Marinmuseum
Lånade innovationer - den tyska ubåten U 3503
I alla tider har militära innovationer lånats och använts länder emellan. Under lång tid var det till och med brukligt för officerare att tjänstgöra i utländsk tjänst i starten av sin karriär bland annat just för att kunna få inspiration tillbaka.
Under andra världskriget är det en särskild händelse som gjort stort avtryck i ubåtsutvecklingen under mitten av 1900-talet. Den 8 maj 1945 sänktes den tyska toppmoderna ubåten U 3503 i närheten av Vinga och omedelbart startades en bärgningsinsats av svenska flottan där en hel del tysk teknik kom att prägla utvecklingen för de kommande svenska ubåtarna.
Signaltablå från ubåten U 3503 i Marinmuseums samlingar.
Marinmuseum
Ubåten sänks
Den tyska ubåten U 3503 befann sig i andra världskrigets sista dagar i Öresund och skulle ombaseras till Norge. På vägen blir de beskjutna av brittiska flygplan. En ubåt sänks och U 3503 blir beskjuten av en automatkanon och av misstag fylls ubåten med dieselavgaser och tvingas till ytan. Den svenska flottan i form av jagaren GÖTEBORG ledsagar ubåten till Vinga där hon kan ankra och enligt bestämmelser kan hon ligga kvar under 24 timmar för reparationer.
Jagaren Göteborg under andra världskriget.
Okänd fotograf/MPD / Sjöhistoriska museets samlingar.
De följande dagarna förhandlas om internering och den tyska besättningen väljer att i smyg förbereda ubåten för sänkning genom att göra sig av med torpeder och hemlig utrustning och dokument etc. Den 8 maj går besättningen över i gummibåtar och öppnar bottenventilerna och ubåten sjönk till botten. Besättningen omhändertogs av jagaren NORRKÖPING och skickades till interneringsläger utanför Uddevalla. De får återresa till Tyskland ett halvår senare.
Ubåten bärgas
Svenska flottan inleder nästan omedelbart bärgningen. Förhandlingar förs med myndigheterna hos de allierade om att få behålla ubåten, men de kräver skrotning. Först bärgas torpederna och den hemliga materielen. Ett drygt år senare påbörjas bärgningen av själva ubåten. Efter flera försök så kom den till ytan i augusti 1946.
Innan skrotningen fick Marinförvaltningen dock tillfälle att dokumentera och delar togs omhand och skickades ut till industrin för undersökning och kompetensutveckling. Tryckskrovet, motorerna, batterierna, hydofon, radar, hydralik, torpedutrustning, bullerdömpning samt persikop undersöktes exempelvis. Ubåtens snorkelanläggning togs omhand och den monterades till och med på den svenska ubåten DRAKEN och senare på U9.
U-båten U 9 på provtur med snorkel, juli 1949.
Okänd fotograf/MPD / Sjöhistoriska museets samlingar
Omhändertagna kunskaper
Flottan tog stor lärdom av kunskapen från skrotningen. Befintliga ubåtar i klasserna SJÖLEJONET, NEPTUN och kustubåtarna U1-9 utrustades med ytterskrov som var mer strömlinjeformat och med snorkel. Den nästkommande ubåtsklassen HAJEN som sjösattes 1954, visade klara spår från U 3503. Några exempel är det strömlinjeformade skrovet som ledde till kortare dyktider och hög fart i undervattensläge, bättre bullerdämpning som ledde till minskad risk för upptäckt, de starka elektriska motorerna samt den fasta snorkeln.
Svenska flottans första typ av snorkel, byggd efter tysk förebild U 3503. Snorkeln har varit monterad på ubåtarna Neptun och Näcken, båda sjösatta 1942.
Billemyr, Mattias / Marinmuseum
Ubåtssnorkeln
Snorkeln är från början en holländsk uppfinning som utvecklades av tyska flottan under andra världskriget.
Snorkeln används då ubåten behöver ladda batterierna med hjälp av dieselmotorn. Eftersom dieselmotorn kräver luft samtidigt för att fungera som avgaserna måste ventileras ut kan detta inte göras i undervattensläge. För att slippa exponera hela ubåten över ytan kan man då skicka upp endast snorkeln genom vilken luft sugs in och avgaser blåses ut. På undersidan av snorkeln sitter en klotformad flottör vars uppgift är att stänga ventilerna om det kommer en våg och på så vis förhindra att systemet tar in vatten.
Litteratur och vidare läsning
Ellsén, Jarl 1998: Främmande ubåt sänks på svenskt vatten – Dramatisk händelseutveckling i andra världskrigets slutskede. Lidingö: Ehrenblad Editions.
Lindberg, Lennart 2001: U 3503: dokumentationen. Stockholm: Marinlitteraturföreningen.
Bakgrund och text: Lina Mårtensson, SMTM.