Unge, Wilhelm Theodor (1845 - 1915)

Grupp F I.
Kanon till lufttorpeder.
Kapten W F Unges uppfinning, patent 1893. Kanonen är avsedd att utkasta självdrivande lufttorpeder, laddade med stötkänsliga stora sprängladdningar av dynamit, bomullskrut och dylikt. De nämnda brisanta laddningarna kräver att torpeden sätts i rörelse utan stöt. I denna kanon kan alltså ingen laddning för ändamålet användas, utan torpedens utkastande ur kanonen sker medelst dess egen drivsats, vilken, då den användes, åstadkommer ett lugnt växande gastryck bakom torpeden och framdriver densamma med en hastighet uppgående till 50-70 m/sek. Då räfflor ej kan användas för åstadkommande av den erforderliga rotationen, åstadkommes den genom att hela kanonen med däri liggande torped bringas i hastig rotation omkring sin längdaxel, innan torpedens drivsats antänds. Den därför eforderliga mekaniska kraften erhålls från maskin på krigsfartyg eller befästningar, för vilka detta vapen huvudsakligen är avsett.

För att kunna utföra försöksskjutningar var som helst, oberoende av kraftstationer, har denna kanon blivit försedd med en egen i lavetten apterad drivanordning. Den senare består av en sluten, mellan bottenplankorna placerad stålcylinder, i vars nedre del medelst en ventilpump vatten kan intryckas från en under lavetten placerad öppen reservoir. I samma mån vattnet trycks in i cylindern, komprimeras luften i den övre delen och när lufttrycket uppgår till 10 à 12 atmosfärer, kan kanonen sättas i rotation. Man öppnar nämligen då två kranar, placerade på var sitt rör, med vilka vattnet leds från cylinderns botten in i motsvarande tapplager, samt pressas vidare därifrån genom kanonens båda ihåliga tappar och två kanaler till kanonens bakplan varifrån vattnet förs vidare genom ledskenor, och träffar en på kanonens axel anbragd turbin. Kanonen, vars främre del vilar på friktionshjul, bringas härigenom i hastig rotation. Vattnet rinner efter passagen genom turbinen tillbaka till reservoiren.
För att i rätta ögonblicket kunna antända den i kanonen liggande torpeden är ett av friktionshjulen, vilka naturligtvis rotera samtidigt med kanonen, försett med en urholkning, med en apterad centrifugalmekanism så anordnad, att när största rotationshastigheten är nådd, åstadkommes elektrisk kontakt i ledningen till en bakom torpeden placerad elektrisk tändare, varifrån en eldstråle kastas på den likaledes roterande torpedens stubin, medelst vilken elden fortplantas till torpedens drivsats.
På lavetten finns upplagda två till kanonen hörande lufttorpeder, vilka laddas så: i spetsen inrymmes den för projektilen avsedda brisansladdningen och i bakre delen drivsatsen, vilken så som vid en raket framdriver lufttorpeden. För att ej avvika ur den bestämda banan underhåller torpeden själv sin rotation genom en i bakre ändan anbragt rotationsturbin, och brisansladdningen exploderar först vid nedslaget.
Avskrift av etikett: "A.175 Roterande kanon för lufttorpeder. Uppfinnare: kapten W. Unge. Patent 1893. Kanonen som är slätborrad, är egnad gifva den långsamt utgående torpeden initialrotation samt afsedd att å fartyg eller befästning drifvas med maskinkraft. Drivmekanismen i härvarande lavett är endast provisionel.

Gåfva af D:r Alfred Nobels sterbhus." Avskrift Gun Adler

Collapse text

Grupp F I.
Lavett till kanon för lufttorpeder.

I lavetten finns upplagda två till kanonen hörande lufttorpeder, vilka laddas sålunda: i spetsen inryms den för projektilen avsedda brisansladdningen och i bakre delen drivsatsen, vilken såsom vid en raket driver fram lufttorpeden. För att ej avvika ur den bestämda banan underhåller torpeden själv sin rotation genom en i bakre ändan anbragt rotationsturbin, och brisanladdningen exploderar först vid nedslaget.

Collapse text

Collapse text