Fredrik Eens Minne Hem för ensamma mödrar,interiör

Nikko rap. 6+5 sek vatten

Created with Sketch.

Mödrahem i Sverige

Mödrahem upprättades under 1900-talet i Sverige och var institutioner samt vårdinrättningar avsedd för att omhänderta ogifta blivande mödrar och deras barn. Även spädbarn togs omhand. Mödrahem miniatyr|Äsperöds mödrahem, januari 1955 I 1924 års barnavårdslagens femte kapitel används benämningen upptagningshem om mödrahem, vilka föll in under begreppet barnhem. På mödrahemmet kunde modern föda och sköta om barnet i upp till 6 månader. Vistelsetid i ett år eller längre var inte önskvärt. På vissa mödrahem förekom även väntehemsplatser, som innebar att modern fick komma redan innan barnet fötts. För många ensamstående kvinnor fanns det ingen möjlighet att försörja både sig själv och barnet, vilket ledde till att de tvingades adoptera bort barnet. Efter vistelsetiden på mödrahemmet lämnades därför många barn bort till adoption eller fosterhem. Enligt den nya adoptionslagen som kom 1958 skulle banden till den biologiska mamman kapas. Mödrar tvingades därför skriva på ett kontrakt där de lovade att aldrig söka efter sina barn. Det hände dock att kvinnor fick sin situation löst och med hjälp av anhöriga kunde flytta hem till föräldrarna eller andra anhöriga med barnet. De flesta mödrarna på hemmen var under 25 år. Syftet med mödrahem var att bereda moder och barn tillfälle att inledningsvis hållas ihop. Modern och barnet skulle få vara tillsammans under den första kritiska perioden i barnets liv, så att barnet blev ammat och på så vis bättre kunna överleva. Medan barnet fick tillgång till den viktiga modersmjölken fick modern hjälp att ordna för sig och barnet. Ursprungligen fanns det två typer av mödrahem: vårdhem och hemskolor. På vårdhem skulle vistelsen vara kort, jämfört med hemskolor där vistelsen var betydligt längre. På hemskolorna skulle nämligen mödrarna hinna få utbildning i hemsysslor och barnavård. Utbildningen ledde till att de sedan fick ett arbetsbetyg, vilket gjorde det lättare att få anställning efter att de skrivits ut. Från år 1961 blev alla mödrahem vårdhem och fungerade därmed endast som tillfälliga bostäder.

Fortifikationen

Fortifikationen var föregångare till ingenjörtrupperna, signaltrupperna och fortifikationskåren inom armén. Idag är huvuddelen organiserad och mer känt som Fortifikationsverket. Historik Sedan lång tid har inom militären särskilda fältingenjörer eller byggmästare anställts för att bygga och underhålla befästningar, först 1635 bildas dock Fortifikationsstaten. Från 1579 lydde militäringenjörerna under generalkvartermästaren, och från 1613 fanns åtta konduktörer att ha översyn över fortifikationsarbetet. Vid denna tid lydde dock fortifikationstrupperna under artilleriet. Först 1634 blev Olof Örnehufvud generalkvartermästare över Fortifikationen, först som underställd generalen av artilleriet men från 1641 som en självständig enhet. En Fortifikationsordning antogs 1653 och förbättrades 1658, 1666 och 1695. 1721 indelades fortifikationen i fem brigader: en för Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län; en för Småland, Blekinge och Gotland; en för Skåne och Halland; en för Göteborgs och Bohus län samt en för Finland. Senare inrättades en sjätte brigad för Pommern. En professorsbefattning inrättades 1764 för att meddela undervisning i fortifikation. Under stor del av 1700-talet kom befästningarna i Finland, Skåne och Karlsvärds fästning att överföras till de lokala militärbefälhavarna, och Fortifikationens betydelse var begränsad. 1778 minskade de svenska brigaderna i antal från fyra till tre och 1798 upphörde brigadindelningen helt. I stället organiserades Fortifikationen i en ordinarie stat om stab samt kompani-, informations- och civilstater, samt en extraordinarie stat som i mån av avgång avsågs att dras in. 1806 skiljdes fältmätningsdetaljen och chefstiteln byttes från generalkvartermästare och direktör till chef för Fortifikationen. 1811 återfördes fältmätningskåren till Fortifikationen som nu bytte namn till Ingenjörkåren. Den organiserades i en fältmätningsbrigad, en fortifikationsbrigad, en informationsstat samt en civilstat. 1831 överfördes Fältmätningsbrigaden till Generalstaben och Ingenjörkåren bytte namn till Fortfikationskåren. Redan 1832 återfick den dock sitt gamla namn. Chefstiteln blev general af Fortifikationen och chef för Ingenjörkåren. Några ingenjörstrupper hade tidigare inte tillhört Fortfikationen, med undantag för den del pionjärkompanier som satts upp för att kort därefter upplösas, men 1855 sattes ett sappörkompani upp, 1864 ett andra och 1867 ett tredje vilka nu tillsammans kom att kallas Pontonjärbataljonen. 1871 började ett signalfältkompani att sättas upp och 1873 en sappörbataljon om tre kompanier. 1867 återfick Ingenjörkåren sitt gamla namn, Fortifikationen. Vid omorganisationen av armén 1892 utökades Fortifikationen betydligt, och genom 1901 års härordning ytterligare genom tillförande av en rad nya ingenjörsförband.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to

gudbrandsdalsmusea