• Takmålning på Västsjö gård.
    Photo: Sjöqvist, Lars / Värmlands Museum (In Copyright)

Takmålning på Västsjö gård.

Created with Sketch.

Ålstens gård

stående=1.7|Ålstens gårds huvudbyggnad, vy från sjösidan, 2013. Ålstens gård är en herrgård och ett tidigare säteri samt fideikommiss belägen vid Brantstigen 12 i stadsdelen Ålsten i Bromma socken i västra Stockholms kommun. Ålstens gård är också namnet på en spårvagnshållplats på Nockebybanan. Huvudbyggnaden på Brantstigen 12 köptes och restaurerades av museimannen Axel Gauffin 1957. Byggnaden står på en grund från 1500-talet. De enorma stenväggarna i källarvåningen vittnar om en hög ålder. Namnet miniatyr|Flyttblocket Ålstenen. Ålsten hette fram till omkring 1500-talets mitt Åsunda. Namnet Ålsten skrevs 1568 Ålestenn, år 1620 Ålasten och 1645 Åhlsten. Tolkningen av namnet Ålsten är osäker, men språkforskarna utesluter inte att det syftar på det stora klippblocket där man kan ha bedrivit ålfiske. På baksidan av ett pergament från 1418 läser man Alasten och på ett annat Aswnda. Det nuvarande namnet Ålsten nämndes år 1418, men först 1568 blir det allmänt använt. Enligt en annan teori borde namnet ha varit Alesten. Första delen skulle i så fall vara det fornsvenska namnet Ale. Våra dagars ålstensbor vill gärna binda samman namnet med stenen i vattnet utanför Ålstensgatans förlängning. Den finns visserligen omnämnd i gamla skrifter, men kallas där Kungssal’n. Denna "kungssadel" tror en del forskare kan ha något att göra med sägnen om Kungshatt. Även det stora flyttblocket vid Ålstenshamnen, Ålstenen, som ligger i Ålstensparken nära Mälaren väster om Ålstens gård har utpekats som upphovet till namnet Ålsten. Järnåldern och den forntida gården

Elfviks gård

Elfviks gård på Lidingö är det ursprungliga godset längst österut på Elfvikslandet med tillhörande herrgårdsbyggnad. Elfviks gård och lantbruksfastighet ägs sedan 1946 av Lidingö stad och ingår som en central del i Långängen-Elfviks naturreservat. Lantbruket med ekonomibyggnader och c:a 125 ha betes- och uppodlad mark drevs av kommunen med en anställd gårdsförman och en medhjälpare medan herrgårdsbyggnaden arrenderas ut som värdshus med konferensmöjligheter. Elfvik är den enda kvarvarande lantbruksgården på Lidingö från den tid då Lidingö var ett utpräglat bondesamhälle, det vill säga 1800-talet fram till i omkring 1910–20, då Lidingös villastäder började byggas. Gården ägdes av släktingar till familjen Albert Janse fram till 1946 då den såldes till staden. Området kring Elfviks gårds lantbruk, gårdsplanen och parken ned mot Hustegafjärden är tillgänglig för allmänheten. Från och med 2010 drivs lantbruket av en arrendator. Namnet Elfvik Ursprunget till namnet Elfvik är inte helt klarlagt. I samband med bildandet av Långängen-Elfviks naturreservat valde Lidingö stad att ändra stavningen Elfvik till Älvik vad gäller själva gården och närmaste väg Elfviks uddvägPostnummersök för gatunamn. Älvik har ansetts ha sitt ursprung i trädslaget al som idag växer i stort antal nere vid det sanka området vid viken mot Hustegafjärden. I vilken mån det också växte alar i viken på 1600, 1700-talen med cirka 2 m högre havsvattennivå i området är oklart. På den äldsta kända kartan över Lidingö upprättad av lantmätare Pedher Mehnlöös 1661, stavades gårdens namn som Älwÿk där Äl skulle avse trädslaget al och wÿkBokstaven ÿ är ett y med så kallat trema. är en gammal svensk stavning för ordet vik. På en karta över området upprättad 1720 av lantmätare Lars Kietzlingh, stavades namnet som Elfvik men vid en uppdatering 1774 av lantmätare Gabriel Boding med kartan från 1720 som underlag stavades namnet som Elgvik, både på kartan och i kartans textdel, vilket borde avse djuret Älg. På en karta från 1781 upprättad av lantmätare Israel Ström, hade man återgått till stavningen Elfvik, där v skrevs med w som Elfwik. Officiellt benämns idag området Elfvik och huvudvägen till gården, Elfviksvägen där Elfviks uddväg tar vid. Värdshuset Elfviks gård som arrenderar herrgårdsbyggnaden har behållit stavningen av namnet som Elfvik. Historik Gårdens historia sträcker sig över mer än 700 år. En stor gård fanns på Elfvik vid mitten av 1300-talet, förmodligen även tidigare. Ett utmärkande drag för Elviks gård är att gården aldrig varit en boplats för högreståndspersoner utan till att börja med lantbrukare och i ett senare skede, entreprenörer och borgare som velat skaffa sig ett ståndmässigt boende, där varje ägarbyte inbegrep ombyggnationer och stora investeringar i avsikt att höja gårdens inkomster och status.De enda gårdar på Lidingö som har varit en boplats för adelssläkten från 1700-talet är Stora Breviks gård som under lång tid beboddes av släkten Banér som hade sitt huvudsäte på Djursholms slott och Bo gård som på mitten av 1700-talet beboddes av baron Carl Pfeiff (1735–1792), gift med Ulrika Spandelcreutz, dotter till lagmannen Gustav Spandelcreutz (d. 1778). De personer som har haft det största inflytandet på Elfviks gårds utveckling var i tidsordning hovgulddragaren Peter Widman, fabrikören Lars Fresk och överste löjtnanten Albert Janse.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to