main article image

Johan Taikons arbetsbok

Att kunna visa upp sitt CV, en meritförteckning eller portfolio förenklar för arbetssökande idag såväl som historiskt. Bland svenska romer användes ibland s.k. arbetsböcker för att intyga sin arbetsduglighet när nya arbeten söktes. I arbetsboken antecknade arbetsgivaren ett omdöme och en beskrivning av det utförda arbetet. Dessa omdömen kunde sedan visas upp för nästa potentiella arbetsgivare. Böckerna berättar mycket om sina ägare och utgör en unik källa för studier av romsk historia. En av de kända bevarade arbetsböckerna tillhörde Johan Taikon och bevarades av hans dotter Rosa Taikon, och finns idag digitaliserad hos Hälsinglands museum.

En av de kända bevarade arbetsböckerna tillhörde Johan Taikon och bevarades av hans dotter Rosa Taikon. I boken ”Romska liv och platser: berättelser om att leva och överleva i 1900-talets Sverige” berättar hon själv om den: ”Det är min käraste ägodel. Goda vitsord från regementen i hela landet här. Från Stockholm till Skåne och Norrland. De har skrivit om det arbete han utförde, ofta förtenningar.”

Det är en liten anteckningsbok, hårt sliten och tummad. På de sjuttio sidorna finns arbetsgivarna och deras omdömen. Uppdraget bestod mestadels av förtenningsarbeten, men också av nytillverkning och reparationer. På nöjesfältet i Sörböle utanför Skellefteå var Taikons orkester engagerad för dansmusik under två helger 1937.

De sista noteringarna i arbetsboken. Foto: Hälsinglands museum

Johans arbetsbok avslutas 1945 med förtenningsarbete för John Larssons finbageri i Hudiksvall. Det var ett mindre bageri i östra stadsdelarna av Hudiksvall. Två år senare avlider Johan Taikon i cancer under en arbetsresa i Värmland, där han utför förtenningsarbeten åt hotellen i Kristinehamn och Karlstad. Han dör den 28 augusti 1947, omgiven av de kopparkärl som skulle förtennas.

John Larssons finbageri i Hudiksvall, ca 1960. Foto: Hälsinglands museum
Interiör från John Larssons finbageri i Hudiksvall, ca 1960. Foto: Hälsinglands museum
Interiör från John Larssons finbageri i Hudiksvall, ca 1960. Foto: Hälsinglands museum
John Larssons Finbageri i Hudiksvall, ca 1960. Foto: Hälsinglands museum

Alldeles i slutet av arbetsboken finns några rader, skrivna på tvärs över en sida och tydligt markerande den svenskromska vardagens villkor: ”Härmed medgiver jag att Johan Taikon får ställa upp en boningsvagn på hjul i hagen, där sandtaget är beläget, och hava den där i högst 14 dagar, Wiksäter (?) den10/6 1944 Arthursson.” (bild)

Arbetsboken finns idag tillgänglig som pdf via Hälsinglands Museums hemsida.

I juni 1966 får Johan skriftligt medgivande att bo vid sandtaget i Wiksäter under två veckor. Foto: Hälsinglands museum

En ingång till svenskromsk historia

Johan Istvan Taikon (1877-1947) Foto: Angelica Ström

Johans arbetsbok öppnar dörren till romsk historia i Sverige och Europa. Johan Istvan Taikon (1877–1947) föddes som den fjärde sonen i en stor syskonskara på minst tolv syskon i Gascogne, Frankrike. I de tidiga tonåren ska Johan lärt sig silversmide i Samarkand, Uzbekistan. De 600 milen mellan Gascogne och Samarkand säger något om familjens gränsöverskridande rörlighet.

Romer räknas idag som Europas största etniska minoritet, och i Sverige används idag ordet romer som en beteckning på flera olika grupper med liknande kultur och språk. Johan Taikons familj var kelderashromer. Hans föräldrar Kori (Gori/Cori/Jantchi) och Voroshana Caldaras bedrev under 1800-talet handel över hela Europa och talade flera språk. De härstammade troligen från de valakiska romer som under 1800-talet fick nya livsmöjligheter. I det löst sammanhållna Ottomanska riket hade romer varit livegna under furstar och kloster ända sedan 1300-talet. I Transsylvanien avskaffades slaveriet 1790, men i Moldavien och Valakiet (dagens Rumänien) fick slaveriet ett avslut först efter 1850-talet. Efter livegenskapens avskaffande öppnades möjligheten valakiska romer att resa och hitta nya arbetsmöjligheter i Europa och så småningom även i Norden.

Kori Taikon tillsammans med ett litet barn. Foto: Gunnar Lundh/Nordiska Museet

Familjen Caldaras kom till Sverige från Ryssland första gången 1898, via Storfurstendömet Finland. Sonen Johan var vid den här tiden nygift och en skicklig kopparslagare och metallhantverkare. Familjen bodde periodvis i Sverige och arbetade med kopparslageri, hästhandel, spådom, förtenning, musik-, dans- och sånguppvisningar. Under 1800-talet var romsk musik- och dansunderhållning ett populärt inslag hos den ryska societeten. Även i det tidiga 1900-talets Sverige finns en marknad för romsk musikunderhållning. Tillsammans med sin fru Masha, sina föräldrar och bröder blir Johan en av många kelderashromer som hittar en ny arbetsmarknad i Norden kring sekelskiftet 1900.

Jantchi Caldaras/Kori Taikon (sittande med stav i handen) med söner. Äldsta sonen Dhámo (stående t.h.) iförd bröstsmycke. Foto: Rosa Taikons samling/Hälsinglands museum

Efter en tid i Sverige väljer Johans pappa Kori att ta efternamnet Taikon. Namnet fanns redan bland romer i landet och gjorde troligen relationen med myndigheterna enklare. Hans äldsta son Dahmov (Dhámo) blev den ende av sönerna som behöll namnet Caldaras, medan de övriga börjar kalla sig Taikon. Namnbytet illustrerar behovet av anpassning för att förenkla möjligheten att bedriva näringsverksamhet. Historikern Miika Tervonen har beskrivit det som att familjen blev ”skandinaviserade”: de lärde sig hur byråkratin fungerade och kunde på så sätt bedriva sina verksamheter.

I Arthur Thesleffs samling vid Kungliga biblioteket finns bilder som föreställer familjen Taikon/Caldaras kring sekelskiftet 1900.

Johan (t.h.), spelandes på sin fiol. Foto: Thesleff, Arthur, ca 1900
Dahmov (Dhámo) Caldaras. Foto: Thesleff, Arthur, ca 1900
Fr. v.: Okänd, Johans bror Dahmov (Dhámo) Caldaras, Johan Taikon. Foto: Thesleff, Arthur, ca 1900
Foto: Thesleff, Arthur, ca 1900
Foto: Thesleff, Arthur, ca 1900
Foto: Thesleff, Arthur, ca 1900

Gig-ekonomi i 20-talets Sverige

År 1914 reser Johan Taikon till Norge och återkommer till Sverige med ett eget tivoli. Samma år införs ett inreseförbud för romer till Sverige. Det är krig i Europa och av rädsla för att inte kunna återvända till Sverige väljer nu många svenskromska familjer att stanna i landet. Inreseförbudet består i olika former fram till 1954. Familjen Taikons kosmopolitiska liv och gränsöverskridande handel får ett abrupt slut.

Johan Taikon, Agda Karlsson och sonen Paul. Foto: Angelica Ström

Johan Taikons arbetsbok ger oss möjlighet att följa hans arbetsresor över Sverige från 1910 till 1945. I boken finns exempel på olika uppdragsgivare och försörjningsmöjligheter i hela landet. Noteringarna i boken inleds med reparation av kopparkastruller vid Grand Restaurant Kneippbaden i Norrköping år 1910. Kopparslageri och förtenning av kopparkärl är de vanligast förekommande uppdragen, men under 1937 finns även tre noteringar om musikengagemang.

I mitten av 1920-talet tar Johan flera uppdrag för regementen i Västsverige. Han och Masha har nu varit gifta i över tjugo år, men har inte lyckats få barn. Johan börjar att se sig om efter en ny fru för att bilda familj. En kväll då hans orkester spelar på Restaurang Lorensberg i Göteborg träffar han Agda Karlsson. Hon är uppväxt i enkla förhållanden utanför Härryda och arbetar som servitris på restaurangen. Agda flyttar ihop med Johan och de får fyra barn: Paul, Rosa, Katarina och Paulina. Masha bor kvar med familjen och blir som en mormor för barnen.

Den politiska regleringen av romers verksamheter och levnad i Sverige har långa anor. Här i en förordning från 1748. Foto: Momma, Peter

Familjen fortsätter att resa runt i hela landet, allt oftare utan sällskap av Johans föräldrar och syskon. Orsaken till det ständiga flyttandet är inte enbart jakten på arbete. Vid den här tiden bedrevs en repressiv, rasbiologiskt motiverad politik mot romer. Svenska romer sågs som främlingar i landet och förnekades medborgerliga rättigheter såsom bostad och skolgång. Rasismen gjorde det omöjligt att stanna på en plats någon längre period. Resande ansågs vara ”rasblandade” och därmed nedärvt asociala. Under en stor del av 1900-talet tvångsomhändertogs barn till resandeföräldrar och många vuxna tvångssteriliserades.

Politikens syfte var att göra livet så svårt för svenska romer att de frivilligt skulle lämna landet. De svenska romerna stannar dock kvar. Inreseförbud, krig och rasförföljelser gör förmodligen kontinenten avskräckande. År 1924 skriver Socialstyrelsen i ett remissyttrande att man inte ser någon ”fullständig och slutgiltig lösning på problemet”.

I detta samhällsklimat driver familjen Taikon sin tivoliverksamhet. De turnerar i hela landet och har ofta anställda ur lokalbefolkningen. Johans tivoli innefattar bland annat karuseller, slänggungor och skjutbana. Verksamheten krävde mycket personal och ofta anställdes unga män från majoritetsbefolkningen för att hjälpa till. Tivolit var välbesökt och uppskattat, men ibland tvingades man packa ihop snabbare än planerat till följd av besök från överförfriskade bråkmakare och ordningsmaktens avhysningar.

Silversmed

I sin debutbok ”Zigenerska” från 1963 beskriver Katarina Taikon sin far som ständigt arbetande. När han inte jobbade med tivolit eller förtenningsarbeten ägnade han sig åt silversmide. Bland kelderashromer finns en lång och levande tradition av att bära smycken. Smyckena har varit ett sätt att kommunicera status samtidigt som de kunde binda kapital. Under svårare tider kunde smycken pantsättas för att hämtas ut när våren och arbetstillfällen återvände.

Silverbälte från 1800-talets senare hälft. Bältet ett arv från Johan Taikons far. Foto: Hallands Kulturhistoriska museum

De smycken Johan tillverkade gavs ofta bort till släktingar eller såldes till romer för att bli bröllops- eller förlovningsgåvor. Dottern Rosa Taikon har beskrivit hur hon kunde vakna på natten av fräsandet från silver som kyldes ned i en vattenspann. Faderns traditionella filigranarbeten kom senare att bli en viktig inspiration i Rosa Taikons konstnärskap.

Ett nytt krig bryter ut i Europa

Interiör från familjen Taikons läger vid Johanneshov, södra Stockholm. Enligt Rosa Taikon föreställer bilden hennes själv som barn, då hon ber för sin mors tillfrisknande. Foto: Lundh, Gunnar. Nordiska museet.

År 1933 förlorar Johan sin fru Agda, när hon dör i tuberkulos efter en tids sjukdom. Samtidigt börjar statens repressiva politik i allt högre grad genomdrivas på kommunal nivå, främst genom näringsförbud och lägerslagningsförbud. Det blir ingen enkel tid för Johan, som tidigare varit bland de bättre bemedlade svenska romerna. Hans tivoli krymper och är inte längre lika lönsamt. I SVT:s program ”Här är ditt liv” från 1984 berättar Rosa Taikon om hur familjen i slutet av 1930-talet arbetar på ett tivoli på Ekbacken i Stockholm, i närheten av Råsundastadion. Tivolit drevs av en icke-romsk familj. I programmet får Rosa återse Gun Jönsson, dotter i familjen, som hon lekte med som barn. Troligen hade Johan vid denna tid avslutat sin egen tivoliverksamhet.

Johan Taikons körkort är utfärdat den 19 oktober 1935 i Frösö socken. Foto: Hälsinglands Museum

Längst bak i Johans arbetsbok finns en liten ficka. Här ligger Johans körkort, utfärdat den 19 oktober 1935 i Frösö socken, med länsbokstaven Z för Jämtlands län antecknad i övre vänstra hörnet. På trettiotalet börjar orter i Norrland dyka upp mer frekvent i arbetsboken, ofta med förtennings- och reparationsuppdrag från det militära. Enligt Rosa Taikon var det enklare för familjen att få tillstånd att slå läger i landets norra delar. Här ska familjen ha blivit vänligare mottagen och det fanns gott om plats för tivolin. Snart gifter Johan om sig med en icke-romsk kvinna från Skönsmon utanför Sundsvall. Paret får ytterligare tre barn.

År 1939 utbryter återigen krig i Europa. Livet under krigsåren är tuffare och osäkrare än vanligt. Eftersom Johan är född i Frankrike räknas han inte som svensk medborgare och får inga ransoneringskort. Han försöker flera gånger få tillgång till medborgarskap, den sista gången 1945, då ansökan avslås för sista gången.

Men under kriget finns arbete vid Sveriges regementen. Tillsammans med körkortet i arbetsboken ligger ett hopvikt kvitto från Lampes konditori i (troligen) Linköping. Kvittot berättar att Johan sålt tre stycken trettioliterskittlar för 90 kronor den 28 juli 1943, mitt under brinnande krig och Förintelse. Summan motsvarar cirka 1900 kronor i dagens penningvärde, enligt SCBs prisomräknare. Drygt ett år efter att kvittot utfärdats, natten till den 2 augusti 1944, gasas ca 3000 romer ihjäl i förintelselägret Auschwitz-Birkenau under den s.k. ”Zigenarnatten”.

Kanske var det ingen slump att Johan reste i norra Sverige under krigsåren, så långt bort som möjligt från kriget på kontinenten. Vi vet inte hur mycket Johan kände till om förföljelserna av romer i Europa, men i dottern Katarinas självbiografiska barnböcker om Katitzi berättar hon om hur han försökte gömma flyktingar, som på något vis tagit sig in i landet.

En konsekvens av 1914 års inreseförbud var att Förintelseöverlevare inte kunde söka skydd i Sverige, utan avvisades vid gränsen. De utelämnades till ett Europa där den rasbiologiska ideologin fortfarande hade starkt fäste. Trots att uppskattningsvis en halv miljon romer mördades under Förintelsen fortsatte diskrimineringen i Europa efter krigsslutet. Att folkmordet på romer var etniskt motiverat erkändes inte av FN förrän 1989.

Under 1960-talet aktualiserades en debatt om utländska romers rätt att söka skydd i Sverige. Många var Förintelseöverlevare eller barn till överlevande. Johans dotter Katarina Taikon blev ansiktet utåt för rättighetskampen. Foto: Wirén, Jan. Romska kulturcentret i Malmö.
Två romska pojkar, sju respektive fem år gamla, undersöks vid Karolinska sjukhusets hörselklinik. Om de kommer att få tillgång till hjälp är dock osäkert, då de är två av de 47 romer som 1969 söker politisk asyl i Sverige. Gruppen kallas i media för "de 47". Foto: Jonasson, Kenneth. Romska kulturcentret i Malmö.
Aktion till förmån för 47 utvisade romer. Under 1960-talet lyftes romernas situation upp i ett nytt offentligt ljus och blev en politisk fråga. Kampen handlade om att få makthavare och politiker att erkänna diskrimineringen. Foto: Bilder i Syd/Romska Kulturcentret i Malmö.
En pojke står på en gata i Göteborg och tittar på den leksaksbil han fått av socialförvaltningen. Under 1968 söker romska flyktingar för första gången asyl av politiska skäl, men den 9 oktober 1969 fick "de 47" avslag på sin ansökan och skulle därför utvisas till Frankrike. En timme innan båtens avgång mot Amsterdam meddelar holländska myndigheter att man inte vill låta dem resa genom Holländskt territorium. De får resa en vecka senare, eskorterade av myndigheter. Foto: Blom, Göran. Romska Kulturcentret i Malmö.

Avslutande faktaruta om romer i Sverige

Begreppet romer används i Sverige idag som en beteckning på flera olika grupper med liknande kultur och språk. Den grupp vi idag kallar romer har funnits i Sverige sedan åtminstone 1500-talet. Inom gruppen kallade man sig romani, men i kontakten med majoritetssamhället kallar sig ättlingar till denna grupp ännu för resande eller resandefolk.

Under 1800-talets andra hälft började nya romska grupper att resa i Sverige. Ekonomiska och politiska revolutioner, krig och en framväxande industrialisering gjorde att människor på hela kontinenten lämnade sin hemort. Många emigrerade till USA men förflyttningen var stor även inom Europa. Den grupp romer som nu invandrade till Sverige kallas idag för svenska romer. De svenska romerna talar andra romska dialekter, språkvarieteter, än de resande. De är kelderash-, lovara och tjurararomer från främst Ryssland och Frankrike. Idag finns en stor mångfald av romska grupper och språkvarieteter i Sverige, och romsk identitet är väldigt mångfacetterad.

Text: Elin Thomasson, Hälsinglands museum

Källor

Europarådet. Den andra utvandringen. Factsheets on Roma. Tillgänglig på Internet: http://romafacts.uni-graz.at/viewpdf.php?t=history&s=h4_0&l=se

Fernstål, Charlotte & Hyltén-Cavallius, Charlotte (red.) (2018). Romska liv och platser: berättelser om att leva och överleva i 1900-talets Sverige. [Stockholm]: Stockholmia förlag

Hazell, Bo (2011). Resandefolket: från tattare till traveller. 2., [uppdaterade] uppl. Stockholm: Ordfront

Den mörka och okända historien: vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. (2014). Stockholm: Fritze Tillgänglig på Internet: http://www.regeringen.se/sb/d/18375/a/237061

Mohtadi, Lawen (2012). Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur

Selling, Jan (2014). Svensk antiziganism: fördomens kontinuitet och förändringens förutsättningar. [Ny utg.] Ormaryd: Östkultur

Selling, Jan (2020). Frigörelsen: romers och resandes emancipation i Sverige och andra länder. Stockholm: Carlssons

Taikon, Katarina (2016). Zigenerska. 1. utg. Stockholm: Natur & Kultur

Tervonen, Miika (2015). Vagabonder och gränsöverskridare: Romer i den framväxande nationalstaten. I: Pulma, Panu (red.) (2015). De finska romernas historia från svenska tiden till 2000-talet. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. S. 129-133.

Order this image

Share to