Ode till en grekisk urna
miniatyr|Kalkering av en gravyr av Keats.
Ode till en grekisk urna (Ode on a Grecian Urn) är en dikt av den engelske, romantiske poeten John Keats. Den skrevs i maj 1819 och publicerades anonymt i januari 1820, i det femtonde numret av tidskriften Annals of the Fine Arts. Dikten är ett av de stora oden som Keats skrev 1819 tillsammans med Ode till en näktergal, Ode till melankolin, Ode till psyket och Ode on Indolence. De poetiska former som då var vanligt förekommande räckte inte till för Keats syfte, och han såg sig därför föranledd att utveckla odet. Han inspirerades till dikten efter att ha läst två artiklar av den engelske konstnären och författaren Benjamin Haydon, men kände även till forngrekisk konst genom andra verk, och hade tillgång till Parthenonskulpturerna. Dessa övertygade honom om den forngrekiska konstens ideala form, och därför använde han sig av dess grunder när han författade dikten.
Dikten är indelad i fem strofer om tio rader vardera, och utgörs av en berättare som talar om en grekisk urnas utseende. Två scener blir föremål för diktens fokus. I den ena söker en som är förälskad förgäves att få sin älskade, och i den andra är några bybor i färd att utföra en offerrit. De sista raderna i dikten har blivit omdebatterade: "All skönhet sanning är, all sanning skön, / och det är allt som vi på jorden vet." Främst har debatten bestått i frågan om dessa rader förhöjer eller förminskar diktens allmänna skönhet. Bland litteraturvetare har även andra aspekter varit föremål för debatt, såsom berättarrollen, det paradoxala förhållandet mellan poetens värld och verkligheten och hur dikten hämtat inspiration ur verkliga objekt.
När den först gavs ut var mottagandet bland kritiker svalt eller till och med negativt, och det var först under 1800-talets mitt som den alltmer började hyllas. Idag anses den vara en av det engelska språkets viktigaste oden.Sheats 2001 s. 86 Trots en långdragen debatt bland 1900-talets kritiker om de sista raderna i dikten är de flesta ense om verkets skönhet, även om vissa delar har ansetts ha brister.
Bakgrund
miniatyr|left|upright|John Keats 1819, målad av vännen Joseph Severn.
Add a comment or suggest edits
To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».