Julmat till djuren hos Anna och Kristina i Järnskog

På julaftons morgon satte man först på den stora Majargrytan eller suppegrytan, innehållande kött, fläsk och korv, som skulle räcka till nyåret. Detta skedde tidigt på morgonen. Sedan skurades kök och förstuga och rengjordes allt, som inte förut hade gjorts rent. Köksgolvet beströddes med finhackat granris. I ottan satte husfadern ut julkärven åt fåglarna. Detta skulle ske så tidigt som möjligt, ty den, som först fick ut julkärven, skulle först få gjort vårantimen (vårarbetet), menade man. När husfadern kom in skulle han trakteras med stomp (limpa), ost och dricka på dukat bord. En sup hörde också till.

Till middagen lagades ingen särskild mat, utan man tog bröd och doppade gemensamt i spadet i den stora suppegrytan. När detta var överstökat togs badkaret in i köket. Man värmde vatten, band granris och blaggarsblom till en kärve, benämnd lögekärven och skållade denna, så att en välluktande lut bildades, som man sedan badade i. Blaggarsblommen borde man ha plockat på midsommaraftonen. Innan man klev ner i badkaret, skulle man emellertid ha styrkt sig med aftasval (eftermiddagsmål). Det var kaffe med skorpa, kaka och ring.

När badet var överstökat gick man in och satte sig framför en stor brasa i kökskammern, rummet intill köket, där man ytterligare förplägades med en sup, ost och stomp. Spisen i denna kammare var öppen. Mot kvällningen gjorde husmodern och pigorna i ordning julbordet. Det viktigaste på detta var tydligen julhögen. Denna bestod underst av en skôningkaka av samsiktat mjöl. Ovanpå kom en vetekaka med fläta runt om. Därpå lades ytterligare en vetekaka, som var något mindre. Den hade också en fläta runt kanten och en tupp i mitten, varför den kallades tuppkaka. Överst kom vetebullar av olika form som enkla ringar, kringlor och kusar i korsform . Bruna pepparkakor lades till, och vid sidan hade man en avlång vörtlimpa. Var och en i huset skulle ha sin hög, som i de flesta fall var ganska försvarlig.

Till julbordet hörde ett tregrenat, hemmastöpt talgljus. Maten, som dukades upp, bestod för övrigt av lutfisk och potatis, blodpudding och fläsk, gröt och mjölk. Gröten var kokad antingen av korngryn eller havre. Maltdricka och sup hörde till. I senare tid tillkom även enebärsdricka. Det dracks ur ett gemensamt tennstop eller laggat träkärl. Innan man gick till bords läste husfadern eller något av barnen den vanliga bordsbönen, som var intagen i katekesen. Detta skedde både före och efter maten. Sedan samlades alla till husandakt, då husfadern läste juldagens text och så sjöngs gemensamt en del julpsalmer. På julbordet skulle tallrikarna stå kvar till morgonen så att var och en kunde få äta på sin tallrik, när han ville.

Innan man lade sig till vila gick husbonden ut till stallet och gav hästarna havre och troligen också en sup. Korna skulle ha var sin hövannel (höknippe med en halmviska omkring) samt en grov brödkaka. Över korna läste man följande strof: ”Ät väl och trivs väl och lägg mycke på ryggen och int' nå' på rompa”.

Innan man lade sig föll var och en på knä och läste sitt Fader vår. Under natten skulle ett långt hemmastöpt ljus stå och brinna. Det placerades i sin stake vid husbondens bädd och till skydd mot eldfara satte man en stekpanna under.

Det sista husmodern hade att göra på julaftonen var att bädda en liten säng åt tomten nära julbordet, så att han under natten lätt skulle kunna äta av julmaten. Det första man sedan gjorde på juldagens morgon var att leta efter ett korn nära tomtens bädd under julbordet. Detta korn var tomtens hälsning till husbondefolket och av den sort, som kornet var, skulle man få den mesta och bästa skörden under det kommande året.

Så åt man fisk och potatis jämte smörgås, men dessförinnan hade var och en blivit trakterad med kaffe och dopp redan vid uppstigningen. Och sen bar det iväg till kyrkan. På hemvägen blev det kappkörning, ty den som först kom hem, skulle först få gjort vårantimen, menade man. Julkalasen begynte på annandagens eftermiddag och fortsattes till tjugondedag Knut. De äldre hade först sitt kalas, och kvällen efter bjöds ungdomen.

Meddelat av Sven T. Älveby, Järnskog, den 8 december1928. Uppteckningen är gjord efter berättelse av Anna Andersson från Loftslund i Järnskog samt Kristina Karlsson i Karsbyn, Järnskog, dels efter egna hågkomster, dels efter förfädernas berättelser.

Detta minne är ett av många som publicerades i en skrift av Karlstads Husmodersförening inför julen 1930. Fler julminnen ur denna skrift hittar du här: [https://digitaltmuseum.se/0211813528780/varmlandska-julminnen]