Amiralitetskrigsmannakassan

Redan under 1600-talet förstod man att det behövdes ett stöd för krigsmaktens personal . Amiralitetsarmbössan bildades 1642 under drottning Kristinas styre. Genom den kunde sjömaktens personal få pension vid hög ålder eller efter skador. Kassan bytte 1682 namn till Amiralitetskrigsmannakassan och 1891 till Flottans Pensionskassa och 1935 Marinens Familjepensionskassa. 1937 lades den ner och införlivades i det allmänna pensionssystemet. Amiralitetskrigsmannakassans källmaterial ger oss en spännande inblick i synen på olika yrkesgrupper, hur olika typer av arbete i flottan värderades och i enskilda männoskoöden.

Kronans sociala förpliktelser

Under medeltiden fick soldater som kom hem skadade från krig låta släkt och familj försörja dem. De välgörenhetsanstalter som fanns var i kyrkans regi. Det fanns armbössor i kyrkan att samla in medel för att hjälpa sjuka och fattiga och enligt 1571 års kyrkoordning skulle varje socken uppföra en fattigstuga som skulle fungera som hjälp för de som inte kunde klara sig.

Redan på 1500-talet finns det bevis för att det funnits armbössor även ombord fartyg. När det bildades en mer organiserad förvaltning i flottan under 1620-talet, det så kallade Amiralitetet, kom också ansvaret att förvalta armbössorna. Det fanns då en fond för fattiga, förlamade och orkeslösa vid sjöstaten. Den 1 juli 1642 formaliserades arbetet ytterligare när Amiralitetsarmbössan bildades. Det var en kassa till för skadade, orkeslösa, gamla eller änkor och barn.

Kassans finansiering

Grundfinansieringen för kassan var att alla anställda i sjöstaten, både förnäma och ringa, skulle lämna ”en fyrk” (=1/7 dels öre) av varje daler av lönen. Men det fanns också andra sätt som kassan fick in pengar såsom från insamlingar under sjöexpeditioner, armbössor och i vissa fall även från böter i samband med brott mot sjöartiklarna. Kassans medel kunde också användas för utlåning för att finansiera annat, dels till Amiralitetskollegiet själva men även till privatpersoner, ofta i utbyte mot pant. Tillbaka fick kassan inkomster från räntor.

Utbetalning från kassan

Utbetalningen från kassan, så kallad gratial, berodde på vilket tjänst du hade och vad som hänt. Kassan kunde användas av såväl officerare som gemena i form av civila tjänstemän, båtsmän, volontärer, timmermän, hantverkare eller lotsar. Officerarna fick vara av högst kaptens grad. Rotebåtsmän var ursprungligen inte inkluderade eftersom det ansågs vara rotens uppgift att försörja dem. Men under 1670-talet kom även de att ingå. Ersättningsnivåerna baserades på den lön som vederbörande haft vilket manifesterade status mellan olika yrkesgrupper. Som jämförelse kunde en kapten som blivit förlamad få 15 daler silvermynt per månad medan båtsman eller hantverkare, timmerman fick 3 daler. För vissa grupper såsom präster, läkare och trumpetare justerades ersättningsnivå beroende av meriter. Även utländska officerare och manskap i svensk tjänst hade rätt till ersättning.

Ersättningsnivån påverkades också av vad som orsakat behovet av stöd. Skador uppkomna i militärt arbete i krigiska situationer och det som var av mer civil karaktär, som olyckshändelser på varv. Detta berättar också om synen på arbete i krig respektive fred. 1783 kan man i en kunglig förordning och reglemente läsa om olika klassindelningar som påverkade ersättningarna. Första klassen var de som blivit förlamade i ”werkeliga krigstillfälligheter” mot rikets fiender såsom att förlora ett ben eller en arm eller på annat sätt ”blixit aldeles förderfwade”. Andra klassen var de som förlorat lemmar antingen mot fienden eller i annan tjänstgöring.

Hur många som fick ersättning ur kassan varierade, som exempel var det år 1680 39 pensionärer och 13 änkor som fick ersättning. Varje ärende bedömdes och beslut fattades av Amiralitetskollegiet. Det kunde dröja lång tid innan ersättningen kunde fås, särskilt svårt var det för utbetalningen till änkorna där männen öde först behövde klarläggas, vilket inte var helt enkelt alltid. I många fall står att olika personer intygar att den omtalade verkligen är omkommen eller skadad. Detta visar på den svårighet det var att få reda på vad som hänt sjömännen, på fartyg långt från hemmet.

Amiralitetskrigsmannakassan ger oss en intressant inblick i vilka typer av skador och anledningar som kunde finns där ersättning söktes. Ett tidigt exempel på ersättning från kassan är en båtsman som vid sjöslaget vid Kolberger Hede 1644 blivit skadad och fått benet avskjutet. Han får 16 daler silvermynt och vård av barberare.

Skador och anledning till ersättning

Båtsmännen hade ett slitsamt arbete och arbetade så länge de förmådde. Det hårda arbetet ombord ledde ofta till skador. Vanliga skador var ljumskbråck till följd av tunga lyft, benbrott samt skador i händer och fötter. Fallskador vid arbete i riggen var också en vanlig skada. Förfrysningsskador till följd av den dåliga klädseln och kalla klimatet ombord var också en vanlig skada. För att inte tala om alla sjukdomar som härgade i trängseln ombord. Anledningarna till utbetalning visar mycket tydligt på den farliga miljö som arbetet på örlogsfartygen och varven var. Exempel på ärenden hos kassan från slutet av 1600-talet:

• ”Olyckligt fall vid skeppet Ölands bestyckande”
• ”Slagen av en vindbom på skeppet Mars”
• ”Förlorat vänster arm vid en musköts lossande”
• ”Förfrusit sina ben på skeppet Venus”
• ”Förlyft sig på ekvirke i skogen”
• ”Föll från berghultet på skeppet Liffland som mycket halt var av frost”
• ”Drunknade då han skulle öppna styckeportarna på skeppet Wenden”
• ”Olyckligt fall på konvojskepp på väg till Frankrike”
• ”Skadeligt bråck vid ekhuggeriet”
• ”Obotlig skada på sin syn genom långvarigt hanterade av kalk vid murarbetet i Karlskrona.

Änkor och barn efter sjömän kunde också ansöka om ersättning. Ett exempel är änkan Christina Larsdotter Hastadia. Hennes make kapten Ludvig Briant blesserades och brändes på skeppet Hieronymos 1677, efter det satt han fången i Köpenhamn. Han blev utväxlad men dog av sina skador sju år senare. Ett år efter makens död beviljades hon 5 års pension men ansökan om förlängning efter det avslogs. I materialet från Amiralitetskrigsmannakassan får vi på detta sätt en inblick i olika människoöden och kan också se hur ärendena hanteras, vad som premieras och inte, vilket ger en bild av värderingarna under den tid som materialet behandlar.

Handlingarna kring Amiralitetskrigsmannakassan är ett spännande forskningsmaterial som låter oss komma nära livsvilkoren för flottans personal och familjer genom tiderna.

Litteratur och vidare läsning

Ekman, Carl 1962: Amiralitets-armbössan Amiralitets-krigsmanskassan. Karlskrona: Kungliga örlogsmannasällskapet.

Riksarkivets arkivbeskrivning: Flottans pensionskassa.

Svenska flottans historia: örlogsflottan i ord och bild från dess grundläggning under Gustav Vasa fram till våra dagar. Lybeck, Otto mfl. 1943. Malmö: Allhem.

Text: Lina Mårtensson