Fredrik VII (da. Frederik VII), 1808-63, kung av Danmark 1848-63, son till Kristian VIII.
Nästan omedelbart efter sin tronbestigning gav F. under trycket av marsrevolutionen 1848 upp enväldet och utsåg ett ministerium, där plats bereddes för de ledande nationalliberalerna. Den 5 juni 1849 underskrev han junigrundloven, som gjorde Danmark till en konstitutionell monarki med allmän rösträtt för män till både landsting och folketing. F. slöt också upp bakom det nationalliberala ejderprogrammet, som syftade till att knyta Slesvig närmare till kungariket och gav upphov till två dansk-tyska krig. För att vinna stöd för denna politik strävade F. efter en allians med Sverige-Norge och odlade en nära och legendomspunnen vänskap med Karl XV. Ejderpolitikens sammanbrott slapp han uppleva, då han avled i slesvigkrisens inledningsskede (november 1863). F. var svag och excentrisk både som person och monark men åtnjöt p.g.a. sin folklighet och glada livsföring en betydande popularitet. Hans privatliv var kaotiskt. Efter en stormig ungdom och två upplösta äktenskap (med Fredrik VI:s dotter Vilhelmina och Mariana av Mecklenburg-Strelitz) ingick han en varaktig förbindelse med balettdansösen Louise Rasmussen, som till aristokratins och borgerskapets förtret 1850 blev hans morganatiska gemål under namnet grevinnan Danner. F. var den siste kungen av det oldenburgska huset.
Källa: www.ne.se 2008-04-24 Lars-Arne Norborg
