Sirius
Sirius eller Alfa Canis Majoris (α Canis Majoris, förkortat Alfa CMa, α CMa), som är stjärnans Bayer-beteckning, även känd som hundstjärnan, är huvudstjärnan i stjärnbilden Stora hunden. Från jorden sett är Sirius den klarast lysande stjärnan (bortsett från solen). Sirius ligger 8,6 ljusår från solen och är därmed en av de stjärnor som ligger närmast jorden.
Friedrich Wilhelm Bessel fastslog 1841 efter upptäckten av Sirius skenbara "vaggning" att Sirius måste ha en ännu inte upptäckt följeslagare. Denna upptäcktes 1862 av Alvan Graham Clark. Stjärnorna ligger på ett avstånd av 20 AE från varandra och gör ett varv kring varandra på 50 år. Den mindre stjärnan, Sirius B, är en vit dvärg.
Allmänt
Sirius är den starkast lysande stjärnan på stjärnhimlen, mer än dubbelt så stark som den näst ljusaste, Canopus. Den är dock inte lika ljus som Venus eller Jupiter. Sirius är synlig från i princip alla bebodda delar av jorden, det är bara från platser belägna på 73 grader nordlig bredd eller nordligare som stjärnan inte kan ses. Utgår man från stjärnbilden Orion är det lätt att lokalisera Sirius, genom att förlänga Orions bälte mot sydost så hittar man stjärnan. Sirius bildar tillsammans med Betelgeuse och Procyon asterismen Vintertriangeln.
Historia och religion
Sirius har spelat en betydande roll för många kulturer. Sålunda baserade sig den egyptiska kalendern på Sirius heliakiska uppgång, det första datum på året då den åter steg över horisonten. Vissa tror att stjärnan identifierades med Osiris. Ett flertal tempel var ägnade åt Sirius. Sirius ska även ha dyrkats i Hedeby under 900-talet, men på vilket sätt den dyrkades inom asatron finns tyvärr inga källor som förtäljer. Baserat på Osiris-teorin, skulle eventuellt stjärnan identifierats med Oden, liksom anglo-saxerna eventuellt identifierade polstjärnan med Tyr, men detta är bara spekulationer.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».