main article image
Lindkvist, Oliver / Marinmuseum Attribution (CC BY)

Klockgjuterskan

I arbetet med en ny utställning på Marinmuseum letade vi efter föremål med proveniens från 1700-talets linjeskepp. Vi bestämde oss för att titta närmre på de äldre skeppsklockorna som finns i samlingen och gjorde en intressant upptäckt.

Inskriptionen

På en av museets äldsta skeppsklockor finns en intressant inskription. Det står: ”Gjuten i Carlskrona hos Marta C. Öfverström 1793”. Klockan är av brons och ganska rejäl, cirka 45 cm hög, och på baksidan finns ett namnchiffer GA med kunglig krona över.

Skeppsklockan med inskriptionen: "Gjuten i Carlskrona hos Marta C. Öfverström 1793". Lindkvist, Oliver / Marinmuseum Attribution (CC BY)

Marta C Öfverström

Vem var då denna Marta? Det hör inte till vanligheterna att hitta en kvinna kopplad till ett 1700-tals föremål i museets samlingar. Självklart har kvinnor ständigt funnits i och runt flottan men de är oftast mycket osynliga i samlingarna. Här behövde vi söka lite i arkiven för att ta reda på vem hon var.

Marta Catharina Wetterholtz föddes den 6 april 1748 i Malmö. Hennes far Andreas Wetterholtz och mor Maria Simonsdotter Bergh fick 13 barn. Familjen var sedan flera generationer tillbaka klockgjutare, farfadern verksam i Karlskrona.

Detalj ur målning, Pantarholmen 1783. Elias Martin Public domain mark (CC pdm)

Marta träffade Lars Öfverström från Karlskrona och de gifte sig 1779 i Malmö, då var Lars klockgjutare. Marta var vid tiden 31 år gammal och de bosatte sig i Karlskrona. Några år senare tog de över ett befintligt klockgjuteri på Pantarholmen i Karlskrona. De fick fyra barn, en pojke och fyra flickor. Drygt två månader efter yngsta dottern föddes så dog Lars, 39 år gammal. Marta fortsatte då klockgjuteriverksamheten som änka. Det verkade gå bra för hon drev vidare verksamheten till 1806, alltså i 18 år. Bland annat fick hon uppdrag att gjuta om de kyrkoklockor från Tyska kyrkan som förstördes i stadsbranden 1790. Resterna av malmen lämnades till henne och det blev två nya klockor som placerades i en klockstapel.

1806 tog Martas dotterns man Lars Öhman över verksamheten och drev den vidare i ytterligare tio år. Hennes son Anders blev också klockgjutarmästare i Göteborg. Två år efter hon överlämnade verksamheten avled Marta i nervfeber 60 år gammal på självaste nyårsafton.

Klockgjutning 1568. Ur boken "Das Ständebuch 1568" av Hans Sachs och Jost Amman. Public domain mark (CC pdm)

Hantverkaränkor

Städernas hantverk organiserades och reglerades i Sverige hårt av skråordningen. Hantverkarna hade särskilda privilegier och hade ett visst monopol inom området, något som ärvdes vidare i generationer. Det var alltså inte vem som helst som kunde starta en hantverksverksamhet. Skråsystemet var starkast under medeltiden men fanns kvar fram till 1846. I teorin var det endast män som kunde bedriva hantverk men kvinnor kunde också få tillstånd i praktiken. Främst gällde undantagen änkor som fick tillstånd att fortsätta verksamheten efter makens bortgång. Intressant är också att det inte var lika självklart att de fick behålla verksamheten om de gifte om sig.

Sammanställningar visar att det i Stockholm under vissa perioder under 1700-talet var så mycket som 10 procent av verkstäderna som drevs av änkor. Hur involverade änkorna var i verksamheten innan de tog över och vilken roll de hade i verksamheten vet vi inte så mycket om. Vi kan misstänka att Marta som hade klockgjutarhantverket i släkten säkert var involverad och kunnig men vi kan inte veta säkert. Om hennes roll som änka påverkade att hon valde att inte gifta om sig kan vi också bara spekulera i.

Klockgjutare

1626 inrättades Klock-, Kron- och Styckgjutarämbetet i Stockholm. Mästare verksamma utomlands togs in för att få igång verksamheten. Ett exempel är Gerdt Meyer som startade klockgjuteri i staden och som bland annat gjöt en hel del skeppsklockor till flottan. I Karlskrona fanns det under 1700-talet endast en klockgjutarverkstad. Det fanns dock en viss motsättning genrellt mellan de civila hanterverkarna och de i flottans tjänst. Det fanns nämligen en slags näringsfrihet för kronans personal att bedriva hantverk i mindre skala, som därför inte inordnades i skråväsendets ordning.

Martas klockgjutarverkstad låg på Pantarholmen och vi ser att hennes verksamhet inte verkar ha lidit av den stora stadsbranden 1790 då annars ett hundratal olika hantverksverkstäder gick förlorade. Under Martas ledning 1794 fanns det i klockgjuteriet en mästare, en gesäll och en lärling verksam.

Utsikt mot Trossö från Pantarholmen 1783. Elias Martin, Kungliga Biblioteket. Public domain mark (CC pdm)

Skeppsklockor

Skeppsklockor har använts sedan 1600-talet för att varna i dimma och ”slå glas”. Med det menas att skeppsklockorna användes för att ange tiden inför vaktavlösning. Alla örlogsfartyg har haft en skeppsklocka och den har ett starkt symboliskt värde för fartyget. Det är till och med reglerat att just skeppsklockan från svenska örlogsfartyg ska tillföras Marinmuseums samlingar, så när ett fartyg utrangeras ur marinen så levereras skeppsklockan till museet. Det gör att det i samlingarna finns cirka 200 skeppsklockor. Skeppsklockan är oftast i brons och på den står ofta namnet på fartyget den tillhört och ett kungligt monogram. I kläppen till klockan hänger en klockstropp, så kallad fockedrevsudd, en bit rep som dras i vid ringning.

Robotbåten HMS Västerviks skeppsklocka med Carl XVI Gustavs namnschiffer. Marinmuseum, SMTM. Attribution (CC BY)
Skeppsklocka från ubåten Sälen 1957. Marinmuseum, SMTM Attribution (CC BY)
Skeppsklocka från jagaren Halland med Gustav VI Adolfs monogram. Marinmuseum, SMTM Attribution (CC BY)
Skeppsklocka gjuten år 1906 från pansarskeppet Oscar II. Marinmuseum, SMTM Attribution (CC BY)
Glasvakt, Älvsnabbens långresa 1966-67. Okänd fotograf, Marinmuseums samlingar, SMTM. Public domain mark (CC pdm)
Skeppsklockan från regalskeppet Kronan. Kalmar läns museum

I ett protokoll från Amiralitetet på 1670-talet omnämns skeppsklockan som en nymodighet. Den äldst bevarade svenska skeppsklockan är den från Kronan från 1670 som finns på Kalmar läns museum. Marinmuseums äldsta skeppsklockor är gjutna på 1600-1700-talen och på den tiden fanns oftast inte fartygets namn på klockan eftersom den återanvändes till andra fartyg. Oftast har vi därför endast proveniensen från det fartyg den senast använts.

Marinmuseums äldsta skeppsklocka gjuten 1687. Tillhört briggen Gladan senast. Marinmuseum, SMTM. Attribution (CC BY)

Skeppsklockan gjuten 1793

Vad kan vi konstatera om själva skeppsklockans vidare historia? Den gjöts 1793 men vi vet inte till vilket fartyg den var planerad. Klockan tillkom samlingarna i Flottans modellkammare 1928. Tittar vi på klockan ser vi också att den är stämplad ”Svea”. Det betyder att den har suttit på pansarskeppet Svea med all säkerhet. Svea var det första pansarskeppet i svenska flottan. Det sjösattes 12 december 1885 och användes fram till 1941. Det betyder alltså att klockan tillkom samlingarna innan fartyget slopades. I inventarieliggaren kan man dock läsa att klockan är "spräckt" vilket tyder på att den bytts ut till en nyare.

Pansarskeppet Svea, sjösatt 1885. Okänd fotograf / Marinmuseum Public domain mark (CC pdm)
Skeppsklockan i ett rekonstruerat klockhus såsom de såg ut på linjeskeppen från tiden. Lindkvist, Oliver / Marinmuseum Attribution (CC BY)
Kungliga monogrammet, troligen en variant av Gustav IV Adolf. Marinmuseum, SMTM Attribution (CC BY)

Men vilket fartyg kan klockan ha tillhört ursprungligen? Den gjöts 1793, den har ett kungligt monogram, troligen tillhörande Gustav IV Adolf som var kung vid denna tid.

Storleken på klockan tyder på att det är ett större fartyg som burit klockan. Tittar vi på fartyg som är sjösatta någon gång efter 1793 så finns det inte så många att välja på. Närmst i tid är linjeskeppet Konung Gustav IV Adolf sjösatt 1799. Hon byter namn till Gustaf den Store 1811 och 1825 till Försiktigheten. Hon utrangeras 1876, kanske i god tid för klockan ska kunna återanvändas på pansarskeppet Svea som sjösätts 1885. Men detta kan vi bara spekulera i.

Linjeskeppet Gustaf den Store som chefsskepp under erövringen av Fredriksstad 1814. Kan skeppsklockan suttit på detta skepp? Heland, I. F. / Ur Sjöhistoriska museets samlingar. Public domain mark (CC pdm)

Litteratur och vidare läsning

Lindström, Dag 2012: ”Privilegierade eller kringskurna? Hantverkaränkor i Linköping och Norrköping 1750–1800” I: Historisk tidskrift 132:2.

Swahn, Sven-Öjvind 1947: Karlskronahantverket genom tiderna: minnesskrift vid Karlskrona fabriks- och hantverksförenings 100-års jubileum 1947

Text: Lina Mårtensson, intendent SMTM.

Share to