Julbad och lutfisk hos Agnes i Lysvik

På förmiddagen lades sista hand vid städningen och bars in ved, vevråa full, så det skulle räcka hela helgen. Det koktes en stor sôggelgryta, fläsk, kött, revbenspjäll, potatiskorv, fläskkorv, köttkorv och tullkorv (rullad). Till middagen åts av detta och doppades bröd i grytan samt dracks maltdricka till. Därefter drogs in stora halmkärvar och halmen breddes tjockt på golvet till alla barns förtjusning, och vattnet till stora jullöjja började värmas upp. Badkaret utgjordes av en stor holk, ett kar något mindre än ett bykkar men högre. Först badades barnen två eller tre på en gång, sedan de vuxna. Barnen sattes därefter in i häcksängarna att vänta på julkvällsmaten.

Alla de vuxna fingo, då de stego ur badet, en stompskiva (limpskiva) med en tjock ostskiva på samt en sup. Julbordet dukades på stora bordet, vilket var täckt av en hemmavävd drällduk. Mitt på bordet lades Bohlhel'n, som bestod av en hel mängd bröd. Först en stor kaka, som var bakad av vörtestompdegen. Ovanpå lågo två andra kakor bakade av siktmjöl med anis och fenkol. Den översta kakan var garnerad med juläss. Överst på högen låg en ost.

Bohlhel'n låg kvar på bordet till Trettondagen, då den togs bort. Den stora vörtkakan grävdes då ner i havrebingen, där den fick ligga till ploganna, då den togs fram och åts upp första dagen det såddes. Därför kallades den också såkaka. De båda andra kakorna åtos upp av husets folk. Och när husets karlar drogo ut på timmerkörning strax efter trettonhelgen, fingo de osten, som legat överst på julhögen, med sig i matsäcken. Matsäcken var en liten säck av hemvävt linne, och kallades spelpôsen.

Julkvällen åts lutfisk med potatis samt gröt, kokad av hemmalda havregryn. Till sist tog husbonden ett stort träfat och fyllde det med all sorts julmat och gick ut till hästar och kor, så att även de skulle få smaka julen. Halmen och badvattnet skulle vara kvar över natten.

På julmorgonen reste de gamla och barnen till julottan. Men de unga, som stannade hemma, skulle under tiden bära ut badvattnet och halmen, sopa och göra fint samt bara, d. v. s. strö finhackat granris på golvet, och ha kaffet färdigt, när kyrkfolket kom hem. Från julottan kappåktes hem. Den av gårdsbönderna som kom först hem, skulle först få in sin gröda på hösten. På annandagen reste alla de unga till kyrkan, och då firades alla gässpé i församlingen, med vigsel i kyrkan på förmiddagen, då det ibland kunde vara så många brudpar vid altaret, så altarrunden var full. Alla brudföljen sutto kvar i kyrkan under hela gudstjänsten. Varje brudfölje bestod alltid av sex personer, bruafolket, följesfolket och smådrängarna.

Meddelat av Agnes Blomberg, Blombacka, Lysviks socken, den 26 november 1929 genom Handlare Nathan Hedin, Sunne.

Detta minne är ett av många som publicerades i en skrift av Karlstads Husmodersförening inför julen 1930. Fler julminnen ur denna skrift hittar du här: [https://digitaltmuseum.se/0211813528780/varmlandska-julminnen]