Bilden visar pansarskeppet Svea i ursprunglig skick.

Fartyg: SVEA

Byggår: 1885
Varv: Lindholmens Verkstad
Övrigt: Fartyget Pansarbåt Svea

Created with Sketch.

Okänd soldat

Okänd soldat (finska: Tuntematon sotilas) är en roman från 1954 av den finländske författaren Väinö Linna. I Okänd soldat följs en finländsk kulsprutepluton under fortsättningskriget, från sommaroffensiven 1941 till reträtten från Karelen 1944. Romanens ärliga och osminkade skildring av krigets verkligheter lämnar de traditionella hjältemyterna därhän, och med en brutal och kärv verklighetstrogenhet beskrivs kriget ur soldaternas ögon. Linna hade själv deltagit i kriget, och Okänd soldat är delvis baserad på hans egna erfarenheter vid fronten. Romanen blev Linnas genombrott som författare och kom utan konkurrens att bli en av de största skönlitterära succéerna i Finlands litterära historia, samtidigt som dess starka realism väckte en proteststorm. Det första året såldes boken i 175 000 exemplar, och fram till 2004 hade Okänd soldat sålt i 615 000 exemplar på finska, i sammanlagt 60 upplagor. Även i Sverige nådde Okänd soldat stora upplageframgångar när den utgavs i svensk översättning av den finlandssvenske skribenten Nils-Börje Stormbom hösten 1955. I Dagens Nyheter skrev Olof Lagercrantz: Jag har läst Linnas bok med brinnande kinder och har inget minne av att jag någonsin vände en sida. Även i Norge, Danmark och Frankrike blev romanen en stor succé. Till början av 2000-talet hade boken översatts till 21 språk. Okänd soldat har filmatiserats tre gånger; 1955 av Edvin Laine (se Okänd soldat (film, 1955)), 1985 av Rauni Mollberg (se Okänd soldat (film, 1985)) och 2017 av Aku Louhimies (se Okänd soldat (film, 2017)).

Svea livgarde

Svea livgarde (I 1/Fo 44) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1521–2000. Förbandsledningen var förlagd i Kungsängens garnison i Kungsängen. Åren 1790–1974 var regementet en del av Kungl. Maj:ts Liv- och Hustrupper.Braunstein (2003), s. 25-29Kjellander (2003), s. 313Holmberg (1993), s. 7Holmberg (1993), s. 74Herlitz (1967), s. 23-26 Historia 1500–talet Svea livgarde har anor från den livvakt om 16 man som dalkarlarna avdelade till Gustav Vasa i januari 1521. Den 23 april 1521 utsågs på nytt en livvakt till Gustav Eriksson, denna gång om endast fyra man, men i slutet av 1521 utökades livvakten till 18 man. Från och med 1523 utökades livvakten och kallades för Kunglig Majestäts drabanter. Samtidigt blev tyskarna allt fler inom kåren. I den äldsta bevarade förteckningen över drabantkårens medlemmar från 1527 omfattade den 23 knektar, av vilka 15 var tyskar. Svenska underofficerarnas historia, FR. Josephson och W. T. Schultz, 1938 Musikerna var redan tidigt 8 ordinarie, trumslagare och pipare oräknade. 1600-talet Hela eller delar av drabantkåren ingick i Konungens liv- och hovregemente, uppsatt 1613, och bestående mest av tyskar, tillsammans med Gula brigaden, som deltog i Gustav II Adolfs fälttåg i Tyskland. Regementets två första kompanier utgjorde konungens livvakt och räknade i sina led till största delen svenskar. Efter slaget vid Lützen följde de 60 överlevande av gardet konungens lik till Sverige, varefter gardets personal utökades till 148 man. 1644 förenades det med ett dels i östersjöprovinserna, dels i Svealand uppsatt regemente till ett stort hovregemente, över vilket Magnus Gabriel De la Gardie blev chef. Större delen av regementet upplöstes efter 1660 förutom den i Sverige lämnade delen som utvecklades till Gardes 1. Hovregemente.

Svea ingenjörkår

Svea ingenjörkår (Ing 1) var ett ingenjörförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1855–1997. Förbandsledningen var förlagd i Almnäs garnison i Södertälje.Braunstein (2003), s. 247-249Kjellander (2003), s. 311-313Holmberg (1993), s. 36 Historia Förbandet har sitt ursprung i Sappörkompaniet, som bestod av 125 man och som sattes upp på Östermalm i Stockholm 1855, och var till en början värvat, men tillfördes från 1885 beväring. Snoilskyska gården eller Norra kasern var ursprungligen en malmgård som byggdes 1738. Kronan köpte gården 1811 av kaptenen Gustaf Snoilsky, som var farfader till skalden. Kasernen rymde vintertid 372 man och var därmed fullt tillräckligt för kompaniets 120 man. Det var en enkel för-läggning med stora sanitära brister, som kompaniet disponerade. Den största nackdelen från kompaniets synpunkt var det stora avståndet till Hovjaktvarvet där kompaniet hade sin huvudsakliga verksamhet. Efter 10 månader 1856 lämnades förläggningen på Östermalm och kasernerna på Kungsholmen vid Hovjaktvarvet togs i bruk. Hösten 2005 sattes en minnestavla upp på Norra kasern i samband med högvaktsavlösning mellan Göta ingenjörregemente (Ing 2) och Norrlands ingenjörkompani. Hovjaktvarvet på Kungsholmen kom att bli den plats där Ing 1 var förlagt under den längsta delen av sin tillvaro, nämligen från 1856 till 1922. Jaktvarvet var beläget söder om Hantverkargatan och mellan Polhemsgatan och S.t Eriksgatan. På platsen hade tidigare det Kungliga Hovjaktvarvet varit förlagt under 150 år. I dag finns endast en minnessten och namnen Pontonjärgatan och Pontonjärparken som minner om förläggningen där. År 1864 tillfördes ett kompani, och förbandet kom då att benämnas Sappörkåren. Vid uppsättandet av ett tredje kompani 1867 namnändrades enheten till Pontonjärbataljonen. Pontonjärbataljonen var förlagd till Kungsholmen i Stockholm och hade till huvudsaklig uppgift krigsbroslagning. År 1871 tillfördes ett fältsignalkompani som bataljonens fjärde kompani. Bataljonen namnändrades 1893 till Svea ingenjörbataljon (SIB), samtidigt som ett fjärde ingenjörkompani sattes upp, genom delning. År 1902 ändrades namnet till Svea ingenjörkår (IK 1) varvid fälttelegrafkompaniet bildade stommen till det nyuppsatta Fälttelegrafkåren (IK 3). Förbandet ändrade efter några år beteckning till Ing 1. Under åren 1902-1904 avdelades stammanställt manskap, befäl och officerare till 1. ingenjörkompaniet, sedermera Bodens ingenjörkår (Ing 4). Ing 1 var förlagd till Stockholm men 1908 förlades kårens fästningsingenjörkompani till Vaxholms och Oskar-Fredriksborgs fästningar. Svea ingenjörkår flyttade 1922 till Frösunda norr om Stockholm, från start i Frösundavik och från 1958 även i Lilla Frösunda. Svea ingenjörkår omorganiserades 1957 och fick regementsstatus under namnet Svea ingenjörregemente (Ing 1).

1 comment

  • Skorsteinene, som er nesten helt firkantede og med flate sider, identifiserer vel dette som panserskipet Göta ?

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to