Fortifikationen
Fortifikationen var föregångare till ingenjörtrupperna, signaltrupperna och fortifikationskåren inom armén. Idag är huvuddelen organiserad och mer känt som Fortifikationsverket.
Historik
Sedan lång tid har inom militären särskilda fältingenjörer eller byggmästare anställts för att bygga och underhålla befästningar, först 1635 bildas dock Fortifikationsstaten. Från 1579 lydde militäringenjörerna under generalkvartermästaren, och från 1613 fanns åtta konduktörer att ha översyn över fortifikationsarbetet. Vid denna tid lydde dock fortifikationstrupperna under artilleriet. Först 1634 blev Olof Örnehufvud generalkvartermästare över Fortifikationen, först som underställd generalen av artilleriet men från 1641 som en självständig enhet. En Fortifikationsordning antogs 1653 och förbättrades 1658, 1666 och 1695. 1721 indelades fortifikationen i fem brigader: en för Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län; en för Småland, Blekinge och Gotland; en för Skåne och Halland; en för Göteborgs och Bohus län samt en för Finland. Senare inrättades en sjätte brigad för Pommern. En professorsbefattning inrättades 1764 för att meddela undervisning i fortifikation. Under stor del av 1700-talet kom befästningarna i Finland, Skåne och Karlsvärds fästning att överföras till de lokala militärbefälhavarna, och Fortifikationens betydelse var begränsad. 1778 minskade de svenska brigaderna i antal från fyra till tre och 1798 upphörde brigadindelningen helt. I stället organiserades Fortifikationen i en ordinarie stat om stab samt kompani-, informations- och civilstater, samt en extraordinarie stat som i mån av avgång avsågs att dras in. 1806 skiljdes fältmätningsdetaljen och chefstiteln byttes från generalkvartermästare och direktör till chef för Fortifikationen.
1811 återfördes fältmätningskåren till Fortifikationen som nu bytte namn till Ingenjörkåren. Den organiserades i en fältmätningsbrigad, en fortifikationsbrigad, en informationsstat samt en civilstat. 1831 överfördes Fältmätningsbrigaden till Generalstaben och Ingenjörkåren bytte namn till Fortfikationskåren. Redan 1832 återfick den dock sitt gamla namn. Chefstiteln blev general af Fortifikationen
och chef för Ingenjörkåren. Några ingenjörstrupper hade tidigare inte tillhört Fortfikationen, med undantag för den del pionjärkompanier som satts upp för att kort därefter upplösas, men 1855 sattes ett sappörkompani upp, 1864 ett andra och 1867 ett tredje vilka nu tillsammans kom att kallas Pontonjärbataljonen. 1871 började ett signalfältkompani att sättas upp och 1873 en sappörbataljon om tre kompanier. 1867 återfick Ingenjörkåren sitt gamla namn, Fortifikationen.
Vid omorganisationen av armén 1892 utökades Fortifikationen betydligt, och genom 1901 års härordning ytterligare genom tillförande av en rad nya ingenjörsförband.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».