Om Torsten Althin, Tekniska museets tidigaste tid och dokumentation av ett oljebruk.

I föredraget för teknologföreningens avdelning för kemi- och bergsvetenskaper återger Torsten Althin en händelse i början av 1920-talet då han av en slump kommit i kontakt med ägaren till oljeslageriet och känslan han fick av att stiga in i en historisk industri. Här återger vi ett utdrag ur detta föredrag:

När man tänker på ett gammalt bruk, så är det väl i allmänhet ett ålderstiget järnbruk med virvlande vattenhjul och dunk och dån av hammare, som föresvävar tanken.

Det vilar ett poetiskt skimmer och en fläkt av gamla tider över dem; och den jäktade nutidsmänniskan stannar för ett ögonblick och låter tanken gå till andra tider med andra former för liv och arbete. Att önska sig tillbaka i tiden, finnes väl intet skäl för. Vad vi istället böra göra, är att ägna en tyst hyllning åt de män, som framlevde sin dag och utförde sitt arbete under en arbetsdag, som med många timmar överskred den nu i lag fastställda och under förhållanden, som väl knappast någon arbetare av idag skulle godtaga.

Många skalder och författare ha sökt fånga i dikt och på prosa den gamla säregna bruksprägeln och sökt skildra brukslivet i forna dagar. Så gott som alltid utan undantag är det i dessa skildringar ett järnbruk, som åsyftas. Det förefaller som om man nästan helt glömt bort, att det funnits och fortfarande finnes andra slag av bruk, som även de hade bort bli ägnade någon uppmärksamhet av skalder och författare och som i sig inrymma många kulturhistoriska och estetiska värden och i vars hägn har blomstrat en andlig odling, kulturens utposter i ödemarken. Vi kunna nämna pappersbruk, glasbruk, krutbruk, alunbruk och många flera industrianläggningar med anor kanske i vissa fall lika gamla som järnbrukens och som på sin trakt spelat samma roll och betytt för den närmaste omgivningen lika mycket som järnbruken betytt på sitt håll.

Ännu en kategori under vissa tider av betydande storlek och vikt har här icke nämnts och har f.ö. knappast ägnats en rad i den historiska litteraturen och än mindre i skalders alster. Jag tänker på oljebruken eller som de även kallas oljeslagerierna. Det har varit stora anläggningar med enorm omsättning för dåtida förhållanden. Hur oljeframställningen nu sker och hur den nu är organiserad, torde vara allom bekant. Men – blott för en generation sedan var det i alla avseenden helt olika.>

En känsla som återkommer i texter om den tidiga insamlingen till museet är att tiden är sen. Det gamla har redan försvunnit och skrotats för att ersättas med modern teknik. Samhället är i snabb omvandling. Tekniken har fått en historia och det har blivit Torstens mission att berätta den. Han fortsätter:

Att jag särskilt kommit att intressera mig för utredandet av de tekniskt-historiska problem, som sammanhänga med linoljetillverkningen i vårt land, är egentligen en ren tillfällighet. På mina resor kom jag för några år sedan i hjärtat av Småland till ett ställe, där det rakt icke fans några hotellmöjligheter. Efter rätt mycket frågande och spring hit och dit kom jag att sammanträffa med en herre, som var fabrikör och som välvilligt gav mig rum och mat. Vi satt på kvällen och språkade och jag fick då veta att han ägde ett oljeslageri och att det även var igång. Visserligen ingick det i mina skyldigheter att veta hur ett sådant såg ut och hur det arbetade, men hur jag än tidigare letat i litteraturen, hade det blott varit föga uppgifter som stått att få. Vid skenet av en fotogenlampa styrde vi våra steg till oljeslageriet och vad jag i det fick se, det hade jag aldrig drömt om. Det är inte ofta man kan stiga tillbaka hundra år i tiden så som vi då faktiskt gjorde och hade jag inte här och där i bruket sett elektriska lampor, som gudskelov strejkade vid vårt besök, så kunde jag knappast ha trott att jag levde i det 20:de århundradet; teknikens tidevarv. Vid flera tillfällen har jag sedermera besökt detta oljeslageri, studerat det i detalj och även upptagit arbetet på en film, som senare i afton skall visas. Med sorg i hjärtat inberättade ägaren för en tid sedan, att det gamla bruket måst skatta åt förgängelsen, en ny kraftstation skulle byggas. Så mycket som möjligt av de lösa delarna ha nu funnit en fristad i Tekniska Museet och skola där bidraga till att visa oljeslageriteknikens gestaltning under forna tider.>

Tack vare att Kungliga biblioteket skannat och gjort gamla dagstidningar sökbara kan vi idag hitta mer information om verksamheten. Kanske lättare funnet än för Torsten Althin hundra år tidigare? Här följer några klipp som visar på verksamhetens utveckling.

Nya Wexjöbladet 1862-03-10

• Holsby husqwarn såldes den 19 mars 1862 på auktion. Verksamheten omfattade då tullmjölskvarn, legosåg och linoljebruk med grynkvarn samt Holsby hälsobrunn.

Jönköpingsposten 1876-07-26

• Inspektoren A. M. Strahl i Holsby huskvarn har avlidit. Verksamheten auktioneras ut och omfattar hälsobrunn, mjölkvarn, grynverk, oljeslageri, sågkvarn samt en benstamp där man krossade ben till benmjöl. Det har varit problem att hitta intressenter så om auktionen som planerats till 26 augusti inte leder till att egendomen säljs ska den "utbjudas på arrende".

Jönköpingsposten 1883-09-26

• Sterbhusdelägarna efter Strahl har sålt verksamheten vid Huskvarn till handlanden J. Lundin från Eksjö för 33500 kronor. Lundin ser en potential i att utveckla verksamhten vid hälsobrunnen.

Smålands Allehanda 1888-03-09

• Kungörelse att Johan Rudin i Holsby, Alsheda socken, ska driva brukrörelsen och hälsobrunnen under firma J. Rudin.

Stockholms Dagblad 1896-07-21

• G.H. Rudin, Holsby bruk, får silvermedalj vid Nordiska industri- och slöjdutställningen (Malmöutställningen 1896). Det är företagets produktion av benmjöl och foderämnen som premieras.

Jönköpingsposten 1906-06-20

• Järnvägen Vetlanda-Målilla öppnar och en artikel skildrar vad resenärer kan vänta sig på orter längs sträckningen. I Holsby brunn är det patron Rudin som bestämmer, förstår läsaren.

Västerbottenskuriren 1921-01-08

• Nyheterna sprids långt på 1920-talet. Här är en rapport om att fabrikör Rudin byggt en ny fabrik med hydrauliska pressar för oljan. Den gamla tekniken är inte längre praktisk.

Göteborgs Handels- och sjöfartstidning 1922-06-22

• I en rapport från Nässjöutställningen 1922 berättas att G.H. Rudin visat upp två modeller. En av ett gammalt oljeslageri och ett av det nya från 1920. Modellerna ska också visas på Göteborgsutställningen 1923. Här har Torsten Althin kommit in i bilden; han arbetade med föreberedelser för den industrihistoriska avdelningen vid Jubileumsutställningen.

I november 1924 meddelar flera tidningnar nyheten att det gamla oljeslageriet i Holsby har brunnit ner. Det ser ut som att Torsten Althins dokumentation av verksamheten gjordes i sista minuten.