullsatt, och då de 150 överlevande kvinnorna inte alla fick plats på kvinnoläktaren gjorde man ett undantag där män och kvinnor fick sitta tillsammans. Men antalet medlemmar i församlingen börjar så småningom minska rejält, och mot slutet används endast synagogan vid de större högtiderna som rosh hashana, jom kippur och pesach. In på 1950-talet har inte församlingen längre en minjan, alltså 10 vuxna judiska män, vilket gör det svårt att upprätthålla den religiösa verksamheten. På grund av detta, samt ekonomiska skäl, fanns inget annat alternativ än att sälja synagogan för rivning.

Synagogan är idag ett minne blott men vissa kvarlevor återstår. Torahrullarna finns i en synagoga i Israel, bänkarna står i Mosaiska begravningsplatsens kapell i Karlstad, och i Judiska Museets samling finns en torahpekare och en shofar som användes av församlingen.

• Ivar Münnich, Häfte om Mosaiska begravningsplatsen, 2003.
  
• Marcus Rist, Ett temporärt tempel: Arkitektonisk analys och kontextualisering av Karlstads synagoga, 2022.
  
• Karlstadstidningen, 1894-11-21.
  
• Nya Wermlandstidningen, 1895-10-11.
  
• Karlstadstidningen, 1899-08-30.
  
• Carl Henrik Carlsson, Judarnas historia i Sverige, 2021.