livstycken 1700-tal

Livstycke av rött, valkat ylletyg. En kil påsydd i var sida i nederkanten fram och två större kilar mitt bak. Stickningar vid framkanterna, runt halsen och ärmhålen.
Fodrad med rutigt yllefoder i olika bruna nyanser. Märken efter hyskor och hakar.
Tillhör Toarps-dräkten.

Märkeslapp påsydd "AL 819 SM"

Collapse text

Collapse text

Av grönt kamgarnsylle i tuskaft, sk. kamlott. 2 framstycken som går ned i snibb fram som på 1700-talets snörliv,2 framstycken, 2 sidstycken, 4 smala ryggstycken som avslutas i ett skört med 2 runda flikar. Tunna insydda träspröt längs framkanterna och vid samtliga sömmar, kanalerna dekorativt markerade med sömmar i efterstygn med vitt lingarn. Öppna axelband med snörhål som knyts med vita tunna lingarnssnoddar på axeln. Snörning fram med 5 par snörhål kantsydda med vitt lingarn. Hålen sitter inte parallellt. Foder av tätvävd oblekt linnelärft.
Kamlott var ett köptyg som blev modernt i det folkliga dräktskicket under 1700-talets senare del i finare plagg.
/Berit Eldvik 2007-03 23

Collapse text

Katalogkort: " Lifstycke af bredrandigt, mångfärgadt ylle med blåtränsade snörhål. Skär botten, de bredare ränderna i lifstyckets längdriktning sammansatta af småränder, däraf tre röda i midten, en gul i hvardera kanten samt emellan denna och midtränderna en upprandad med ljusbrunt, hvitt och blått. Foder af groft oblekt linne. Bakstycket afslutadt med två breda veck. Ofvan dessa och vid ryggsömmarna gröna tränsar. Urtagningarna i sidorna upptill tränsade med blått." /P.G.Wistrand/

Tyget är rutig kamlott, ett fint kamgarnsylle i tuskaft, botten mellan ränderna får sin grårosa ton av att varpen är ljusgrön och inslaget i hela tyget är rött, på jämna avstånd finns även inslagsränder i den ljusgröna färgen, som gör rutningen.
2 framstycken/sidstycken med stora iskarvade bitar under armhålen, 2 ryggstycken avsmalnande nedåt i skörtflikar. Skörtet har 3 veck, upptill avslutade med en ljusgrön träns. på framstyckena slitsar förstärkta upptill med träns av blått garn, samma blå tråd kring de 7 paren snörhål, runt hela livstycket en rad prickstickning med den blå tråden. Axelbanden möjliga att förlänga vid behov. Foder av grov ofärgad linnelärft.
Anm. I gott skick
Kamlott var ett köpt modetyg och vanligt i högtidsplagg i den folkliga dräkten under 1700-talets andra hälft. De finaste kom från England, bl.a Norwich, men vävdes även i Sverige.
/Berit Eldvik 2007-10-16

Collapse text

Livstycket av fint kamgarnsylle, obs inte halvylle, i satin med glättad yta och varprandat i starka färger i gult, rött, grönt och mörkt blått på vit botten, s.k. kalmink. 2 framstycken och 2 bakstycken som avsmalnar nedåt och går ut i ett skört med motveck mitt bak och 2 rundade flikar som bildar framåtlagda veck. I sidan under ärmhålet 3-4 skarvbitar på var sida, skarvbit även på var axel. Infällda skörtkilar i sidorna. Har hållits ihop med snörning genom 5 svartlackerade hyskor på båda framstyckena. Foder av oblekt linnelärft.
Anm. Bristningar på flera ställen speciellt i ryggen och vid skörtvecken, lappad med samma tyg på ett ställe bak, mindre bristningar fram har stoppats med vit tråd.
Hyskorna är sekundära, märken efter äldre hakar och hyskor ( troligen) syns i fodrets framkant. Den största av hyskorna skulle kunna vara original.
Sådana fina glättade kalminkstyger var en specialitet för staden Norwich och började exporteras över Europa under 1760-talet och blev mycket populära i folkligt dräktskick, främst till bröllopsdräkter eftersom det var ett dyrt köpetyg. Kan ha kommit till Värmland via gränshandel med Norge.
/Berit Eldvik 2006-12-07

Collapse text

Katalogkort: "Lifstycke af svart sträft ylletyg med hvita broderier. Ryggen med midtsöm. I framkanterna träspröt. Snörbandet flätadt af rödt, gult och hvitt ullgarn samt försedt med en flat snörnål (inv.nr. 2035) af silfver. ( stämplad 1841) Foder af grof väf och blårandigt linne."/P.G.Vistrand/

Tyget tuskaftaftat av slätt kamgarn har antagit en mörkbrun nyans, kvaliteten kallas kamlott. Livstycksmodellen ovanlig för trakten med långa spetsiga snibbar på framstyckena med kraftiga träspröt. Framstycken och sidstycken i ett samt 2 smala ryggstycken med ett litet skört med rundade flikar. Ryggsömmarna markerade med 3 efterstygnsrader med vitt lingarn. På vart framstycke en stiliserad växt inom en femkantad inramning broderat med vitt lingarn i efterstygn. 4 par snörhål tränsade med brunt lingarn. Blå-och vitrandigt linnefoder iskarvat i sidorna med grovt oblekt linne.
Snörbandet flätat av ulligt, troligen maskinspunnet, ullgarn är mycket senare än livstycket.
Kamlott var ett köpetyg som var modernt under 1700-talet och användes i folkligt dräktskick till finare klädesplagg som tröjor, kjolar och livstycken, ofta i samband med bröllopsdräkten.
/Berit Eldvik 2007-10-18

Collapse text

Av tunt strävt kamgarnsylle i tuskaft, s.k. kamlott rutigt genom randning av varpen i rött och vitt samt mindre ränder i violett, grönt och svart och inslag av rosa samt med jämna avstånd smalränder i vitt.
2 framstycken/sidstycken med slits fram, i överkant förstärkt med träns.
2 ryggstycken avsmalnande nedåt i rundade skörtflikar, skört med 3 veck med små tränsade förstärkningar. Axelbanden öppna och rundade med ett snörhål i varje ände för snörning på axel. I framkant 7 par snörhål tränsade med vit tråd. Foder av oblekt treskaftad blångarnsväv och i midjan ett vävt ripsband i gult och blått. I ryggsömmen på utsidan fastsydd hake.
Anm. Många små hål efter skadeinsekter.
Kamlott var ett köpt modetyg och vanligt i högtidsplagg i den folkliga dräkten under 1700-talets andra hälft. De finaste kom från England, bl.a Norwich, men vävdes även i Sverige. Se t.ex Adolf Modéers typrovsamling.
/Berit Eldvik 2007-10-16

Collapse text

Av fint kamgarnsylle med starkt glättad yta, rosaröd tuskaftsbotten med flotterande mönsterbårder genom extra mönstervarp, blombårderna
i schatterade nyanser av blått, lila, grönt, gult och med vita vågband.
2 framstycken/sidstycken med 2 skarvbitar i var sida, 2 ryggstycken avsmalnande nedåt i lsmå skörtveck. Vecken sydda så att de står ut.
Halsringningen kantad med blå sidenband av 1700-talstyp. Knäppning med 8 par rätt grova hakar och hyskor av mässingstråd. Foder av oblekt linnelärft.
I mycket gott skick.
Tyget kallas "shaded brilliants" eller brilliant eller blommig taborett och vävdes i Norwich , England under 1700-talet. Se Berchs provsamling i "1700-tals textil". Dessa tyger började exporteras till bl.a Norden under 1700-talets andra del. De blev moderna i det folkliga dräktskicket, antagligen som ersättning för siden som inte fick brukas av bönderna. Det var dyrbara köpetyger och användes till högtidsplagg som t.ex. brudlivstycke eller brudgumsväst.
/Berit Eldvik 2007-11-07

Collapse text

Huvudliggaren:"Påträffat vid rivning av gården Alm."

Mycket trasigt och troligen upphittat som lump och stoppning i huset. 1700-talstyp med rundade löst liggande skörtflikar och med insydda rottingspröt.
Av grov lin- eller hampväv i tuskaft, nu ingrodd med smuts men har troligen varit oblekt med parvisa ljusblå ränder.
2 framstycken/sidstycken och 2 ryggstycken som avslutas i skörtflikar, sammanlagt 8 flikar som överlappar varandra i nederkant. Har varit snörd med troligen 6 par snörhål kantsydda med oblekt lingarn. rester av sämskskiinn på båda framstyckena i midjehöjd. Foder av tätare linnelärft i midjan skarvat (el.lagat) med gul linnekypert (treskaftad?)
Dubbla kanaler längs med ryggsömmarna och på framstyckena visar att livstycket haft insydda träspröt. Hela livstycket sytt med grovt lingarn. Visar ett vardagslivstycke från 1700-talet. Det gula tyget kan möjligen vara ett kjoltyg.

Collapse text

Katalogkort: Lifstycke af brunt kalvskinn. Snörlif med insydda styfva spröt i rygg, sidor och framtill, sex par snörhål och en snörrem af skinn i det nedersta hålet på höger sida samt tio tegellagda flikar delvis i ett stycke med lifvet, delvis tillskarfvade. Foder af grov hvit linnehväf.
Tillhör den äldre kvinnodräkten, kalladt "munkalifstycke". Dylika lif, men af rödt kläde och med grönkantade flikar, förekommo i bruk långt in på 1840-talet.
/P.G.Vistrand/

Skinnet brunt, kraftigt. Med sammanlagt 12 insydda spröt jämnt fördelade runt livet., snörhålen kantsydda med ljust lingarn. Foder av oblekt linne i spetskypert.
Anm. Helt men väl använt, nött och fläckigt.
Sådana skinnlivstycken användes framförallt till vardags, de var mycket slitstarka.
/Berit Eldvik 2008-02 15
Kalvskinn.

Collapse text

Livstycke av fint kamgarnsylletyg med stark glättning, botten röd i tuskaft med blomränder och småprickig botten i schatterande färger av blått, grönt, gult samt vitt genom extra mönstervarp. Tyget kallas taborett eller brilliant, se prov i A. Berchs samling från mitten av 1700-talet. 2 framstycken/sidstycken med flera skarvbitar mot ryggen och under vänster armhål, 2 smala ryggstycken som går ned i 2 njurformade skörtflikar, likadana rundade skörtflikar även på framstycken och sidstycken, allt som allt 8 skörtflikar som överlappar varandra. Snörning med 8 par snörhål sydda med vitt lingarn. Foder av ljusblå-och vitrutigt linnelärft samt i sidorna iskarvat med grov oblekt linnelärft. I midjan ett 18 mm brett linneband fastsytt på några punkter i fodret.
Anges som brudlivstycke vilket säkert är riktigt men knappast från 1690, som uppgivits. Detta slags tyg vävdes speciellt i Norwich i England och började inte exporteras till övriga Europa förrän i mitten av 1700-talet. Det blev modernt i det folkliga dräktskicket under 1700-talets andra del sannolikt som en ersättning för mönstrat siden. Det var just som finaste högtidsplagg det användes eftersom det var ett dyrt köpetyg.
Livstycket som det ser ut nu är sannolikt omsytt av ett äldre i 1700-talsmodell med längre skört
/Berit Eldvik 2007-12-14

Collapse text

Katalogkort: " Lifstycke af rödbottnadt ylletyg med blommor i flera färger.Tyget glansigt, blommor och blad omväxlande gula, hvita, blå, gröna och svarta, mönstertrådarna ej inväfda i tygets botten. I bröststyckenas framkanter styfa träspröt samt sex par hvittränsade snörhål. Å ryggen två små tränsade öglor. I sidorna slitsar. Foder af oblekt väf. Snöret flätadt af gult och hvitt ullgarn samt försedt med en flat snörnål av mässing." (P.G.Vistrand)

Det glansiga ylletyget är av kamgarn, i tuskaft med en extra randig mönstervarp för blombårderna, glättat efter vävningen för att bli riktigt blankt, kallas taborett.
Livstycket skuret i 2 framstycken och 2 ryggstycken starkt avsmalnande nedåt i rundade skörtflikar, och sidstycken som är hopskarvade av flera småbitar av tyget. På framstycken finns 2 smala isatta tygbitar i vad som kan ha varit tidigare sprund. Snörhålen är 6 par. Foder av oblekt linnelärft. Mitt bak över skörtet finns på insidan en hyska att fästa kjolen på.
Anm. De igensatta sprunden nedtill tyder på att livstycket kan ha blivit omsytt. Det har nu en yngre form än t.ex livstycke 1975a med längre skört.
Dessa tyger vävdes i Norwich i England och började exporteras till bl.a Norden under 1700-talets andra del. De blev moderna i det folkliga dräktskicket, antagligen som ersättning för siden som inte fick brukas av bönderna. Det var dyrbara köpetyger och användes till högtidsplagg som t.ex. brudlivstycke eller brudgumsväst. I Halland tycks de ha blivit speciellt vanliga, vilket kan betyda att de kom sjövägen och såldes direkt via gårdfarihandel eller marknader i området. Import av sådana varor var annars förbjudet.
I mycket gott skick.
/Berit Eldvik 2007-09-27

Collapse text

Katalogkort: "Av ylledamast, röd botten med grått blommönster, 2 framstycken, det ena skarvat på axeln, båda skarvade med mindre stycken under armhålen, 2 bakstycken, ryggskört. Fodrat med oblekt linnelärft. Dold knäppning med 8 par mässingshakar och hyskor. 4 hakar samt 2 hyskor saknas. Nöthål på vänster framstyckes nederdel samt på 3 ställen på vänster framstycke, hål på vänster bakstycke vid ryggsömmen samt vid skörtvecket."

Tillägg: Det nu nästan grå blommönstret har ursprungligen varit mellanblått vilket syns i skörtvecken. Livstycket är sytt med mörkblått lingarn. Vid skörtvecken bak finns tre tränsade förstärkningar av det blå lingarnet. På skörtets insida finns en tränsad ögla att haka upp kjolen på. Antagligen har kjolen varit blå eftersom det finns en blå färgfällning i fodret från midjan och nedåt.
Sådana damastlivstycken var moderna i det folkliga dräktskicket i slutet av 1700-talet. De finaste tygerna kom från Norwich i England men tillverkades även på andra håll, även i Sverige. Det var dyrbara köpetyger som användes till högtidsplagg.
Jfr liknande typ inv.nr 48031 från Knäred sn och 73678 från Torup sn.
/Berit Eldvik 2007-10-01

Collapse text

Livstycke i snörlivsmodell av 1700-talstyp med skört och spröt. Av fint kamgarnsylle, i tuskaft med starkt korallröd botten och invävda blombårder genom en extra mönstervarp som randats i schatterade nyanser av blått och grönt samt i gult och vitt. Tyget hårt glättat och kallas taborett eller brilliant.
2 framstycken/sidstycken med skörtsprund fram och avrundad skörtflik bak. 2 smala ryggstycken avslutade i ett skört med öppna rundade skörtflikar. Öppet på axlarna med kantsydda hål för snörning med band. Raka framkanter med kanal ytterst för rottingspröt. Innanför spröten 6 par kantsydda snörhål som ligger parallellt. Stickningar med vitt lingarn kring kanaler och vid ryggsömmarna. Foder av oblekt linnelärft. Fodret lappat med en bit bomullsflanell från ett återbrukat plagg.
Anm. Nött både i foder och yttertyg, några smärre revor vid framkanter och ärmhål. Rottingspröten saknas så när som på korta stumpar.Tygets färger och glans är dock bevarade.
Tyget kallas "shaded brilliants" eller brilliant eller blommig taborett och vävdes i Norwich, England under 1700-talet. Se Berchs provsamling i "1700-tals textil". Dessa tyger började exporteras till bl.a Norden under 1700-talets andra del. De blev moderna i det folkliga dräktskicket, antagligen som ersättning för siden som inte fick brukas av bönderna. Det var dyrbara köpetyger och användes till högtidsplagg som t.ex. brudlivstycke eller brudgumsväst.
/Berit Eldvik 2008-06-03

Collapse text

Huvudliggaren:
"Livstycke för kvinna, av ylle, grönt och rött. Elgsta, Köla sn, Jösse hd, Värmland. I[nköpt] 28/2 1923 [genom] Keyland. [Insamlingsnummer] 956."

Bilaga:
"[...] 956. 'Klänningsliv' Elgsta, Köla."

Katalogkort: "Af grön och röd ylledamast, bottenfärgen grön. Mönsterfigurerna å rygg och sidostyckena utfylda med ullgarnsbroderi i flera färger. Knapparna bortsprättade. Foder af brungult linne."
(Blommor ej broderade utan invävda )

Livstycke av s.k. blommerad ylledamast med glättad yta. Av tunt fint, kamgarn, grön botten med rosa blommönster och spetsbandsslingor. Genom extra inslag av grövre ullgarn har man kunnat göra inbroscherade stora blommönster i flera röda och rosa nyanser, turkosgrönt och mörkblått. 3 sådana blommönster finns skickligt anpassade i de 2 smala ryggstyckena och på skörtets flikar mitt bak, samt på bakre delarna av fram/sidstyckena. I sidorna infällda skörtkilar. På båda framstyckena infällt ett stycke mitt fram som vid knäppning bildar en bröstlapp. har varit knäppt med 6 knappar och knapphål tränsade med svart tråd. Knapparna har gått igenom tyget och varit fästade med en sämskskinnsremsa, övre delen av remsan finns kvar. Fodrad med oblekt fin linnelärft och bak i skörtfliken foder av svartbottnat kattuntryck med stiliserade blad. Ovanför sidkilarna har iträtts en tråd i fodret 6 cm i var sida som förmodligen har med passformen att göra.
Anm. Knapparna saknas men en bit av den sämskskinnsremsa som de varit fästade med sitter kvar. Hål i fodret på ett ställe. Troligen är knapphålen sekundära, liksom de insyningar som gjorts med samma svarta tråd i sömmarna på framstyckena. Ursprungligen bör livstycket ha knäppts med hakar och hyskor. Knappar användes inte i livstyckena förrän tidigast på 1820-talet.
Denna typ av finare ylledamast som glättats för att få hög glans var en specialitet för vävarna i staden Norwich i England. Från 1760-talet började sådana tyger exporteras över Europa och kom även till Sverige och Norge där de framförallt användes i det folkliga dräktskicket och främst till bröllopsdräkter eftersom det var dyra köpetyger. I Norge finns mer av denna typ av blommerad damast än i Sverige och det är möjligt att detta tyg kan ha kommit till Värmland via gränshandeln.
/Berit Eldvik 2006-12-07

Collapse text

Katalogkort:
"Av randigt glättat ylletyg, de breda mönstrade ränderna röd botten med gråvitt mönster, ränderna f.ö. i grönt, blått, gult och gråvitt. Foder av randigt grått o oblekt linne. Hakar och hyskor bortsprättade, 6 par."

Av fint kamgarnsylle, varprandig satin med breda ränder i rött, blått, vitt och flera nyanser av gult/grönt, av varpen bildas vita bladslingor i de röda ränderna och smalare geometriska mönster i de blå ränderna. Kvaliteten kallas blommerad kalmink och har en starkt glättad yta.
Livstycke i 1700-talsmodell med långt skört och kantig halsringning. 2 framstycken med djupa skörtveck i sidan, 2 ryggstycken som avsmalnar nedåt och övergår i ett motveck i skörtet. Vecket hålls ihop av genomdragna lintrådar på 2 ställen och kan därför inte öppna sig. Upptill mot midjan 2 tränsade förstärkningar av blå lintråd, likadant vid sidvecken. Materialskarvar nedanför armhålen. Framkanterna något svängda, på insidan stygnrester efter 6 par hakar och hyskor. Foder av spetskyprat linne randigt i oblekt och grått.
Anm. Tvärs över framstyckena i midjehöjd ses ett veck som är kvar efter tygets pressning i samband med glättningen.
Livstycket i mycket gott skick.
Blommerad kalmink var ett fint köpetyg som blev modernt i det folkliga dräktskicket under 1700-talets senare del. De finaste och mest glättade kom från Norwich i England, men liknande utan den höga glansen kunde även göras i Stockholmsväverier, se A. Modéers tygprovsamling. Den täta vävnaden, den höga glansen och de klara färgerna tyder på att detta tyg är från Norwich. Uppgiften att livstycket är från Gustaf III:s tid stämmer bra med modellen med det långa skörtet som var det vanliga under 1700-talets slut. Livstycket kan mycket väl ha varit ett brudlivstycke. Jfr med mansväst av samma tyg och från samma tid, inv.nr 2000 från Getinge socken i Halland.
/Berit Eldvik 2007-10-08

Collapse text

Livstycke av chintz, bomullslärft med stort tryckt mönster med fasaner, blommor och grenverk, med glättad yta, egentligen avsett som möbeltyg. Mönstret i starka färger på ljusblå botten.
2 framstycken/sidstycken med skörtflikar i framkanterna,
2 ryggstycken som avslutas nedåt i ett skört med veck. Foder av oblekt linnelärft, knäppning med 7 par hakar och hyskor. Sytråd av blått tvinnat lingarn.
Alla hakar och hyskor borttagna med kvarsittande stygnrester.
Tyget är troligen från ca 1790-1800.
/Berit Eldvik 2008-06-03

Collapse text