Osmundvraket

Eftersom planerade dykningarna på annan plats inte kunde genomföras på grund av vädret, föreslog dykcharterarrangören att marinarkeologerna istället skulle undersöka ett annat vrak som han tidigare hittat.

Redan under den första dykningen kunde marinarkeologerna se att det var frågan om ett mycket ovanligt fynd; ett vrak fullt av tunnor med järn.

Fortsatta undersökningar visade att fartygslämningen är ett ganska välbevarat ålderdomligt klinkbyggt skeppsvrak, där stormasten fortfarande står upp på plats. Skeppet har balkar som kan ses på medeltida skepp. Bland annat har vissa balkändar knoppar, vilket är karakteristiskt för medeltida skeppsbyggeri.

Bland de föremål som hittats finns en trefotsgryta i keramik och något som kan vara en kammarladdad kanon. Vraket är lastat med minst 20 tunnor, men antalet kan vara betydligt större – kanske totalt 40–50 stycken. De flesta innehåller sannolikt så kallat osmundjärn.

Osmundjärnen är knytnävsstora järnklumpar på omkring 300 gram. De är halvfabrikat, som kan bearbetas vidare till bättre järn som duger till att smida exempelvis redskap.

Lasten innehåller även stångjärn och tunnor med innehåll som kan vara tjära. Baserat på last, byggnadsteknik och preliminära dateringar av föremål gjordes tidigt bedömningen att skeppet kunde vara byggt och förlist under 1500-talet.

För att få mer detaljerade kunskaper påbörjades 2019 arkeologiska undersökningar av vad som nu benämndes Osmundvraket. Som en del av ett forskningsprojekt om järnhantering, genomfört i samarbete med Jernkontoret, bärgades osmundjärn och stångjärn. Dendrokronologiska prover från en tunna gav resultatet 1540-tal, vilket överensstämmer med den datering som gjorts av trefotsgrytan. Det är alltså möjligt att skeppet förlist i mitten av 1500-talet.

Osmundjärn var en stor exportvara från Sverige under medeltid och fram till det tidiga 1600-talet, då man övergick till mer bearbetat stångjärn som gav större förtjänst. Fynd av större mängder osmundjärn är sällsynta. Detta vrakfynd är unikt i Sverige, men har ett par liknande paralleller i Östersjön: ”Mönchgut 92” utanför Greifswald i Tyskland och ”kopparvraket” utanför Gdansk, Polen. Det förstnämnda skeppet byggdes av ek från norra Europa, daterat till 1448/49. De ekfat som innehöll osmundarna var tillverkade av virke som fällts i Sverige och har kunnat dateras till 1454. Kopparvraket var lastat med koppar och osmundjärn, och vraket och tunnorna har daterats till tidigt 1400-tal.

Ett fynd av osmundjärn i sitt historiska sammanhang i form av ett lastat skepp är högintressant för arkeologer och järnforskare. Marinarkeologerna på Vrak ser därför fram emot att att kunna fortsätta forskningsprojektet framöver.

Under maj 2020 har kompletterande dendrokronolgiska prover tagits från vraket för att förhoppningsvis få ett fällningsår och proveniens på skeppsvirket. Dessutom har prover tagits från tunnor med annan last än osmundjärn. Analyser får utvisa om det rör sig om tjära, vax, tran, smör eller något annat.

Även arbetet med att dokumentera vraket genom en 3D-modell har fortsatt. En vård- och skyddsplan kan vara en utgångspunkt för att kunna följa de förändringar – både naturliga och tyvärr även ”artificiella” sådana i form av plundring – som förekommit på vrakplatsen.

Text: Mikael Fredholm

• Förlist: 1550-tal
• Byggd: 1500-tal
• Längd: 20 m
• Bredd: 8 m
• Djup: 28 m
• Fartygstyp: klinkbyggt två- eller tremastat lastskepp, ev. holk