Kvinnor, konst, kollektivitet

Med anledning av att kvinnlig och allmän rösträtt infördes för hundra år sedan uppmärksammar vi kvinnan och hennes olika roller - tilldelade, som tagna - som individ såväl som kollektiv. I utställningen presenteras verk ur Konstmuseets samling skapade av kvinnliga konstnärer i ett möte mellan generationer, historia och samtid.

Utställningen knyter även an till biennalens tematik om kollektivitet och vi möter exempel på verk som på olika sätt skildrar hur kvinnor genom historien organiserat sig för ett gemensamt mål. Det kan handla om att gå samman för att kräva utökade rättigheter, som i verket Upp till kamp av Kerstin Adde-Johansson där vi möter ett demonstrationståg med kvinnor som höjer sina nävar på barrikaderna. Eller om den kvinnliga erfarenheten och gemenskapen som skildras i gobelängen Förort, kvinnoghetto av Sandra Ikse-Bergman.

Förutsättningarna för kvinnor att etablera sig som konstnärer med samma villkor och möjligheter som sina manliga kollegor har föregåtts av kämpande, vid många tillfällen har det kollektiva och organiserade samarbetet varit avgörande. Situationer där kvinnor stöttar varandra och ges möjlighet att utforska en alternativ kollektiv samhällsordning på kvinnors villkor undersöks av Sisters of Jam, som utgörs av systrarna Moa och Mikaela Krestesen. Verket First you love it, then you hate it, then you come together är en del av ett projekt där de utforskat den kollektiva samvaron på Women's Art Colony Farm i Poughkeepsie. Farmen grundades av Kate Millet, som med sin kritik mot patriarkatet och dess upprätthållande av givna maktstrukturer har varit en av feminismens främsta företrädare. Även artisten Jenny Wilson tolkar Kate Millet Farm och dess symboliska värde i videon A million miles from civilization.

Kvinnors oavlönade arbete i hemmet löper som en röd tråd i ett flertal verk i utställningen. I Anna Sjödahls Dukat bord bjuds vi in i vardagslivet och möter måltiden som kollektivt sammanhang. Måltiden som ofta omsorgsfullt och länge förberetts av kvinnan, vars plats ofta varit i hemmet och i köket i synnerhet. I Petra Hultmans verk Arbete i hemmet möter vi bilder av husmodern - den ideala hemmafrun, modern och hustrun. I verket synliggörs kvinnans tilldelade och regisserade roll i det kollektiva samhällsbygget. Dessa frågeställningar lyfts även i Gittan Jönssons dammsugande kvinna i verket Lev som vanligt och i Maja-Lisa Bengtssons verk Forntida slavar.

Kvinnans associerade roll som omvårdande går igen i verk som Helene Billgrens Syster med bricka, men kan även ses som en hyllning till alla lågavlönade kvinnodominerande yrkeskategoriers hårda slit genom tiderna. Verket väcker även samtida referenser till den rådande pandemin och vårdpersonalens intensiva arbete.

I denna utställning lyfts kvinnan ur olika perspektiv, men får även symbolisera underrepresenterade grupper i stort. När rösträtten blev verklighet för hundra år sedan var det inte bara kvinnor som fick möjlighet att rösta, utan även andra grupper i samhället som inte tidigare ansetts ha rätt att säga sin sak. Även senare har det förekommit begränsningar i rösträtten vilket uteslutit människor från att göra sin röst hörd. Med denna bakgrund kan vi fundera på vilka som får ta plats och höras i dagens konstvärld, samhälle och debatt.

Medverkande: Kerstin Abram-Nilsson, Kerstin Adde-Johansson, Barbro Andréen, Maja-Lisa Bengtsson, Helene Billgren, Cecilia Edefalk, Nathalia Edenmont, Carin Ellberg, Katrine Helmersson, Petra Hultman, Sandra Ikse-Bergman, Gittan Jönsson, Berit Lindfeldt, Ninnan Santesson, Sisters of Jam (Moa &Mikaela Krestesen), Anna Sjödahl, Kristina Stark, Jenny Wilson, Pernilla Zetterman, Ulla Zimmerman