Greve Carl Gustaf Tessin

Created with Sketch.

Lorens Pasch den äldre

miniatyr|Edsbergs slott, stora salen. Kungaporträtten på väggarna tillskrivs Lorens Pasch den äldre. Lorens Pasch den äldre, född i mars 1702 i Stockholm, troligen i Jakob och Johannes församling, död 27 april 1766 (i Klara församling), var en svensk målare. Lorens Pasch den äldre var son till åldermannen vid målarämbetet Danckwardt Pasch den äldre och Judith Larsotter. Han var far till sonen Lorens Pasch den yngre och dottern Ulrica Pasch, han var bror till Danckwardt Pasch den yngre och Johan Pasch, alla konstnärer.Lorens Pasch den äldre, Riksarkivet, Svenskt biografiskt lexikon. Biografi Pasch, som skrev sitt namn Lorentz Pasch, utbildades i målaryrket av sin far, dekorationsmålaren Danckwardt Pasch den äldre från Lübeck. Fadern var hovmålare och var huvudsakligen verksam som dekorationsmålare. Han var elev i David von Kraffts ateljé i Stockholm från 1714. År 1721 reste han till England, där han introducerades i brittiska konstkretsar av sina landsmän Michael Dahl och Hans Hysing. Han studerade bland annat nederländaren Peter Lelys och tysken Godfrey Knellers måleri, de båda målarna var verksamma i England och i London bedrev han konststudier under åren 1721–1728. I Stockholm var han verksam från 1728, dit han återvände först efter faderns död. Pasch gifte sig 6 augusti 1730 i Stockholm i Jakob och Johannes församling med Anna Helena Beckman, född omkring 1706, död 26 augusti 1756 i Stockholm i Nikolaus församling, vid 50 års ålder. Hon var dotter till slaktaråldermannen Olof Beckman och Catharina Roth.Lorens Pasch den äldre, Riksarkivet, Svenskt biografiskt lexikon.

Carl Gustaf Tessin

miniatyr|höger|Oljemålning av greve Carl Gustaf Tessin, 149 × 116 cm, av Joseph Aved, Nationalmuseum, Stockholm. Porträttet är utfört 1741 under Tessins ambassadörstid i Paris 1739–1742. Det skildrar honom privat, som konstsamlare, i öppen skjorta och morgonrock med ett grafiskt blad, Rafaels Galathea, i händerna och i övrigt omgiven av sina böcker och konstverk. Gåva till Nationalmuseum 1960 av Tessinsällskapet. Carl Gustaf Tessin, född 5 september 1695 på Tessinska palatset i Stockholm, död 7 januari 1770 på Åkerö slott, var en svensk greve, diplomat, politiker, ambassadör, riksråd och kanslipresident (regeringschef) 1746–1752. Tessin var frihetstidens tongivande kulturpersonlighet och hans konstsamling utgör grundplåten för Nationalmusei samlingar. Han var son till Nicodemus Tessin d.y. och Hedvig Eleonora Stenbock samt gift med Ulla Tessin, född Sparre. Biografi De tidiga åren Tessin röjde tidigt ett ovanligt konstsinne och fick med understöd av änkedrottning Hedvig Eleonora och Karl XII göra en studieresa till Frankrike, Italien och Tyskland. 1718 kallades han av Karl XII hem från Wien för att bli hovintendent på Stockholms slott. Tessin bevistade redan 1720 års riksdag, men hans egentliga politiska bana började riksdagen 1723, då han slöt sig till holsteinska partiet och blev ordförande i Mindre sekreta deputationen, som var härden för partiets opposition mot hovet. (Holsteinska partiets mål var att välja Karl Fredrik av Holstein till Sveriges kung.) Flera av Mindre sekreta deputationens betänkanden uppsattes av honom. För sina riksdagsmeriter utnämndes han 1724 till extra ordinarie kansliråd och insattes av kanslipresidenten Arvid Horn i den sekreta kommission, som valde de ärenden man ville hålla hemliga för kung Fredrik I. Som kansliråd föreslog han att Josias Cederhielm skulle få posten som ambassadör i Ryssland. Det gillade inte Horn, som alltmer började ta avstånd från holsteinska partiet. Horns politiska motdrag var att utse Tessin till svensk minister i Wien. Minister i Wien

Carl Sparre

miniatyr|Greve Carl Sparre avporträtterad av Lorens Pasch den yngre cirka 1770. Kungliga biblioteket, Stockholm. miniatyr|Överståthållare Carl Sparre, byst av Johan Tobias Sergel. Göteborgs konstmuseum. Carl Sparre, född 6 december 1723 i Stockholm, död 28 juni 1791 i Stockholm, var en svensk friherre, landshövding, generalmajor och politiker. Han var son till Fredrik Henrik Sparre och Virginia Christina Lilliehöök af Fårdala samt halvbror till greven och rikskanslern Fredrik Sparre. Biografi Sparre blev redan som ung nära vän med Carl Gustaf Tessin och åtföljde 1739 denne på hans ambassad till Frankrike. Han hade kort före sin avresa blivit volontär vid livgardet och blev vid sin ankomst dit kapten i det regemente som senare blev Royal suédois. Han hemkallades dock redan 1741 för att delta i hattarnas ryska krig, och tjänstgjorde som adjutant hos Charles Emil Lewenhaupt d.ä. och senare under åländska expeditionen som överadjutant hos Marcks von Würtemberg. Efter kriget befordrades han till kaptenlöjtnant och kort därefter ryttmästare vid Södra skånska kavalleriregementet innan han som frivillig trädde i preussisk tjänst och deltog i Andra schlesiska kriget 1744–45, där han bland annat deltog i slagen vid Soor och Kesseldorf. Vid sin hemkomst 1748 utnämndes han major vid Älvsborgs regemente, och vid utbrottet av pommerska kriget var han överste. Under det pommerska kriget fungerade han som generaladjutant och generalkrigskommissarie, och fick vid fredsslutet uppgiften att återföra de Svenska trupperna till Sverige. Kort efter kriget blev han överste vid Jämtlands regemente, och 1763 landshövding i Österbottens län, en tjänst han dock snart bytte bort mot samma position i Gävleborgs län där han efterträdde fadern.Malmgårdar och Sommarnöjen i Gamla Stockholm, Carl Forsstrand Samtidigt som sin militära karriär var Sparre aktiv inom hattpartiet. Gustav III utnämnde 1773 Sparre till generalmajor samt överståthållare i Stockholm.“Stadens Femtio Äldsta aflemnade derom, samt angående handtwerkeriernas tillstånd i Stockholm, i skrifwelse till Herr R. Rådet och ÖfwerStåthållaren Baron Carl Sparre, d. 17 Maj 1785, en fullständig berättelse, som genom trycket blef allmän gjord, hwari omtalas: allmogens handtwerksmannaslöjder och wäfnader, då för tiden; de med handtwerksidkandet åtföljande onera, och fuskerierna, som ansågos för handtwerkeriernas första och förnämsta plåga.” (Ur Stockholms stads historia från stadens anläggning till närwarande tid, utgiven av Nils Lundequist på Zacharias Hæggströms förlag) Sparre var ledamot av riksrådet från 1775 till dess upplösning 1789. Sparre var en duglig administratör och som landshövding i Gävleborgs län effektiviserade han jordbruksproduktionen och utökade arealen. Under hans period som överståthållare inleddes en intensiv period av byggande i Stockholm och i synnerhet på Norrmalm. Sparre invaldes 1774 som ledamot nummer 202 av Kungliga Vetenskapsakademien. Han var även serafimerriddare.

Add a comment or suggest edits

To publish a public comment on the object, select «Leave a comment». To send an inquiry directly to the museum, select «Send an inquiry».

Leave a comment or send an inquiry

Order this image

You have unsaved changes.

Are you sure you want to leave this page?

Share to