Algots
miniatyr|350px|Sömmerskor på Algots. Reklamvykort utgivet av bolaget omkring 1955
Algots, egentligen Algot Johansson AB, var en tillverkare och försäljare av konfektion från Borås. Företaget grundades 1907 av Algot Johansson, och försattes i konkurs 1977.
Företaget grundas
Algot Johansson föddes 1886 i Roasjö i nuvarande Svenljunga kommun i nuvarande Västra Götalands län. I ung ålder började han hjälpa en lokal knalle, Emil Andersson på Slättäng, och vandrade runt med honom i Småland, Halland och södra Västergötland för att sälja varor. Johansson lyckades spara 3,50 kronor samt fick en kredit på 40 kronor för att kunna starta egen försäljning. Varorna köpte han från en grossist i Borås och sålde sedan till kunder i Sjuhäradsbygden.Segerblom (1983), s. 10-13
År 1905 flyttade familjen Johansson till Borås och hela familjen blev indragen i Algot Johanssons affärer. I Borås började han själv producera egna arbetskläder; hans hustru Hildur och hans mor sydde upp blåkläder som Algot sedan sålde i Sjuhäradsbygden genom att knacka dörr. År 1913 bildades företaget Algot Johansson AB med lokaler vid Lilla Brännerigatan i Borås. Algot själv minskade på det egna resandet och blev grosshandlare och företaget expanderade utöver den närmaste familjekretsen. Förutom ett antal sömmerskor i fabriken i Borås använde sig Algot av hemsömmerskor som hämtade tyger och lämnade in färdigsydda kläder. Tygerna köpte företaget från traktens textilfabriker, Rydboholms och Wäfveribolaget. Runt 1920 hade han ett 30-tal anställda i Borås och cirka 1 500 hemsömmerskor. Verksamheten expanderade snabbt under 1920-talet och företaget flyttade in i nya lokaler på Allégatan 64 i Borås. År 1929 flyttades verksamheten än en gång till Bryggargatan 13-17 i Borås.Segerblom (1983), s. 14-21
Storhetstiden
Från 1930-talet avvecklades hemsömmerskorna och tillverkningen flyttade till fabriken. Den tillverkning som Algots inte hann med själv lades ut på legotillverkare i trakten, oftast små familjeföretag på orter som Dannike, Dalsjöfors, Viskafors och Fristad. I den stora fabriken i Borås hade en tysk ingenjör, Albert Sonntag, anställts 1931, och denne införde löpandebandprincipen i tillverkningen. Detta sätt att arbete på innebar en långtgående standardisering av plaggen. Det innebar också en försämrad arbetsmiljö eftersom alla anställda i produktionen var tvungna att anpassa sitt arbetstempo till det löpande bandet. Personalomsättningen blev hög men antalet anställda ökade; från 130 anställda 1930 till det dubbla 1933.Segerblom (1983), s. 24-30