Julefrid i slott och koja på Värmlandsnäs

Upptecknat av "en gammal husmor" från Värmlandsnäs 1928.

"Sedan julslakten var överstökad, började brygden av det härliga maltdricka, som man nu aldrig mer får smaka. Utan ölet blev det ingen riktig feststämning till jul. Det fanns inte siktmjöl att köpa, allt mjöl måste handsiktas. Därvid använde man två slags siktar: stålsikt och florsikt. Den senare till det finare brödet. Av dricksämnet togs av till den s.k . vörtlimpan.

I många hem bakades bröd av kliet, som siktades från mjölet. Så bakades rågbröd och tunnbröd, som träddes på stänger, vilka upphängdes i taket till torkning. En finare sort, som kallades knarvelbröd, bakades i tunna kakor med ett hål i kanten. Dessa kakor hängdes upp med knarvlar, som gjordes av trästickor, vid pass 11 cm. långa med en skåra på mitten, därom slogs ett par gamla solv, av vilka gjordes en ögla i vardera änden, och så träddes stickan genom öglan. Sedan träddes dessa hålkakor på två och två, och hängdes över en stång att torkas. Baket av mjukbrödet var ju det vanliga.

Tre dagar före jul, eller på Thomasdagen, samlades alla socknens fattiga för att få sin julmat. De gamla mötte upp vid sockenmagasinet, dit kyrkvärdarna kommit för att dela upp julgåvorna. Från alla hushåll i socknen sändes efter råd och lägenhet kött, fläsk, korv, bröd, palt, ärter, gryn samt hemstöpta talgljus. Nu är denna vackra sed för längesedan slut, på grund av nyare tiders ändrade förhållanden.

På julaftons förmiddag skulle så mycket ved bäras in, att det räckte över de första juldagarna. Sedan hackades råghalm till grovt hackelse, som ströddes på golvet, och fick ligga kvar till tredjedag jul. Åt fåglarna sattes upp havrekärvar. Julsovlet sattes över elden, för att bli färdigt till dess man skulle doppa i grytan vid middagstid. Julsovlet bestod av julskinka, revbenspjäll, rullsylta, kött, fläsk och korv. Potatiskorven kokades i särskild gryta . Även kokades kålrötter. Någon annan middagsmat serverades inte.

Vid 1- 2-tiden på eftermiddagen samlades husets medlemmar till dopp i grytan. Då öste man upp det feta spadet och lade bröd däri, men på många ställen doppades brödstyckena direkt i grytan. Så åt man av grytans innehåll och de kokta kålrötterna och drack dricka till. Vid 4-tiden bjöds på kaffe med dopp. För omkring 50 år sedan bakades inte småbröd hos allmogen. Detta köptes hos handlarna. Efter detta dukades julbordet och därpå saknades ej julhögen. Denna bestod av först en tjock kaka, som lades mitt på bordet. Ovanpå denna lades två krokiga limpor, därpå juloxen, och överst julosten. Denna julhög skulle ligga kvar på bordet till Tjugondedag Knut. Därjämte sattes grenljus och andra ljus på bordet - hemstöpta talgljus.

Kreaturen skulle också ha sin beskärda del av julfägnaden. Hästarna fingo var sin kappe havre, korna var sin havrekärve. Varje ko tilltalades med det vanliga: "Ät väl, trivs väl, ät märg i bena, och kötte på reva, dä ä julkväll i kväll".

På juldagens morgon fingo hästarna var sin sup på havren. Julkvällens mat bestod av stuvad julfisk med potatis samt därefter havregrynsgröt kokt av hemmalda gryn. Gröten serverades på tallrikar med en smörhåla i mitten, samt kanel strödd över. Juldagens middag bestod av kål, skinka, revbenspjäll, korv samt potatis och rotmos. Rotmos serverades upplagt till försvarlig höjd på fat, garnerat med finstött kryddpeppar i ränder runtom. Efterrätten bestod vanligen av saftkräm.

Efter middagen gingo alla till vila , och man steg inte upp förrän i skymningen. Juldagen på kvällen bestod maten av smörgåsbord, varm dricka med sirap och brännvin uti samt ost och limpa skurna i tärningar. Annandagens mat var i regel densamma som på juldagen. Men bruna bönor serverades i stället för rotmos. Till efterrätt vanligen fruktsoppa."

Detta minne är ett av många som publicerades i en skrift av Karlstads Husmodersförening inför julen 1930. Fler julminnen ur denna skrift hittar du här: [https://digitaltmuseum.se/0211813528780/varmlandska-julminnen]