main article image

Fröken Elsa Vestbergs liv i Falkängen

Det är lätt att frammana bilden av sjudande aktivitet på den lilla bygatan och i de arbetarbostäder som cementfabriken lät bygga i Hällekis i slutet av 1800-talet. Elsa Vestberg var en av de sista som bodde kvar i Falkängen. Hennes adress var postlåda 162, våning 2, Falkängen Jansberg. Alla Elsas ägodelar inryms nu i lägenhetsmuseet på Falkängen och förvaltas av Västergötlands museum. Alla ting som gör ett hem levande - allt från konsumkvitton och klädnypor till möbler och linne - finns nu bevarade i den lilla lägenheten.

Arbetarbostäderna byggs

De tre första husen i Falkängen byggdes 1896 - 98 av en byggmästare från Skara. Husen är gedigna, innerväggarna är tjocka och uppmurade av obränt tegel från Hällekis. Fasaden lämnades till en början med teglet synligt, men senare lades en revetering och husen målades. Namnet Falkängen tros komma från att tunnbindare Johan Olsson Falk, f. 1769, som arbetade vid Hönsäters Alunbruk runt 1800, lät sin enda ko beta på ängen i skogsgläntan nedanför Hönsäter. En tillbakablick visar upp en tidstypisk brukshistoria, där arbetarrörelse, frikyrka och föreningsliv startar upp och får blomstra.

Det byggdes totalt åtta hus med åtta familjer i varje hus, 1930-tal. Anders Karlsson Bildnr: A29155

Familjen Vestberg

Elsa till vänster tillsammans med en lekkamrat på en bänk i Falkängen, 1905-1910.

Föräldrarna - modern Hedda, född 1872, och fadern Alfred, född 1874 - flyttade till den lilla lägenheten på Falkängen år 1900 då Alfred fick arbete på cementfabriken i Hällekis. Elsa föddes sommaren efter, men när hon var 13 år dog modern Hedda och Elsa blev nu tvungen att ta ansvar för hushållet. Eftersom lägenheten var på endast ett rum och kök tvingades Elsa anpassa sitt liv efter faderns skiftgång. Även efter faderns pension och död fortsatte Elsa med sina sena kvälls- och nattvanor. Elly Hallén, som i sin ungdom arbetade i kassan på Konsum i Hällekis, berättar att Elsa alltid kom för att göra sina inköp fem minuter i sex, precis innan de skulle stänga.

Det var inte ovanligt att ha upp till tio barn per familj på den tiden. Enligt tidigare okänd identifiering är det Elsa som nummer tre på bilden, här med sina kamrater.

Fotografierna i artikeln är hämtade ur två album från Elsas samling. Deras inventarienummer är 100093, med inskriptionen ”Elsa Vestberg, Minne från Edit och Hugo, 1932", och inv nr 100094 med inskriptionen ”Julen 1920, Elsa Vestberg”. Fotografierna blev inte förtecknade vid mottagandet till museet utan detta har gjorts nu, 2023. Utöver de två albumen fanns även ett antal lösa foton.

Pappa Alfred och Elsa, med cirka tio års mellanrum. Troligen 1930-tal och 1940-tal.
Elsa och Alfred med grannarna en solig sommardag i trädgården bakom bostaden i Falkängen. Troligen 1950-tal.

Cementfabriken påverkade dem som levde i Falkängen, den gjorde sig ständigt påmind. Ljuden från maskinerna bars med vinden ända fram till bostäderna och stendammet kunde ligga tjockt på fönster och trädgårdsmöbler. Bakom husen hade varje familj en lite täppa där de kunde odla potatis och grönsaker, och hålla höns eller kaniner.

Livet i Falkängen

De som är gamla nog att minnas Elsa såg henne som en enstöring som inte umgicks så mycket med sina grannar på Falkängen. Men Elsa tyckte om att sjunga och spelade cittra tillsammans med vänner. Vi har hittat bilder på den stora kören i Betelkyrkan som var väldigt blomstrande vid den tiden, där möjligen Elsa finns med. Av hennes ägodelar kan vi förstå att hon var en stor vän av katter och hennes katt finns med på flera bilder. Elsa blev tvungen att försörja sig själv när fadern dött. Genom att ta arbete som städerska på Brukshushållet, brukets personalmatsal, kunde hon bo kvar i den lilla lägenheten. Elsa stickade och virkade gärna. Hon sparade pengar genom att laga sina kläder. Cementfabriken höll med en lokal som användes som vävstuga, kanske var det något som Elsa också ägnade sig åt.

Här ser vi Elsa tillsammans med väninnan Ingegärd Andréasson, i potatislandet mm.

Att försöka kartlägga Elsas liv utifrån bilderna som hon efterlämnade känns naturligtvis lockande. I samlingen finns ett större antal foton med text på baksidan. Korten är hälsningar till Elsa från Ingegärd Andréasson. Vi vet däremot inte helt klart vem Ingegärd var. Hon kan ha varit uppvuxen i Falkängen, men vi hittar henne inte på bilder från barndomen. Hennes person och anteckningar vittnar om ett helt annat liv än Elsas. Möjligen är hon istället en släkting på mammans eller pappans sida. Elsa gifte sig aldrig, men de bleknade och något suddiga fotografierna i hennes kvarlämnade fotoalbum vittnar om att det funnits en uppvaktande pojkvän som vi tror hette Sven. Även han bodde och arbetade i Falkängen. Enligt de som minns så förblev även han ogift.

På bilden till vänster står Alfred, Elsa, Sven och Edit Fransson med Cementfabriken och Kinnekulle i bakgrunden. Edit var gift med Alfreds kusin Hugo. Till höger: Elsa och Sven, också boende i Falkängen.

Alfred på besök hos Edit Fransson, i vitt förkläde. Hon var gift med Hugo, Alfreds kusin. På bilden till höger sitter en yngre Alfred med kusinen Fridolf Vestberg på sin högra sida, stående är kusinerna Oscar Vestberg och Hugo Fransson. Eftersom Hugo heter Fransson så får vi förmoda att han var kusin på Alfreds mammas sida.

Vad och vem visar bilderna egentligen?

Ungdomar i Falkängen. På bilden ser vi en interiör i en av lägenheterna. Till vänster i rummet står en orgel, kanske är ungdomarna där för att sjunga?

Flera fotografier i samlingen har tidigare felaktigt hävdat att de föreställer Elsa. Vi kan därför inte vara säkra på att bilden med de fyra barnen i början av artikeln verkligen är Elsa i den ljusa klänningen. Men om så är fallet så sitter hon även som nummer fyra på bilden här ovanför.

En av bilderna är extra intressant. Den föreställer en grupp människor framför Läckö slott. I gruppen kan identifieras både Alfred, stående längst till höger, och hans kusiner: Hugo Fransson sittande till höger, Oscar sittande till vänster om Hugo och Fridolf i ljus hatt stående i mitten. Ett äldre par skymtar till höger i bild, de finns med på bild i ett av Elsas album, där de står framför sin bostad i Falkängen. Alfred och kusinerna ser väldigt unga ut, vilket genast väcker tanken att Elsa rimligtvis borde finnas med där som liten flicka, kanske även hennes mamma Hedda. Hedda förekommmer inte vad vi vet på någon av bilderna i albumen, så det hade varit roligt om hon skulle finnas med här. Fotot är möjligen från 1905-1910. Kan det vara Elsa som sitter och gnider sig i ögat?

En ungmö

Elsa på hemmet, med julklapp i handen, fick besök av Tomten julen 1976.

Vi kan förstå att Elsa levde ett stillsamt liv i Falkängen som ungmö, med invanda rutiner och utan utsvävningar. De enda intryck hon fick från omvärlden var troligen de kort som väninnan Ingegärd skickade till henne. Dessa kan läsas i mappen Fröken Elsa Vestbergs fotografier, följ länken nedan. Cementfabriken började visa rörliga bilder i samlingslokalen en gång i veckan år 1920, och mellan 1925 - 1950 visades till och med film regelbundet två gånger i veckan. Månne besökte Elsa dessa visninagar för att kunna drömma sig bort lite. Sysslingen Daga - Oscar Vestbergs dotter - kom ofta med presenter, men de var alldeles för "fina" för Elsa, och blev mest liggande i sin låda.

Efter att ha vårdats på sjukhus kom Elsa att bo på ålderdomshemmet från mitten an 1970-talet fram till sin död 1988. Hon besöktes regelbundet av föreståndaren på Konsum, som kom med färska blommor till hennes rum en gång i veckan och skjutsade henne i sin bil då det behövdes.

Denna artikel är ett levande dokument

Om nya uppgifter framkommer läggs de till i artikeln allteftersom.

Se gärna Västergötlands museums övriga produktioner om Elsa här på Digitalt Museum: Elsa Vestbergs föremålssamling, Fröken Elsa Vestbergs fotografier, Falkängen och Hällekis - av fotografen Anders Karlsson, Filmen om Elsa och Falkängen. Läs även Prismas artikel om Falkängen, författad av Skara Gille i samarbete med Västergötlands museum.

Order this image

Share to