Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska museet/SMTM

Götheborg – nästan hemma

By Vrak – Museum of Wrecks

De så kallade ostindiefararna gjorde långresor som kunde vara flera år. När de återvände var fartygen fullastade med exotiska handelsvaror. Götheborg, uppkallad efter sin hemmahamn, hade i september 1745 varit borta i över två år när hon gick på grund och sjönk – nästan inom synhåll från den långa resans slutmål.

Götheborg byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm och sjösattes 1738. Redan i januari året därpå gav hon sig ut på sin första resa till Ostindien; under 1600- och 1700-talen ett samlingsnamn för allt land öster om Afrika. Skeppet återkom till Göteborg i juni 1740. Den andra resan ägde rum mellan februari 1742 och juli 1743.

Kina tur och retur

Sin tredje resa inledde Götheborg den 14 mars 1743 då hon satte kurs mot Kina. Ombord fanns cirka 140 man, cirka 80 kubikmeter vatten och 110 ton proviant. Ett stort antal levande djur följde med, bland annat en ko som skulle förse fartyget med mjölk. Den vanligaste drycken ombord, förutom vatten, var svagdricka – en jäst maltdryck med låg alkoholhalt. Även stora mängder vin, sherry och madeira medfördes.

Via Cadiz i södra Spanien gick Götheborg vidare till Java för att slutligen anlända till Kanton i Kina i början av juni 1744. Vid det laget hade vädret och framför allt den ensidiga kosten skördat stora offer bland besättningen – minst 35 man avled under resan.

I Kanton lastades fartyget fullt med varor: 133 ton tutanego (en legering med bland annat zink och koppar), 289 kistor, 12 tunnor och 2 388 buntar porslin, 3,4 ton pärlemor, 1,8 ton peppar, 11,4 ton gallingal (en krydda av ingefäratyp), 2,3 ton rotting, 366 ton te samt 19 kistor siden.

Handelsfaktorier i Kanton. Foto: Sjöhistoriska museet

Ett snöpligt slut

Resan tillbaka till Sverige tog ungefär åtta månader och den 12 september 1745 siktades Vinga fyr där lotsen Casper Matsson togs ombord. Nu, så nära den strapatsrika resans slutmål, ränner Götheborg med fulla segel rakt på det välkända grundet Hunnebådan. Grundstötningen är så pass kraftig att ett stort hål slås upp i skrovet och vattnet rusar in. Medan fören står kvar högt på grundet sjunker akterskeppet sakta.

Bärgningsarbetet inleds omedelbart för att försöka rädda den del av lasten som fortfarande ligger torr och åtkomlig i förskeppet. Fram till 1747 bärgar dykare cirka en tredjedel av lasten vilket gör att resan till Kina går med vinst trots det snöpliga slutet. Under 1800-talet görs bärgningar vid två tillfällen och 1906–07 tas ytterligare gods upp från vraket. Därefter faller Götheborg i glömska.

Foto: Jim Hansson, Vrak/SMTM

Bonbonjär bärgad från vraket. Sjöhistoriska museet

Riskopp ur Götheborgs last. Länsmuseet Gävleborg

Samma resa 260 år senare

1984 inleder en grupp sportdykare och marinarkeologer en systematisk undersökning av bottnen kring Hunnebådan, där stora mängder porslin påträffas. Under den marinarkeologiska undersökning som pågår fram till 1992 bärgas massor av fynd, bland annat nära sex ton porslin. 300 av porslinsföremålen är hela.

Som ett resultat av undersökningen började man i slutet av 1990-talet bygga en fullskalereplika av Götheborg. Fartyget sjösattes på nationaldagen 2003 och lämnade två år senare Sverige för sin första resa till Kina. Hon återvände till Göteborg i juni 2007 efter 615 dagars seglats. Vid det laget var grundet vid Hunnebådan bortsprängt sedan några år.